Snälla hjälp mig. Jag har fått höra att dottern väldigt ofta sover i pappas säg, fastän hon är 11 år och börjar få små bröst! Visst vill hon ha kramar och närhet, men jag har sovit 1 natt brevid henne det senaste året, då bad hon verkligen om att jag skulle stanna och kramas för hon var ledsen. Han verkar sova brevid henne varje natt, trots att hon har eget rum. Vad ska jag göra? Det känns inte rätt!
Förstår inte heller. Jag var själv 15 år sista gången jag sov mellan mina föräldrar. Jag är fruktansvärt rädd för åska och behövde närhet och tröst. Kan inte förstå din oro!
Vad är problemet? När mina föräldrar skildes sov jag i pappas dubbelsäng de helger jag var där. Skulle det vara konstigt? jag hade ingen egen säng där, eftersom jag bara sov där varannan helg (även om vi träffades oftare).
Jesus - har man inte problem, så kan man verkligen se till att skaffa sig ett fiktivt problem....
Inte heller jag fattar vad som är så fel. När jag var i 30-årsåldern var pappa och jag på en resa på Irland. Vi hade förstås bokat rum med två enkelsängar, men hotellet i Dublin hade fattat fel och vi fick en dubbelsäng. Det gick hur bra som helst. Varken pappa eller jag gjorde några närmanden mot varandra. Varför skulle vi? Vi är ju fortfarande far och dotter, hur gammal jag än blir.
Var glad att din dotter fortfarande står sin far nära. Alltför många barn förlorar kontakten med sin pappa efter en skilsmässa.
Jag själv bodde hos min pappa varannan helg- sov i hans dubbelsäng tillvjag var typ 13. Som någon sa: gillade att ligga och prata innan vi somnade, inget konstigt alls....
Frågan är, är det dottern som vill ha närhet och ligga och prata på kvällen? Eller är det pappan som saknar någon vuxen att mysprata med och därför låter dottern fylla det tomrummet?
Dvs vems behov är det som uppfylls av att dottern ligger i pappans säng?
Usch, kändes obehagligt att läsa...vad har hennes bröst med nåt att göra. Tycker att det är ditt sätt att tänka som låter sjukt! Att dottern sover hos sin pappa är väl inget konstigt. Min dotter bodde hos sin pappa varannan helg efter vi separerat eftersom han inte fick tag i nån trea. Hon sov då hos honom i hans dubbelsäng och hon var 13 år gammal. Skulle aldrig nånsin reflektera över att det skulle vara nåt konstigt, eller att storleken på hennes bröst spelade nån roll..Däremot var det jobbigt när hon hade kompisar hemma, för då fick pappa sova på soffan 
Nu har han en trea och hon bor varannan vecka och det funkar skitbra, fast det är sorgligt (för mej då).....
Men flickan är ju ett BARN ännu, trots att hon börjat få små bröst. Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att hon vill sova bredvid sin pappa, det behöver ju inte betyda att han taffsar eller nåt eller hur?
Så länge inte flickan verkar visa tecken på att hon far / fart illa, så behöver man inte oroa.
När jag var 11 år så sov jag bredvid min pappa i dubbelsängen när min mamma låg på sjukhus. Jag ville nog bara tanka trygghet och dessutom var jag inne i en pappaperiod i mitt liv just då. Det är inget konstigt och tillhör barndomen precis som dock- el. bilperioden gör.