Jag fick mitt svar på blodprovet igår, hcg är för lågt för att det ska vara en normal graviditet. Eftersom jag inte har ont eller blödit så är det dock antagligen inte ett utomkvedes utan bara en avstannad graviditet. På tisdag ska jag på vul för att bekräfta att graviditen satt på rätt ställe och förhoppningsvis får jag veta vad jag ska göra då. Hoppas att jag snart börjar blöda. Min kropp är så märklig, tränade i onsdags var var verkligen i högform, insåg då också att det var ett tydligt tecken på att jag inte var gravid, vilket stämde.
Synd att gårdagens besked sammanföll med att jag blev moster igår. Jag är superglad för min syster men ändå grinade jag hela kvällen och faktum är att jag för första gången är hemma från jobbet och är "sjuk" idag. Har aldrig fuskat förr och senast jag var sjuk från jobbet var vid aborten för ett halvår sen. Mitt jobb är just nu jättejobbigt och jag har redan grinat en del idag och kände imorse att jag inte skulle klara av den här dagen på jobbet med tanke på att jag skulle ha en del möten etc. Nåja, jag får ju betala för att vara hemma iallafall, karensdagen är inte billig.
Ni andra som haft missfall tror jag vet hur det känns, det känns hopplöst, som att man är tillbaka på ruta 1, fast i mitt fall är jag ju inte ens där än, har en lång blödning framför mig, antagligen ska man sen vänta en månad innan man kan börja försöka. Det är nu ett år sen vi började försöka och bakom mig har jag en graviditet som gick till vecka 15 med ett barn med DS och nu ett missfall. Känns som ett skitår!
Det här blev ett långt egoinlägg! Ursäkta!
Millan