Vi över 30 som längtar efter första barnet

Stor kram tll dig Maria!! Det är så jobbigt de första dagarna när mensen kommer och besvikelsen sköljer över en. Hoppas det snart är er tur! Kram

Nejmen jag missförstod!! Trodde du fick mensen!! Blandade ihop aliasen. Ännu större kram till dig och din man!! Själv haft missfall och vet hur jobbigt det är!! Sörj och ta hand om varandra!!

Ceke: Känner igen mig i att man googlar och hittar allt möjligt. Jag tror att du kan vara lugn. De har dig under lupp och verkar märkligt om de inte märkt det tidigare. Då det uppkom i samband med p-piller stopp är det snarare det som det hänger ihop med. Intressant att se vad de kommer fram till. Då hela kroppen är en helhet så är det intressant och få veta hur de olika delarna påverkar varandra.

Hej Maria!

Jag fick en liten flytning, blev jätteorolig men barnmorskan lugnade mig. Skönt! Så åkte vi in till KUB-teste (v. 12) och var lite orolig men så såg jag fostret så tydligt. En liten fin rumpa, huvud, små, små armar som stack ut och jag blev så lättad. Både min man och jag grät. Så märker vi att hon som tog testet var tyst och inte sa något, då fick jag is i ådrorna. Efter en stund sa hon att hjärtat inte slog. Det går inte att beskriva den chocken, sorgen, smärtan. Jag såg ju fostret! Usch hemskt!

Fick åka hem över helgen och på tisdagen skulle de sätta igång mig om jag ej fått ut det. Jag hade blött massor så trodde det. Då ser jag forstret på skärmen igen och läkaren säger sig se något fladdra till och blev osäker på om hjärtat slog. Hoppet steg! Men så kom en annan läkare och sa att det definitivt inte slog. Så jag fick läggas in och de satte igång mig,16 timmar tog det innan jag fått ut allt. Gjorde inte ont direkt men jag kände både moderkakan och fostret. Läskigt.

Jag grät inte då men mycket sen, gick i vågor. Ibland var jag helt tom, helt stum. Ibland ledsen. KÄndes så overkligt. Långt senare kom det över mig mer och i olika situationer. Inte lätt med sorg. Nog viktigt att sörja. Jag tillät mig inte riktigt det. Vet ine varför. Ville inte att det skulle ha hänt.

Läkaren bad oss vänta 2-3 menstruationer så min kropp hann hämta sig. För det mentala var det skönt, Min man ville vänta 3 men efter 2 låg jag på och ville försöka igen. Nu har det gått över ett år sen vi blev gravida första gången.. Det allra jobbigaste var BF, vad jag grät den dagen. Känns fånigt då det "bara" är ett foster men för oss var det så mycket mer än så. Alla drömmar och förhoppningar, det lilla livet vi såg på skärmen.

Det är tufft och man ska få sörja tycker jag. Visst ska man vara glad att naturen sköter det själv men det gör inte sorgen och smärtan mindre. Det känns ändå orättvist och för jävligt!

Vilket långt inlägg!! Försvann mig bort till den där dagen, ursäkta. Längesen jag "pratade" om den nu så var rätt skönt ändå. Sörj och ta er tid, när ni är redo så är ni. Låt känslorna komma och även om det inte kommer några så är även det OK. Stor varm kram till dig och din man

Fint skrivet, Maria! Det värmer!! Vi är bäst och en dag är det vår tur, hela vägen..

Tack för varma tankar och kramar tillbaka till er alla. Millan vad tråkigt att höra, det är inget man vill någon ska gå igenom...

Kämpa på Ernlia och försök hålla modet uppe!! Lättare sagt än gjort..

Nä, nu får vi rycka upp oss och tänka vad är oddsen att det ska hända 2 ggr på raken?! Väldigt små så nu jävlar är de vår tur tjejer!!!!

Sitt du kvar. du har varit superduktig!!

Fy vad det suger att få mensen. Stor kram till dig Simtim!! Irmelie, känner igen mig massor i det du skriver!! Stor varm kram PS. kom precis en gravidmage gående förbi mig (en kollegas fru som ska ha). Ser dem överallt, all reklam, på stan, blir något fixerad

Håller med er tjejer att detta har verkligen satt sig på hjärnan. Tillhör också en av dem som inte velat ha barn förrän jag träffade min man och omvärderade mitt liv. Haft andra mål och drömmar i mitt liv. Nu gråter jag så fort jag ser en bebis och tänker på det nästan dygnet runt. Vilket jag försöker låta bli men då är det den där "tänk ej på en röd elefant" igen. Vi skulle ta det lugnare denna månaden, vad hände då? Jo, vi bokar tid på utredning och min man har varit mer på än någonsin så vi körde varenda dag i över en veckas tid  Så bra var vi på att tagga ner. Höll i 4 dagar under mensen. Nåja, det löser sig till sis! Så svårt att inte drömma sig iväg. Drömma om mammaledigheten, när den blir och hur det blir. Funderar på förlossningen och känsla att få känna vår bebis för första gången osv. Vi måste få längta med.. Fast klart den här hysterin som ibland slår över en är inte rolig

Jojoo: HOppas det bara är en lite blödning och du ändå är gravid!! Hur går det för dig Zalia? Åh vad roligt mensen kommer på riktigt för dig Polarlantis! Äntligen!!