mallanis skrev 2010-10-01 08:21:36 följande:
japp, visst är det knepigheter man lagt sig till med ;) instämmer totalt! Du kanske släpper mer än ett ägg är min fundering om du får lika starkt och starkare utslag i tre dagar? jag har haft äl-utslag i två dagar men aldrig i tre..
Ja du anledning till att vi inte börjat på bebisverkstaden tidigare.... För 4 år sedan var jag inte ens säker på att jag ville ha barn- Tyckte att mitt liv var super ändå och var inte särkilt intresserad av skrikande barn och gillar att göra det vi vill, resa, rå om oss själva och varandra ;) vara
obundna.Inte redo för en liten som skulle ställa vårt liv på ända. Sen började det växa fram och suget kom efter en liten... jag ville gifta min först och ha fast jobb först och sen ville jag ha hus.... Äckligt snusförnuftig ..... och sen var det inte så lätt att få en bebis, ödets ironi ;) Jag känner absolut att vi kanske väntat för länge! Jag har varit så arg och ledsen både på mig själv och mannen(som absolut inte tror att VI är för gamla, vi som har så bra gener...idiot ;) ) att vi trott att när vi känner oss redo då sätter vi fart, då sätter vi fart. Allt går inte att planera som man vill och nu kanske jag står här med för gamla ägg.... =( vilket jag inte har några belägg för men är SÅ fruktansvärt rädd för ....
..... sorry depp idag idag är det tredje dagen utan några särkilda gravidsymptom så nu målar jag f-n på väggen att det blir ett missfall till...ska dock på VUL om lite mindre än två veckor. Ska försöka hålla humöret uppe tills dess men NERE idag....
Håller tummarna för att allt ska gå bra för er mallanis - det behöver nog inte kännas så mycket ännu, men jag tror att det kan växa på ändå. Skickar positiva tankar.
Ang. varför man väntat länge med barn..så kan jag känna igen mig i vad ni redan skrivit. Jag har pluggat, frilansat ett tag när jag var klar med utbildningen och nu har jag fått fast jobb för ett tag sen, men innan dess så kändes livet inte klart för barn. Sen har jag inte heller varit särskilt sugen tidigare, utan velat göra lite som jag vill, resa, sova, jobba, vara ute på strövtåg... Fast största anledningen till att jag vill nu är nog att jag träffade min man för drygt ett år sen, och plötsligt känns allt helt rätt, till skillnad från tidigare jobbiga relationer. Och sen plötsligt en dag satt vi och pratade om barn och det kändes också rätt. Visst oroar jag mig för att jag kanske väntat för länge, men jag ville ju inte tidigare. Förhoppningsvis har jag lärt mig bra saker under alla mina 34 år på jorden, så att jag kan klara att bli en ok mamma en dag..
Tog första äl-testet för den här månaden idag, dag 12 i min cykel på ~29 dagar. Ett svagt streck blev det och så kontrollstrecket också, men det var så testen såg ut alla dagar förra månaden... Men det är ju några dagar kvar tills det borde vara äl. Vi får se hur det går. Kan bara hålla med dig essalady, man får klart knasiga vanor men det är för en god sak iallafall