Mim 11 åriga tjej sover i pappas dubbelsäng...

Jag var ALDRIG rädd men sov där ändå... Jag vet inte, jag vill än idag som vuxen sova med någon (ungarna, en kille, en kompis what ever)...

Det är konstigt, som barn SKA man sova ensam i sin egen säng i sitt eget rum annars är nåt fel- men efter puberteten så spenderar de allra flesta av oss våra nätter i samma rum och säng som någon annan.
Spännande eller hur?!=)

jag låg mellan mina föräldrar när jag var 11 år !
eller låg jag på mammas plats när hon jobba natt / pappas när han jobba natt.

Min son är 9 år & sovr bredvid mig i min säng när min sambo jobbar

Intressant synvinkel!
Jag får nog sluta sova bredvid min sambo, jag menar jag är ju 28 och borde då ha lärt mig att sova i egen säng... som man ska... Det får bli en madrass i köket då vi bor i en 1:a.

Samsovning med stora barn är alltså helt normalt? Ska man blunda också när flickan är 14, 15, 16 och sover brevid pappa?

Samsovning med stora barn är alltså helt normalt? Ska man blunda också när flickan är 14, 15, 16 och sover brevid pappa?

Sover din son bredvid dig för att sonen känner sig ensam när din sambo jobbar? Eller sover din son bredvid dig för att du känner dig ensam när din sambo jobbar?

Min yngsta dotter och jag sover alltid tillsammans när min man är borta. Det handlar inte om att någon av oss känner oss ensamma, det handlar om att vi tar tillfället i akt att mysa ännu lite mer än vad vi gör i vanliga fall. Förstår du? Det är samma sak som att vi på helgerna äter en längre och godare frukost. 

Vad är det med folk?
Är det inte underligt att människor skaffar barn med en partner de misstänker är pedofil. Är det inte underligt att något så mysigt som att sova tillsammans omedelbart blir bemött med skepsis från dem som misstänker att ungarna blir kramkuddar för föräldrar som inte kan hantera sina separationer.

Man undrar vad som har gått fel i samhället och i familjerna.

Ja, just ja...Min äldsta dotter (15 år) och jag lyssnar ibland på Sune på cd-skiva. Det betyder inte att vare sig hon eller jag lider av någon typ av mognadsstörning. Det betyder bara att vi medvetet regridierar och känner oss upplagda för en liten nostalgitripp (ja, förutom det faktum att Sune är jäkligt bra, alltså ) 

För min del, som också varit "pappas flicka", hade jag aldrig drömt om att sova med min pappa vid 11 års ålder. Det hade för min del bara känts pinsamt, då jag vet att jag iom puberteten började visa att jag inte var hans lilla flicka längre. Var iofs alltid trygg med att sova själv (förutom vid åskväder som jag var rädd för, men inte senare än 8-9 årsåldern). 

Alla är olika och har olika behov. Behoven av närhet kan säkert också öka efter att föräldrarna separerat. Annars är det nog många 11-åriga tjejer som gärna sover utan pappa då de helt enkelt känner sig stora och inte behöver pappa (eller mamma) på samma sätt längre. Min pappa har alltid varit en stor trygghet i mitt liv (mamma också) men jag hade som större barn inte ngt behov av att  vara fysiskt nära dem, förutom vid tillfällen då jag varit riktigt rädd och/eller ledsen. Och absolut inte för att sova.

Funderar bara på vad som skulle hända om tjejens pappa skulle träffa en ny kvinna. Ska de sova alla tre i sängen då, eller? Vet jag inte om varken dottern eller kvinnan skulle gilla... Men det blir ju ett senare problem..

Prata med din dotter. Fråga henne om det är för att HON VILL sova med pappa som hon gör det, eller om det ev finns någon annan anledning. Sedan kan du ta ställning till om du behöver vara orolig.

Ja, jag fattar fortfarande inte vad ditt problem är. Hon är en stor flicka, hon bestämmer väl själv! Det är ju inte som att hon är 5 år och måste läras att sova i egen säng. Hon kan säkert sova själv men hon vill inte för det är mysigt att sova bredvid pappa. RESPEKTERA DIN EGEN DOTTER!