Vi över 30 som längtar efter första barnet

Smiley - Jättegrattis! Vad underbart roligt för er

Lycka till alla ruvare! Kram till er alla!

Här jobbas det som f...n och jag följer viktväktarna och tränar. Hej och hopp mitt nya hälsosamma liv! Ingen bebisverkstad så långt ögat når. Skööönt! Snart sommar och ledigt

Pingla och Mum - Misströsta inte! Man kan plussa trots blödning, var min läkare också noga med att påpeka! Håller alla tummar för er!

Idioter, ska man nästan skrika till alla dem som inte kan knipa med dumma kommentarer. Kram till er som råkat ut för dem!

EGO: Lever livet, forfarande utan fokus på barn och det går faktiskt riktigt bra. Konstigt men sant. Mannen äter penicillin för ngt skit i underredet, hahaha, så vem vet, kanske tar sig naturligt efter den kuren. Finns ju flera länder som ordinerar penicillin till mannen innan IVF påbörjas. Tror det är ngn i denna tråd som skrivit om det??? Eller så har jag läst det ngn annanstans. Jaja, huvudsaken är ju att han mår bra, men en kul tanke. Snart sommarlovsdags och jag lääääängtar så jag kan dö! Usch vad det är segt i skolan på slutet med betyg och allt, blä.

Kram till er alla, jag följer er!

Mum - Stor kram!

Saftis - Men, nej vad jobbigt! Skönt ändå med lite ledigt Ja, blä för betyg!!!

Grattis Pingla och Aruba!

Pingla-Säkert ingen fara. Du märker om det är missfall. Blödningar sätter igång och så blir det som kraftiga menssmärtor. Jag slutade inte blöda förrän efter en dryg vecka. Man känner också i hela kroppen att, nu är det kört. Små spottings tycker jag att var och varannan har, vissa en stor del av graviditeten. Förstår din oro, men det kommer att gå bra! EGO - Nu har jag semester! Wiiihooo Nu väntar jag på sol och värme, annars får jag väl bara ligga och glo, funkar det med Ogravid som jag är gör ju att jag får boka in en massa vinluncher Ha en skön midsommar alla ni fantastiskabtjejer :-* Kram!

Millan - Härligt! Grattis

EGO: Kan ni hjälpa mig att reda ut alla funderingar??? Ni är ju så kloka här, så ger mig på ett försök. Tror inte att jag skrivit något om detta då jag inte varit så aktiv här på ett tag. För en dryg månad sen så tyckte min man att det gjorde ont när han kissade. Det blev värre och värre och han sökte läkare. En massa prover togs och inget fel hittades. Problemet kvarstod och han sökte hjälp igen. Denna gång tyckte läkaren att prostatan kändes svullen och min man tyckte att det gjorde ont och han hade dessutom börjat känns sig öm i ena testikeln. Han sattes på en antibiotikakur i 3 veckor. När den var nästan slut så kände han fortfarande en obehagskänsla och gick tillbaka till läkaren. En till kur skrevs ut... Min man har nu alltså ätit antibiotika i en månad och inget mer har kollats på honom än blod- och urinprov. Han mår okej nu, men jag är ändå orolig att det är ngt allvarligt.

Det jag också går och funderar på nu är hur hans spermier, som redan innan detta, är få, påverkas. Om de påverkas. Vi har ju inte än bestämt om vi ska köra en till IVF i höst eller inte. Under den månaden som gått har vi knappt haft sex, han har ju haft ont. Känner också en oro för att ha oskyddat sex, då man inte vet hur hans spermier är i kvalité om ni förstår vad jag menar och om man just nu, mot all förmodan skulle bli gravid.

Tänker också att det kanske faktiskt är så att det är bra att han ätit medicin nu och att det kanske gör så att våra odds för att få barn naturligt ökar. Har läst och hört om länder där sjukvården sätter in antibiotika på männen innan de kör igång med IVF, då det kan vara så att de har en infektion som gör att spermierna blir färre och sämre. Eller så är såna tankar bara önsketänkande. Känns bara frustrerande att inte ha kunnat ha ett normalt samliv under en lång tid, d v s, man är helt körd på att få till det på egen hand. Ännu mer frustrerande är att vården är som den är... Ge lite piller är ju lätt, men ta reda på varför det är som det är, är tydligen väldigt svårt. Man kan ju tycka att man går vidare med undersökningar för att hitta felet...

En annan stor oro är ju också att det här leder till att han blir helt steril och då har vi ju inget val att ens försöka få barn, ens via IVF...

Sorry, långt inlägg, men nån som har någon åsikt om det hela?