När slår man ett barn?

Jag är emot barnaga men det händer ibland att man daskar till barnen när de har hållit på att ta död på varandra. Som när sonen bet sig fast i dotterns ansikte och vägrade släppa.... Börjar man daska till barnen var och varannan dag kanske man ska ta sig en funderare om man inte behöver hjälp..Barnen lär ju sig att reagera likadant  t ex mot andra barn..

Man får självklart haffa sitt barn och rycka undan det med kraft från en bil eller liknande. Det är inte att slå även om det kan göra ont - det är nödvändigt för att skydda ungen.

Men om man nyper, daskar, smäcker, klatschar eller luggar sitt barn - alla dessa omskrivningar för aga - så är det olagligt! Och majoriteten av alla föräldrar GÖR inte det heller, aga är faktiskt rätt ovanligt.

Självklart har jag lust att lappa till ungen när han är jobbig och jag är trött, men jag har faktiskt fått en någorlunda ok uppfostran och lärt mig att inte slå andra människor. Framför allt inte små människor som man har ansvar för.

Oj hjälp vad många som ändå skriver att de nyps, tar i örat osv och tycker att det är ok. Jag har superdåligt samvete för att jag ibland TÄNKER att jag skulle vilja kasta ut barnen genom fönstret eller ge dem en spark därbak  eller blir superarg och får behärska mig för att inte ta för hårt i dem och jag känner mig som en urdålig mamma efter sådana episoder. MEN jag har såklart aldrig GjJORT något sådant och skulle heller aldrig göra det. Jag tycker att det är helt fel och dessutom är det naturligtvis olagligt.

Jag gav min son en örfil mitt bland massa folk när han var ca tre år
Fy vad jag grät efter det, den kom helt reflexmässigt.
Han åkte karusell, en barnkarusell med hästar och jag stod brevid honom och var med så han inte skulle trilla av.
Varje gång karusellen stannade var det fullt sjå att få honom att förstå att han var tvungen att gå av och ställa sig sist i kön. Karusellskötaren tyckte han var så söt så han fick sitta kvar nästa åk också. och nästa och nästa.
Till slut var biljetterna slut, han hade nog åkt säkert fem sex gånger på raken, och han skulle av.
Slutade med att jag fick lyfta av en vrålande arg pojke som är så frustrerad att han tar tag i mitt huvud och biter mig i kinden HÅRT.
Då small det, jag hann inte ens tänka innan jag slog.
Jag kan inte ha slagit särskilt hårt, syntes inte ett märke på sonen medans min kind blödde.
Fy så jag mådde sen, vet inte vem av oss som var mest ledsen.

Jo men det är stor skillnad på att känna att man skulle göra vilja göra det och att verkligen göra det....det är väl egentligen hela skillnaden?

Jag får aldrig blackouter eller känner att jag skulle vilja slå mina barn, men jag är inne på andra omgången barn så att säga, har två nästan vuxna och två mindre. Jag slår mig inte för bröstet eller tycker att jag är en bättre mamma för det för jag vet att jag hade mindre tålamod, mindre rutin och mindre livserfarenhet när jag var "ung" mamma än vad jag har nu.

Det mesta är ok att känna, så länge man inte gör verklighet av det.

Det är ALDRIG ok att slå barn. Nypa i kinden eller daska på fingrarna är enligt mig bara ett uttryck för ens egen otillräcklighet och desperation. Vad tror man att man lär barnet med det? Nypa ett barn i kinden är ju helt groteskt!

Alltså jag blir alldeles matt.. tänk att dessa bittra omänskliga saker hitta hit också..

Då lämnar jag mitt eget forum... Tack för mig!

Psssst... Jag älskar mitt barn över ALLT annat på denna jord, den som säger nå annat lider av mindre vetande och mindrevärdighetskomplex..

Vet du va... det låter som att du inte har egna barn... för du är den enda här inne som går till attack... Andra föräldrar säger sin åsikt, och vet att ibland når man som förälder även också sin gräns. Med det säger jag inte att det är tillåtet att slå. Men man kan faktiskt bli arg på sina små söta emellanåt också.

Jag hade också mycket agg och dömde föräldrar, innan jag fick barn...

Du är inte mer än människa!!!!
Det är det jag försöker få fram, att det är en sak att slå sitt barn upprepade gånger och tro att det ska ge effekt, och det är en annan om man markerar ett plötsligt beteende som absolut inte är okej, och det får aldrig upprepas... och blir man så handfallen som man blir när syskon bråkar, då rinner det över, jag har en bonus också... och är det något som får mig arg är när de biter varandra, slår varandra,,, men det betyder inte att jag slår de efter det beteendet... Men mitt barn får inte spottas eller bitas.. thats it.. Jag vill inte att hon biter andra barn, spottar på andra barn likväl som jag ser det som mitt ansvar att hon inte gör det, räknar jag med att andra föräldrar lägger ner lika mycket värde i att behandla sina vänner väl.

.. men alla verkar ju egentligen vara överens om en sak... man får inte åsamka sitt barn smärta med vilja. Nej... är det någon här som sagt det?

Det folk vill komma fram till är att ibland når barn en gräns för vad man får göra och inte göra.den största betydelsen är väl egentligen hur man tar i barnet eller i mitt fall knäppt på munnen. Det finns hårt och det finns markera... alltså inte göra illa. Vilket är gällande i mitt fall. och att ta i örat förväxlar nog många med att dra i örat vilket inte finns i min värld. Men likväl som många mammor sliter sina ungar i armen och skriker så gör det nog mer ont än om jag visar snabbt och kort att "stopp, man får inte spottas"... eller som när jag tog, INTE DROG, i örat.. "du får inte springa ifrån mamma.. det finns massa bilar"..

Vilka drama brudar ni e här alltså.. blir alldeles chockad.. det är väl ingen funtad morsa inne på familjeliv som stolt berättar att de gjort illa sina barn, men det händer, och kan man inte ha den förståelsen eller man behöver inte ens ha förståelse, men kan man inte dela tankar utan att anfalla och gå på någons uppfostran eller uppväxt??

Det är ju såna som ni som drar ut på hjälparbetet på barn i nöd... va inte så dömmande... vad vinner ni på det?? Känner ni er bättre, mår ni bra av att kasta skit....??? Kanske dags att kolla under din egna matta då, och rensa upp lite där...

Okej, jag tar tillbaka det där, då jag såg att du hade barn, förlåt. Grattis till pojken. Men jag tycker fortfarande inte du har rätt att att yttra dig om min uppfostran. Och säga att jag påstår att jag älskar mitt barn. Du kan inte va sann! Hade det gjort jätteont på min dotter hade jag knappast suttit här o pratat om såna här saker.