4 missfall.. Finns det hopp?

Hur gick det hos specialisten Ninnin?

Blir så glad att du mår gott marieh, hoppas att det kan leda ända fram!

Jag fick osäkra hcg-svar idag, men fick komma in direkt på vul och det visade samma som vanligt. Utvecklingen har avstannat, nu finns inte längre något i hinnsäcken. Nitlott igen. "Tyvärr" kan man inte hindra all tillstymmelse till hopp, men när hon tittat ett tag och började sucka så förstod jag att det blivit ett femte MA. Tur att man varit på FL ett tag och vet att man inte är den enda. Kanske finns det några tårar kvar som kommer att komma. Annars har jag förbrukat de flesta tidigare och jag vet att jag har ett priviligierat liv jämfört med många här i världen.

Det skulle bara vara en sådan lättnad att få reda på orsaken. Min läkare är nu definitivt inne på immunologiska orsaker och det är vad jag tror också, men det finns ändå inget mer att göra. Min kropp protesterade vilt vid första graviditeten och vill inte vara med om detta igen. Jag har ändå haft kortison två gånger plus allt blodförtunnande och progesteron. Akupunktur både före och under en graviditet. Enda jag kan tänka är tidigare medicinering än vid plus. Googlade faktiskt på kinesisk läkekonst i Karlstad igår (närmaste större stad), men fick ingen direkt träff som kändes rätt kompetensmässigt. Vi får se och hoppas att själva missfallet går "bra".

Snart dags för ditt nästa besök timoa?

Håller tummarna så hårt Ninnin! Men just att de ömma brösten försvinner har varit ett tecken som inte känts bra för mig. Det har varit det enda jag kunnat gå på när det gäller graviditetstecken och det har avtagit när utvecklingen avstannat. Hoppas, hoppas att du är ett undantag!

Tack timoa! Det kom några tårar igår kväll när jag läste ditt inlägg, men mer är det inte. Var på jobbet som vanligt idag och åker till Stockholm i morgon för ett event. Hoppas att det inte händer något dramatiskt där. Min sambo är samlad, men är nog den som har större förhoppningar och gör längre planer än jag, typ vi måste åka till Legoland nu för sedan går det inte på några år.

Påverkad av marieh och det faktum att jag just nu skulle till Stockholm gjorde att jag letade upp Dr Yang och ringde kliniken på vinst och förlust. Nu har jag en tid på lördag kl 11.30!! Det lär inte bli mer än ett besök, men intressant som en second opinion ang vad anledningen kan vara. Om man skulle fastna för örter antar jag att man kan köpa dem på distans. Ska bli spännande! Har du några tips marieh som du vill förmedla? Jag vet att du skrev att du inte förstod allt hon sa och det var inte helt lätt att kommunicera per telefon med den person jag pratade med. Denne sa inget namn så jag vet inte om det var doktorn eller någon annan. Jag inboxar dig min mailadress till jobbet för jag kanske inte kommer åt FL.

Kram och tack för omtankarna!

Åh, Ninnin vad jag lider med dig! Det är fruktansvärt att det ska hända igen! Och som om det inte räcker med att graviditetsförhoppningarna gick upp i rök, ska kroppen trilskas också. Min enda tröst är att vi ändå har en väl utvecklad akutsjukvård (det är värre med delar av resten). I ett mindre utvecklat land hade jag nog inte överlevt mitt första missfall utan förblött. Hur mår du nu? Hur går det med partner och relationen? Jag skulle starkt rekommendera er båda att träffa någon typ av kurator. Jag/vi gjorde det runt andra missfallet (som var mitt värsta) och även om de inte kan lösa problemet kan det vara skönt mentalt. Jag kan inte sätta mig in i din situation helt eftersom jag ändå fått ett barn. Kan ni tänka er adoption tror jag att det är kan vara skönt för er att dra igång den processen. Då finns det hopp om barn, fast på ett annat sätt. Jag tycker själv att jag är för gammal nu, det är några år för sent.

Välkommen Najje! Tråkigt att du behöver sälla dig till vår skara, men det underlättar otroligt att ha några bundsförvanter.

B12: vet inte om det mätts på mig eller hur värdena i så fall var, men jag äter TrioBe och där ingår både B12 och folsyra, så jag hoppas jag är på den säkra sidan där. Tack för tipset!

För mig har det inte hänt något kroppsligt än. Tycker att det gör lite ont till och från, men sedan blir det lugnt ett tag. Träffade dr Yang i lördags. Jag fick ingen diagnos, som jag uppfattade det. Någon obalans, men inget större. Till saken hör att jag dels är gravid, dels hade partajat till över kl 3 natten innan, stukat foten på dansgolvet och därmed inte sovit speciellt bra de få timmarna :) Men hon kanske inte störs av sådana tillfälliga saker. Det var svårt att veta hur mycket av det jag sa som hon förstod. Hon verkade inte veta mycket om de mediciner jag tagit hittills. Dock fick jag köpa ett antal påsar med märkliga örter som jag ska koka te på, men inget att tugga marieh. Denna omständiga procedur av både stekning och kokning har jag inte gett mig in på än, får bli i morgon. Kan ärligt talat inte avgöra om jag kan tro på det eller inte. Ska maila henne efter denna kuren.

Kram alla!

Ninnin: vad säger Lennart förresten?

Hur går det Ninnin? Har du fått tid för skrapning? Helt otroligt att man ska behöva ringa, fixa och trixa i den här situationen. Man skulle bara bli omhändertagen. Jag inser mer och mer att jag trots allt fått bra bemötande. Första missfallet blev akut skrapning efter ambulansfärd. Andra gången blev jag inlagd efter beskedet och istoppad cytotec. Efter en hemsk natt kollade de dagen efter och när inte allt kommit ut blev jag skrapad samma dag. En viss fördel med glesbygd antar jag. Jag har inte hört tidigare att en skrapning skulle göra att det tog längre tid att komma igen, snarare tvärtom.

Hoppas att ni kommer in på ivf! Ja, jag har använt progesteron (vagitorier), tre gånger nu tror jag. Det var först den sista gången jag hade full styrka, det har nämligen stått fel på receptet tidigare (1 istället för 2 st per dag). Dock tror min läkare minst på just denna av de olika medicinerna.

timoa: du måste stanna med oss! Vi måste ju ha något hopp om att det faktiskt kan gå vägen, så våga inte ge dig av . Jo, jag väntar på att det ska hända något i kroppen, men just nu ingenting. Vill helst inte göra något artificiellt om det inte behövs. De sista gångerna har kroppen klarat det själv. Kom inte igång med örterna idag heller, då blir det inte förrän på torsdag... Känner redan hur lukten kommer att bli. 

Suck Ninnin! Har det hänt något mer idag?

Här händer inget, inget blod i sikte... Intressant med 3 vagitorier, vet att någon annan hade det också (timoa kanske?).

Ninnin: Skönt att få ett avslut innan helgen!

Vilaa: Skönt att kroppen känns bra. Jag har också tyckt mensen varit misstänkt sparsam, det känns inte riktigt bra.

Najje: Sju år... Vad ska man säga? Livet är sannerligen inte snällt alla gånger.

Ninnin: hoppas att det går bra nu! Har inte haft sådan koll på mensen. Det har tagit längre tid än 3-4 v, snarare runt 6 v skulle jag tro. Det är inte förrän sista gången nu som jag lärt mig om att ha koll på ägglossning osv (på gott och ont).

marieh: tja, här händer inget. Det enda är att jag borde ta mig an de kinesiska örterna. Det tar lite emot, mest tror jag för att det känns konstigt att bygga upp kroppen i just det här skedet. Det hade känts mer naturligt att vänta. Jag frågade henne också, men fick inget bra svar. Snarare att hon trodde att det fortfarande fanns hopp om liv. Men ett så tomt ultraljud plus snabbt avklingande symptom känner jag alltför väl igen.

Det låter som att du har det riktigt gott, marieh! Jag är med i en meditationsgrupp just nu och borde ta upp det mer hemma. Går också på massage eftersom jag älskar det, har även gått många kurser själv. Akupunkturen eller kanske snarare den akupunktör jag haft här tror jag inte riktigt på. Jag tror att det är bra i allmänhet, men just för detta, nja... Har också kommit ner rejält i arbetstid från att ha jobbet alldeles för mycket. Nu börjar det bli normalt. Skulle jag dessutom komma i säng tidigare på kvällarna vore det bra. Godis har jag inte ätit på ett antal månader. Så hälsan borde ha goda förutsättningar. Att jag inte hade stora förhoppningar och därmed ett ytterst ringa sorgearbete den här gången underlättar också.

Försöker tänka på allt som är bra, hur klyschigt det än låter. Det har varit ett antal dödsfall runt omkring som ger ytterligare perspektiv, t ex en kvinna i min ålder med två små barn som dött efter att ha kämpat mot cancer i flera år, en tolvåring som dog i en pulkaolycka, min arbetskompis enda barn som har cancer. Det kan ta slut så fort, så "carpe diem"!