Äggdonation vs. Adoption

Fast om man ska vara petig så skulle det ju vara den andres barn ändå, trots att de inte har genetiska band För vid adoption så har man ju samma band till barnet som ett biologiskt och det ändras väl inte bara för att barnet blivit till av en cell som tillhör mannen, men inte kvinnan. När det gäller äggdonation är det iaf kvinnan som burit barnet och det bör väl räknas ganska högt. Utan kvinnan skulle inte den donerade lilla cellen kunna bli ett barn.

Jo det var ett svar på ditt inlägg.

Jag tycker som sagt att barnet är lika mycket kvinnans som mannens vid en donation och jag tror aldrig jag hört att just detta skulle ha varit ett "problem" för par som tagit emot donationer.

det är mng som säger att de inte skule vara likvärdiga inför barnet ocvh jag förstår inte det. Men alla är olika.

Jennie med ie: Hur tänker du kring du kring de etiska skälen med ivf/äd? Jag tycker det är intressant. Själv har jag börjat tvivla något kring ÄD. Hur tänker du?

Oj, enligt din åsikt, skulle då vi alla som fått våra älskade ivf-barn ha agerat oetiskt?! Jag blir mörkrädd vid tanken på att mitt älskade, efterlängtade, fantastiska barn skulle stöta på sådana åsikter i sitt liv: att hennes liv är ett resultat av något annat än vår stora längtan och kärlek till just henne. Som tur är så tror jag inte att det är så många som delar din åsikt, tack och lov ...

Och därför är det enl mig inget skäl till att välja bort äggdonation, av den anledningen, vilket var vad jag menade. Snarare då andra frågor som du skriver om livets uppkomst mm. Det är ju ändå ett ansvar att tillverka ett barn i ett labb (och även i en säng förstås ) Gör man detta i ett labb är det som du skriver mng av embryona som inte blir barn. Rent moraliskt om jag går och saknar barn, så väljer jag då hellre adoption. Men just detta med att det endast är mannens gener inblandade är inget som skulle ha stoppat mig.  Som du själv skriver så är det ju lika mkt bådas barn.

Visst respekterar jag er rätt att tycka som ni vill. I sak håller jag dock inte alls med. För mig är tanken på att ivf är något oetiskt inte förenlig med ett modernt samhälle. Jag hoppas som sagt att mitt biobarn aldrig behöver stöta på den åsikten i sitt liv. På samma sätt som jag hoppas att mitt adoptivbarn inte ska behöva möta åsikter om att adoption är oetiskt. Och när jag stöter på sådana åsikter ser jag det som min rättighet, och min skyldighet mot mina barn, att stå upp för vad jag tycker.

Möjligen är jag en omodern människa. Men jag är åtminstone konsekvent

Jag har träffat kristna abortmotståndare som valt IVF. Ett val jag har svårt att få gå ihop. Fast visst, barnlöshet kan få människor att göra sådant de normalt inte skulle göra. För mig och maken blev den ofrivilliga barnlösheten snarare något som stärkte vår uppfattning om livets uppkomst. Att vi som hade så svårt att få det där lilla livet att uppstå och utvecklas, skulle använda en teknik som avslutade livet (för de befruktade ägg som inte sattes in), det gick bara inte.

Berätta hur du tänker, jag är nog lite trög just nu.

Ja, du, man kan ju ÖNSKA att barn inte ska behöva mötas av tråkiga och sårande åsikter. Men du har ju så rätt i att det kommer de säkert att göra förr eller senare ... hur de än har kommit till denna värld.

Det låter fint, rent teoretiskt. Tyvärr tror jag inte det är så enkelt i praktiken.

Jennie, du och jag kommer nog inte längre i den här diskussionen nu, eller hur?
Ha det!

Jag kan till viss del hålla med dig om att livet startar vid befruktningen, men jag ser det nog mer som att det är ett potentiellt liv. Det är ju långt ifrån alla befruktade ägg som verkligen leder till att det föds ett levande barn.

Hur ser du på alla de - troligen - befruktade ägg som inte kunnat fästa i min missbildade livmoder? I ungefär sju år från det att vi började försöka få barn så använde vi bara preventivmedel under något drygt halvår i samband med adoptionen av vår dotter och när vi var tillsagda att göra det inför två IVF-försök. När vi var på väg att adoptera kändes det nästan lite fånigt. Vi var ju så bombsäkra på att jag inte kunde bli gravid. Även om jag hade ägglossning och ägget blev befruktat så skulle det ju falla på att ett ägg inte kunde fästa. Med ditt sätt att se borde vi kanske ha använt kondom för att förhindra att inget ägg blev befruktat och sedan gick "till spillo" i min felformade livmoder. Fast det är ju en evig tur att vi inte tänkte så. Då skulle ju inte sonen ha kunnat bli till! Han kom som en överraskning, men oj så glada vi är över det nu.

Fast jag förstår inte ändå. I det ena fallet så låter man några ägg befruktas utanför kroppen och återför sedan det/de som har störst chans att bli ett barn. övriga kasseras (är det många ägg av bra kvalitet kanske man sparar några i frysen, men det blir nog nästan alltid ett eller flera ägg som måste kasseras, alternativt kan användas till forskning).

I det andra fallet har jag och maken oskyddat sex, väl medvetna om att ett ägg kan bli befruktat, men inte kommer att få bli till ett barn utan "kasseras" av min kropp.

I båda fallen handlar det alltså om att vara medveten om att befruktade ägg inte kommer att få chansen att utvecklas till levande barn. Vari ligger den principiella skillnaden?

Skulle du förresten vara för IVF om man bara befruktade ett ägg i taget?

Vi undersökte möjligheten till att göra IVF med "naturlig cykel" som det kallas, d v s att plocka det (enda) ägg som står på tur att lossa. Vår läkare menade att chanserna för att lyckas - i vårt fall - var alldeles för små för att ett sådant försök skulle bli finansierat av sjukvården. Han rådde oss att kontakta en privat klinik. Den vi tog kontakt med gjorde samma bedömning, för små chanser och eftersom man på kliniken var mån om en god statistik så ville man inte utföra en sådan IVF på oss. Han tipsade om kliniker utomlands där enligt honom det skulle vara möjligt.

Så IVF i naturlig cykel förekommer alltså. 

Jag kan tänka mig att IVF i naturlig cykel förekommer med kvinnor som av medicinska skäl inte bör göra en hormonstimulering.
Etiska överväganden och "omoderna värderingar" om livets uppkomst är nog inte tillräckligt skäl...

Jag tycker inte att det är någon skillnad enligt ditt sätt att se det. Om man VET att ett befruktat ägg inte kommer att fästa i livmodern och man ändå har oskyddat sex, så borde det, enligt ditt sätt att se det, vara fel. Det kan man väl kalla medvetet? Man väljer att ha sex ändå, trots att man vet att embryot inte kommer fästa. Vad är skillnaden? Att det är läkare inblandade?