Misswiren skrev 2011-03-23 22:41:50 följande:
Hejhej alla.
Läser aktivt här fortfarande, men skriver sällan. Hatar egentligen att skriva på tagentbord, inget som helt tålamod med de nu under grav, *asg*. Naglarna smäller i andra tagenter, man måste radera, men skriver för snabbt, så de blir fel, måste radera, vissa tagenter funkar inte, måste trycka hårdare, osv osv, Haha. Sikket ilandsproblem.
Tänkte bara höra med ngn här, som kanske har samma prob?
Varje kväll, utan att överdriva, så sätter lillen igång i magen på ett nästan obehagligt sätt..känns lite VÄL för bra med sina rörelser. Saken är den att han på nåt sätt, slå/sparkar neråt, så jag flyger upp ur soffan/sängen av en OTROLIG smärta, och vrålar gör jag nåt så kopiöst. Händer en eller flera ggr per "smärtgång" så att säga.
Jag börjar störttjuta, mannen och sonen blir såklart rädda, även jag. Sen sitter man med rädsla och inväntar nästa omgång. Det är svårt att föklara smärtan, men jag känner ju att han gör ngt och helt plötsligt efter en smäll känns de som att ngn tar en kniv och bokstavligt talat kör upp den i hålet på mig och snittar. Låter hemskt, sorry, men hittade inget annat alternativ. Jag undrar lite om man verkligen ska behöva stå ut med dessa kvällar med dessa smärtor ända fram till slutet...
Jisses, galet ont gör de..MKT värre än förlossningsvärkar.
Erm...Hjälp!
Oj, vad jag känner igen mig!! Precis så har jag också. Smärtan är vissa gånger stark, andra lite lindrigare. Och det kommer med ganska jämna intervall under en bra stund, främst på kvällen när jag kommit hem från jobbet. Tror det är bebisen som trycker nedåt, men ibland blir man ju fundersam på om det är värkar?
Ja, du är iallafall inte ensam
Men sen är jag ju så där att trots att det gör ont är jag glad över att känna min lille skrutt därinne, blir supernojjig om jag inte känt honom på ett tag.