4 missfall.. Finns det hopp?

Brudar..
På torsdag skall jag till en ny läkare och tänkte att jag skulle vara envis och kräva saker (mediciner)....
är det vettigt att göra det utan en missfallsutredning?
Och isåfall vad är det jag skall "kräva"

Kan tilläga att jag har gjort en fertilitetsundersökning och allt var ok...

Kaakis - Absolut ska du ta med BettanB´s lista ..

När jag själv ska till läkaren är min "önskelista":
Prednisolon, progesteron (har redan), fragmin (har redan)...

Prednisolon har jag ej testat men tror på att det kan hjälpa mig, jag får alltid herpes-utslag vid graviditet och jag tänker att det har med immunförsvar att göra.. Å då kan kortisonet hjälpa, tror jag!

Progesteronet tror jag stenhårt att det fungerar "bara" graviditeten sätter sig ordentligt.. För mig fungerade proggisarna bra, livmodern och brösten växte.. (Nackdelen upptäckte jag var att när jag fått missfall så fortsatte kroppen att motverka missfallet och livmoder och bröst växte.. (så MF upplevdes som en MA). Tror på att komma till VUL i v6 för att se att allt ser bra ut.

Fragminsprutor (blodförtunnande) känns bara bra eftersom blodet lär ha större genomströmning..

Ja det är så jag tänker just nu :)

Kramisar till er alla <3

Tack BettanB.. men fasiken att den är på engelska... Jag har taskig koncentrationsförmåga och mäktar inte med att läsa engelska böcker tyvärr... Finns det ngt liknande på svenska?

godmorgon
tack för fint välkomnande! ja, det känns på ett konstigt sätt "skönt" att andra gått/går igenom samma fruktansvärda sak...
kakiis-trist med ditt MF. och kan helt relatera till paniken kring åldern....
jag har ju bekräftat "dåliga" ägg, trots det har jag lyckats bli gravid 3 IVFer av 4.

tror inte heller att stress kan påverka. jag har haft otaliga sådana samtal med min ivf-läkare som bestämt ävdar man inte kan påverka sådant.
samma läkare påstår även at det inte finns ngn medicin som kan hjälpa (iallafall mig i mitt fall) till att förindra MF igen. jag frågade om trombyl som jag läst så mkt om, men han sade att de inte ger sånt då det inte ger ngn verkan (enl deras studier iallafall)
Han hänvisade till deras hemsida där allt står om detta, jag har faktiskt inte orkat ens gå in.
blev lite "nerslagen" av veckans tråkiga besked från utrednings-kliniken, att jag är för gammal ens för utredning.
samtidigt har jag bestämt mig för att inte söka för mkt orsaker utan bara hoppas att vi lyckas igen nu i nov....

en liten jobbig sak i allt detta.....min syster "råkade" bli gravid (hon är 43) samtidigt som jag i feb, vi berättade om våra resp grav. samtidigt för varann.
hon ville dock inte behålla barnet då de redan har 4 tillsammans (detta skulle vara deras 1a gemenssamma) & sade hon skulle göra abort.
sen får jag MF, hon väljer att bhålla sitt barn, nu är hon i exakt samma vecka som jag skulle varit, vilket känns skitjobbigt. vi kan tack o lov prata med varann väldigt öppet, hon fattar att detta är jobbigt för mig. samtidigt är jag ju jätteglad för hennes skull, så det är en mkt svår balans....
dessutom kommer barnet samtidigt som jag genomgår nästa ivf, vilket oxå känns tungt.

godmorgon
tack för fint välkomnande! ja, det känns på ett konstigt sätt "skönt" att andra gått/går igenom samma fruktansvärda sak...
kakiis-trist med ditt MF. och kan helt relatera till paniken kring åldern....
jag har ju bekräftat "dåliga" ägg, trots det har jag lyckats bli gravid 3 IVFer av 4.

tror inte heller att stress kan påverka. jag har haft otaliga sådana samtal med min ivf-läkare som bestämt ävdar man inte kan påverka sådant.
samma läkare påstår även at det inte finns ngn medicin som kan hjälpa (iallafall mig i mitt fall) till att förindra MF igen. jag frågade om trombyl som jag läst så mkt om, men han sade att de inte ger sånt då det inte ger ngn verkan (enl deras studier iallafall)
Han hänvisade till derasa emsida där allt står om detta, jag har faktiskt inte orkat ens gå in.
blev lite "nerslagen" av veckans tråkiga besked från utrednings-kliniken, att jag är för gammal ens för utredning.
samtidigt har jag bestämt mig för att inte söka för mkt orsaker utan bara hoppas att vi lyckas igen nu i nov....

Timoa din stackare.. jobbigt att hela tiden bli påmind om ´detta.. och det spelar ju ingen roll att man rent förnuftigt säger en sak, känslomässigt kan det vara något helt annat..
jag tycker också att det är jobbigt att se dem som är gravida samtidigt som jag, få sina barn.. Man hinner ju tänka så mycket de få veckor man hinner vara gravid också.. fantisera om föräldrarledighet och hur man ska möblera barnkammaren osv osv..

Som nu i september.. jag "skulle har varit" höggravid och få barn nu runt den 20:e.. Men näe.. och inte blir det ett i slutet av april 2011 heller.. tänkte att jag skulle få ett sommarbarn 2011 istället, någon som hänger på ;)

Kram.

Ps. Gudarna har ändå gett mig ett barn och hon fyller 9 på fredag.. Jag är innerligt tacksam för henne. Ibland kan jag få för mig att jag "glömmer bort" min tacksamhet över henne då jag envist tänker på den kommande graviditeten... Men så är det inte, det ena utesluter inte det andra..

Bettan B: Tack för ditt svar! Jag har köpt boken och tycker att den är svår att läsa och många nya begrepp men det går sakta säkert fram.  Jag har inboxat dig!

Timoa: Det är sorgiligt när nära ochkära blir gravida samtidigt och de fortsätter grav som vanligt. Det har hänt nu samma sak för mig några gånger och alltid lite svårt att hantera. Skönt att du kan prata ut. Ja ge inte upp och även om det känns väldigt jobbigt emellanåt. Vi går också in i vårt fjärde ivf och hoppas givetvis mer och mer att det ska ta sig. Och givetvis att det går hela vägen. Håller tummarna för ER i nov.

Kaakis: Stå på dig och försök vara bestämd och väl påläst för jag upplever ofta att läkarna snabbt bestämmer sig för att inte hålla med och säger att det inte finns tillräckligt med forskning som stödjer den typen av medicinering. När jag var på Sahlgrenska blev jag avvisad direkt. Jag kommer att försöka också! HJåller tummarna!

åååå, jag gillar verkligen den här tråden (och ni i den )
känns så skönt med människor som FÖRSTÅR. ibland tror jag de som inte varit med om IVF/svårt bli med barn/svårt behålla barn med MF/MA inte kan föreställa sig hur tungt allt kan kännas.
på samma sätt som jag kanske inte alltid kan föreställa mig andras sorger & svårigheter i livet.

fick senast i förra veckan höra av en bekant som replikerade på mitt "nej, det blev MF för 2a gången"-
åååå, du måste ju ta det lugnt!  alltså, kom igen....inte vad man vill höra. så korkat.

annika p & marie- ja, vi känner alla denna känsla att man är så oerhört lycklig för det barn man har, och vill inte känna känslan att man är otacksam eller inte kan "nöja" sig med det man har.
och framförallt-rädslan för att sorgen över dessa MF ska ta tid&energi från det barnet, man vill ju bara NJÙTA och vara tok-lycklig med det man har framför sig.... tycker ändå tiden har läkt en del sår, men är såklart rädd för alla känslor som nukommer när jag kör ivf.

sushikatten-har inte din historia i minnet-hade du fått ett MF efter IVF? när kör ni igen, om jag får fråga...?

kakiis- såg tom det där på nyheterna, såg den lilla babyn....helt otroligt! tänk vad olika situationer man är i.....

bettanb- tack!! jag återkommer isåntfall. just nu har jag just börjat jobba så hinner inte med internet&FL lika mkt som förr.....prioriterar just nu denna tråd

godnatt alla