4 missfall.. Finns det hopp?

Första örtsatsen tillagad! I morgon blir det drickstart

Luktar inte gott, smakar inte gott . Har inte mått speciellt bra under helgen: illamående, huvudvärk och frusen. Känns inte som förkylning och missfallen brukar inte heller kännas så (på den fronten intet nytt). Hoppas inte att det är dessa magiska örters fel. Hur reagerar du på din kur marieh?

timoa: alla tummar hålls stenhårt! Hoppas innerligt att allt ser bra ut.

Ninnin: skönt att den delen är avklarad. Svårt att råda någon annan om fortsättningen. De allra flesta kommer förr eller senare på att de vill prova igen. Provar man inte blir det helt säkert inga barn den vägen, men visst är det grymt deprimerande och tärande. Har ni funderat mer på adoptionsspåret?  Det kanske kan lätta pressen psykiskt att det finns fler utvägar, men det kostar ju pengar, tar tid och kan ha sina speciella problem. Jag tror hur som helst att de flesta adoptioner är lyckade, har flera i min närhet.

Sitter nu med dagens andra örtmugg, puh det blir första dagen med två omgångar. Nu blir det till att koka igen, men det blir någon dags uppehåll emellan. Lite ont i magen, men ingen blödning i sikte.

Grattis timoa!! Så skönt att höra att det går bra. Härligt att du kommit så långt som till v 13! Börjar du kunna slappna av?

marieh: ja, det är te 2 ggr om dagen i 10 dagar här också. Jag kommer dock att sprida ut det. Första satsen räckte i 3 dagar (var inte helt pigg, så det blev inte 2 per dag) och den andra omgången har jag inte pysslat till, det får bli i morgon. Har du också örter som ska stekas i första skedet? Det är ju rätt omständigt. Stackare med dödsfall i närheten! Det händer ju som tur är inte så ofta, men jag miste en kär fd kollega för ett år sedan och det är tufft. Särskilt med en strid ström av missfall vid sidan av. Samtidigt förlorade en nära vän sitt första barn 1 månad innan beräknad förlossning. Ibland kommer det i skov. Kanske blir du gravid nu för att du inte "vill" . Bröllop låter härligt, gott med något positivt att fokusera på.

Hur mår du Ninnin? Känns det något lättare eller åt andra hållet? Hoppas att du får kontakt med Lennart snart.

Kram alla!

Japp, så var örtsats nr 2 tillverkad och första koppen urdrucken. Tandborstning känns som en bra sak nu. Bort med smaken och i säng så känns det nästan inte alls. Ja, tänk om man visste att det var lösningen.

Jag trodde faktiskt att detta missfall skulle komma igång snart, men det kanske blir som för dig Najje, v 13. Har inte gått längre än v 10 förut och den veckan är snart slut.

Ninnin: Önskar att det fanns något man kunde säga, men det är bara skit helt enkelt. Och just att inte veta orsaken, där har jag 100% samma känsla. Såg att du är med i Utredning efter upprepade-missfallstråden. Där finns så mycket info och kunskap, den rekommenderar jag alltid. Det finns också en tråd för de som orkar och har råd att söka sig utomlands, har du sett den? www.familjeliv.se/Forum-11-261/m49826574.html
Jag har klippt ihop mängder av info om missfall, orsaker, mediciner mm från FL och andra sidor i ett dokument. Skulle du vilja ha det, inboxa din mail-adress så skickar jag.

Kram och godnatt!

Ännu en kopp örtte urdrucken. Börjar nog faktiskt bli van nu.

Tråkigt med din cykel marieh. Vad säger dr Yang? Har du alltså kört två örtkurer nu?

Ingen tillstymmelse till blödning här och inga graviditetssymptom kvar. Känns nästan som vanligt, fast man vet att det kommer att komma. Väntar väl en vecka till åtminstone.

Najje: jag tror zonterapi kan vara en bra idé, men har inte gått på det själv i detta syfte. Allt som stärker kroppen är ju positivt. Kom just att tänka på att den kiropraktor jag varit hos några gånger. Han sa att flera kvinnor blivit gravida efter att han knäckt rätt ryggen. Det fanns då blockeringar. Det hade främst med förmågan att bli gravid att göra, men skulle kunna påverka även missfall.

Kramar till alla! Går det bra timoa? Vårt hopp i graviditetsvärlden.

Hej alla!

Läser ikapp om alla känslor runt gravida släktingar, arbetskompisar och tankarna kring hur det kommer att bli för en själv. Känner igen mig i allt och särskilt i ditt senaste inlägg marieh. Träffade en kompis idag som fick barn för två månader sedan. Vi var gravida samtidigt när jag fick mitt första missfall och nu har hon hunnit få barn nummer två, utan att ens ha speciellt tätt mellan dem. Det gör fortfarande ont och det är bara att inse att det kommer at fortsätta göra det. Har ytterligare en kompis som är gravid och henne önskar jag särskilt gott för då det är hennes första, men på andra försöket. Första barnet dog i ca v 36. Fy för att hantera den graviditeten psykiskt, även om jag inte tror det finns någon påvisbar risk att det skulle hända igen, till skillnad mot missfall...

Min blödning är på gång. I torsdags kväll kom första tecknet, men det är fortfarande bara mörkt, gammalt blod. Fy, vad det tar lång tid, vill ju bara få ut skiten, men helst naturligt ändå. Hoppas att det kan gå "bra" den här gången.

Kram alla och tack för att ni finns här!

Idag är det dags. Det senaste timmarna har jag blivit av med en hel del blod. Ett tag gjorde det riktigt ont och efter det kom hela hinnsäcken (måste varit det, stor som ett hönsägg) och andra klumpar och elände. Hoppas att allt rensades ut samtidigt och det ger sig. Det har ju gått bra de senaste gångerna, men har ju även legat på sjukhus och blivit skrapad. Vill inte skrapas mer nu. Håll tummarna snälla

Tack flawless! Jo, varför är en bra fråga. Är i alla fall glad att jag vet om när det kommer att gå åt skogen. De första gångerna skulle man hantera psyket och det fysiska samtidigt. Nu kan man ta det lite i taget.

Stackare, jag tycker din kompis verkar fruktansvärt oförstående. Jag vet inte hur jag skulle ha tänkt om jag bara haft lyckliga graviditeter, men visst måste man ändå förstå vilken fruktansvärd upplevelse detta är. All förväntning, alla förhoppningar och sen nederlaget. Att inte få den familj som de flesta verkar få väldigt lättvindigt. Du var modig som öppnade dig för henne och det är hemskt tråkigt när det inte ger utdelning. Blir ledsen när du skriver om depression. Får du någon hjälp/har du någon strategi för att ta dig upp till ytan?

Kramar!

Flawless: Förstår att du känner dig otillräcklig som vän, men absolut inte rutten! Det kan ju finnas så många orsaker till varför människor beter sig som de gör. Din kompis kanske innerst inne känner dåligt samvete och är skuldmedveten för att det går så enkelt för henne, men inte för dig. Det är ju inte alltid man själv vet vad som ligger bakom ens tankar och handlingar. Men når ni inte fram till varandra så ta en paus istället, utan för mycket samvetskval från din sida. Man ska inte hålla fast i relationer som inte fungerar trots försök.

Det låter skönt om du kan få hjälp att må bättre! Hoppas på det. Har precis läst om en adhd-tjej som fick livet tillbaka vid 35-årsåldern efter medicinering.

Min snabbhistorik: 38 år, son på 6 år och 5 MA under de rätt exakt 3 år vi försökt få ett syskon.