Ägglossning har man även om det är stopp i äggledarna.Ägget lossar från äggstocken, blir befruktat, vandrar upp genom äggledarna till livmodern. Är det stopp kan inte det befruktade ägget komma til livmodern.
Kiyona: Det är samma sak för mig, jag har tidigare i mitt liv varit lite skeptisk till att skaffa barn, men när jag var 28 år så slog den biologiska klockan till. När jag träffade min nuvarande sambo så frågade jag honom redan på 3e dejten om han hade tänkt sig barn i framtiden. När vi väl började försöka så var jag rätt avslappnad, men snabbt så blev jag helt inne i att skaffa barn, oroade mig för att det inte skulle funka och efter vårt första barn hade ds så har jag varit besatt. Därför har jag tänkt att jag borde ta lite tid off från bebisverkstaden under höstan då vi ändå troligen kommer att stå i kö till ivf pdg. För tänk om vi aldrig får ett barn? Hur ska jag överleva då när jag är så inställd på det nu?
Kiyona, jag tror inte du kommer behöva vänta i 3 år på barn! Du blir ju lätt gravid! Däremot kan orsaken till missfallen behöva utredas. Det behöver ju faktiskt inte ligga hos dig, kan bero på din man också.
MariaF79: Låter najs med stockholmsvecka. Jag har nog haft det den här veckan, känns märkligt att se tecknen på ägglossning och inte kasta sig över sambon. Dessutom ska vi börja använda kondom igen, känns jättemärkligt! Men det är skönt att min kropp verkar återhämta sig snabbt.
Millan
Marsflickan: Beklagar verkligen! På13 veckor hinner man verkligen ställa in sig på att få ett barn.
Kram!
Mille
Marsflickan: Förresten, varför måste ni vänta i 4 månader innnan nytt försök? Först kommer du blöda ett tag, sen några veckors uppehåll, sen mens och sen borde ni kunna försöka igen?
Förstår att det är jobbigt att tänka på nästa försök när ni precis förlorat det här barnet. Men jag tror att rent fysiologiskt så behöver man inte vänta så länge innan man försöker igen. Vissa har lättare att bli gravida efter ett missfall.
Ta nu hand om er!
Jag blöder fortfarande lite trots att det är 3 veckor sedan avbrytandet. Det märkliga är att jag är rätt säker på att jag precis nu i veckan haft ägglossning. Alla tecken finns där. Nu vill jag bara sluta blöda nån gång. Jag joggade lite i veckan och då blödde det mer, så nu tänkte jag ta det lugnt med träningen tills jag slutat blöda, hoppas det är snart.
Polarlantis, du säger att du tog ÄL-test en vecka efter BIM. Hade du någon mens då? För ÄL-test kan ju visa positivt vid graviditet också.
Nemi: Vet inte om du läser den här tråden längre. Men det slog mig att visst var det den månaden som din ägglossning var sen som du blev gravid? Jag skulle fortfarande vilja veta varför det är så för mig att det enbart är de gånger ägglossningen varit lite sen som jag blivit gravid. Förhoppningsvis och troligen har det inget att göra med att barnen haft kromosomfel utan snarare att det är något fysiologiskt som gör att förhållandena för att bli gravid är lite mer gynnsamma. Eller så är det bara en slump!
Millan
Pingla: Grattis till husköpet och nya jobbet!
Jobbigt att mormor dog. Vet hur tungt det är att rensa ut en släktings saker.
Smiley: Grattis till ditt jobb också! Stegringen kan ju komma tidigt ibland, du kanske missade den.
Marsflickan: Hur mår du?
Nu ska jag till jobbet!
Millan
Irmelie: Beklagar verkligen! Måste vara jättetungt att ha förlorat båda föräldrarna! Du är absolut för ung för det! Jag har förlorat min mamma till cancer men har min pappa kvar iallafall.
EGO: Idag ringde jag gynmottagningen på Ackis då jag fortfarande inte slutat blöda efter aborten. Snarare så har det börjat komma mycket mer blod de senaste dagarna och det är 3,5 veckor sen aborten, så det borde minska nu.
Jag fick faktiskt en "akuttid" idag. Läkaren gjorde ultraljud och tryckte på nedre delen av min mage. Min slemhinna var lite förtjockad och det innebär bara att jag måste blöda ut lite till. Några rester från moderkaka såg läkaren inte. Det var ju goda besked.
Däremot sa han att ena äggstocken var lite förstorad. Inte så mycket att jag skulle oroa mig, men de kommer kalla mig på ett nytt besök om några veckor. Han sa att det kan innebära ofarliga äggblåsor/cystor som gör att den är lite förstorad. Inget att oroa sig över. Men de skulle ta ett blodprov på mig, för att ha något att jämföra mot nästa gång. Jag fick det inte riktigt att gå ihop, vilket värde skulle man jämföra mot? Så jag frågade sjuksköterskan som tog provet vad det var för analys egentligen. Hon sa då att det var en vanlig/standardanalys för cellförändringar!
Det som oroar mig mest är att läkaren inte sa detta, att det skulle kunna vara cancer och att han flera gånger påpekade att den bara var måttligt förstorad. Såg han något mer som han inte sa? Han skrev ut en bild och gick ut ur rummet och visade för en kollega.
Kände mig helt knäckt efteråt. Jaha, är det cancer nu då? Eftersom min mamma och sambons mamma har dött i cancer så känns det som en diagnos som man inte kan överleva. Min sambo är också helt sänkt, tror han tänker på sin mamma just nu.
Jag har ju varit gravid 3 gånger på lite mer än ett år, är det nån som vet om det skulle kunna orsaka en uppsvälld äggstock?
Nej, nu får jag sluta skriva här, jag sänker tråden totalt!
Millan
Jag tror faktiskt att jag överreagerat! Så mycket har gått så illa på sistone att jag förutsatte det värsta på en gång. I min hjärna så hade jag redan fått dödlig cancer och är på väg att dö. När blev jag så här irrationell?
Men det är nog som du säger Annelie, jag har faktiskt varit gravid 3 ggr på ett år, kan vara därför en äggstock är lite svullen. Provet på cellförändring är kanske rutin att ta för att kunna utesluta det.
Nu ska jag sova och hoppas att allt känns bättre imorgon.
Annelie: Vänta några dagar till och testa igen! Jag tror inte jag känner till nån som fått plus så tidigt. Det är tur att vi köper våra test billigt iallafall, annars hade Clearblue blivit miljardärer vid det här laget 
Millan
Hej,
Marsflickan: Tack! Förstår att det känns tungt för er! När man är kring 13 veckan så hinner man ju börja tro att det ska gå bra! Efteråt känns det så tomt! Jag har också försökt planera in lite roliga saker att se fram emot i höst som jag inte hade kunnat göra som gravid men känner på samma vis att jag ju egentligen mycket hellre hade velat vara gravid. Kromosomfelet upptäcktes i 12-13 veckan för oss och vi gjorde aborten i vecka 14. Jag har också hört olika bud om hur länge man ska vänta efter missfall med att försöka igen. Men en-två riktiga mensar är kanske bra? Hoppas du slutar blöda snabbare iallafall.
Annelie: Om du blödde i 3 veckor och fick mens bara några dagar senare, då skulle ju faktiskt den blödning jag har nu kunna vara en tidig mens? Räknade efter och blödningen började på dag 25 efter aborten. Innan dess hade blödningen minskat till bara några droppar brunt blod per dag. Så i söndags så började det blöda markant mer och nu är det ungefär som en mens. Hoppas det är så.
Skönt att din kropp mår bra nu igen och att du känner dig redo för en ny graviditet ! Men jobbigt att det tog tid för kroppen att återhämta sig.
Jag mår bättre idag. Det blev helt enkelt för mycket för mig igår.
Millan
Jag har också tolkat det som gravid inom ett år. Det jobbiga är för de som har svårt att bli gravida och sen får flera missfall. De kan ju hålla på länge innan de inser att de behöver en utredning.
Jag träffade en bebis ikväll, vill ha!
Lilla plopp kanin: Vad innebär stimulering med zonterapi?
Är det nån fler här med hus som kan känna en längtan till att bo i lägenhet och slippa åtminstone utvändiga renoveringar? Vi håller på att göra om trappen in i huset, så just nu är det lite svårt att komma in. Vi har alltid nåt renoveringsprojekt igång. Hoppas vi blir klara med trappen imorgon för idag var det nära att det blev en olycka när jag försökte ta mig in i huset
Huh, nu har vi byggt på trappen och den är klar!
Vet inte varför egentligen jag är en ofrivillig husägare. Jag är uppväxt i hus, men föredrar faktiskt att bo i lägenhet.
Det jobbiga med vårt hus är att allt egentligen behöver göras om. Nu har vi främst fokuserat på det som måste göras om för att huset ska må bra: Tak, grund, den mögliga källaren, köket med vattenläckan... tänkte inte så mycket på hur mycket som behövde göras innan. I början tänkte jag på jämt att jag ville flytta härifrån, kände nästan lite ångest, men nu börjar det kännas bättre när de viktigaste renoveringarna är gjorda. Jag kan ibland identifiera mig med paren i arge snickaren! Fast vi får saker klara men det går långsammare än man tror hela tiden.
MariaF79: VI har också en 70-tals gillestuga. Tyvärr var det mögel bakom furupanelen som vi fick slita bort och putsa väggarna istället. Heltäckningsmatta hade vi också och det är tydligen rätt bra att ha i en källare, det andas så det brukar inte innebära fuktproblem.
Nog om husprat.
Jag var med om något mycket obehagligt igår kväll. När jag hade gått och lagt mig så kände jag efter vid höger äggstock med ett lätt tryck med handen för att känna om det var ömt. Det var ju den som var förstorad enligt gynekologen. Det var inte ömt. En minut senare så började det göra jätteont där ( i nedre delen av magen)! Så ont att jag inte kunde ligga ner och jag började svettas och fick frossa. Sambon sprang iväg och hämtade en värktablett och vi funderade över om jag behövde åka in till sjukhuset.
Efter ca 15-20 minuter så släppte det onda och jag kunde slappna av igen och jag somnade nästan direkt då jag var helt slut!
Jag funderar över om det var så att jag hade en cysta som sprack! Har googlat om det och det kan tydligen hända att en cysta spricker och att det gör rejält ont när det händer. Efter det har jag inte haft ont alls! Jättemärkligt
Har någon varit med om nåt liknande?
MIllan