Behöver råd

Oj, vad spännande! Och svårt... Jag har inga råd att ge, men kommer följa tråden för att se hur det går för er. Kram

Nu funderar du på hur många praktiska saker ska ordna sig. Vänd på det hela: kan ni leva med beslutet att inte adoptera syskonet? Kan ni sen berätta åt ert barn att det fanns ett syskon, men vi tyckte det var för dyrt?

Problem som kan lösas med pengar är egentligen inte problem. Gör allt ni kan för att få hem barnet. Byt till billigare boende för en tid, sälj bilen, jobba mera, eller at ett lån.

Jag känner flera som adopterat barn i 5+ -åldern, och det har gått jättebra. Visst har det funnits jobbiga saker, men för alla som får barn. oavsett sätt eller ålder, så finns det jobbiga saker.

Hoppas det ordnar sig på nåt sätt för er!! Lycka till!

Prata; med varandra, med bvc-psykolog, med adoptionsrådgivarna och andra adoptionskunniga, med BUP, prata med adoptionsorganisationen - när ni samlat tillräckligt med tankar kommer det bästa beslutet att falla ut rätt. Oroa er inte för framtiden - oavsett vilket beslut ni tar. Bär istället med er den tröstande känslan av att ni i alla fall tog det beslut som kändes rätt i stunden .... facit betr livet har ingen av oss - någonsin!

Jag tycker Maja T skriver otroligt klokt. :)
Vi har adopterat 2 barn och de båda kom i olika åldrar. En var äldre medan vår yngsta var yngre när hxn kom. Det har fungerat hur bra som helst med båda.
Det är som Maja T skriver, det kan dyka upp jobbiga saker men det spelar ingen roll om barnet är adopterat, bio, yngre, äldre men man dealar med det när det dyker upp.
Lycka Till!!!!

Tack för era svar! Vi har under dagen kunnat sätta oss ner och prata igenom situationen och vi känner båda att det är en antastisk möjlighet som öppnat sig för vart barn att få ha sitt syskon hos sig och för oss att få ett barn till. Jag skulle inte vija leva med att vi inte gjorde allt vi kan för att det ska bli verklighet. Frågan är bara hur vi gör detta på ett sätt som inte äventyrar vårt barns nyfunna och fortfarande lite sköra trygghet, jag tror till exempel inte att h*n skulle må bra av att vi båda började jobba fullt igen. Vi måste hitta ett annat sätt. Jag har idag bokat en tid med psykologen på BVC som känner till vårt barn för att höra om hon har tips på hur vi bäst går vidare. Det är verkligen 1000 tankar som snurrar runt i huvudet!

Härligt! Vilka kloka föräldrar ni är som tar ert barn i beaktande i allt ni gör. Och så underbart att du och din man känner på samma sätt inför denna möjlighet till syskon.

Jag hoppas allt ordnar sig på bästa sätt för er och att ni känner att ni med glädje och förtröstan kan ta emot syskonet i er familj.

Det händer ju tydligen sånt här ibland, vilket är en enorm gåva att ge till det barn ni redan har! Är det så att ni har pengar, men att det innebär att ni får ställa in annat så går ju barnet först. Har man däremot lite snålt redan så har man ju hamnat i en riktigt knivig sits. Kan ni få ihop pengarna så JA JA JA!!!!! GÖR DET! Tänk om barnet får reda på att ni tackat nej till ett biosyskon. Nej det får bara inte hända, för det är ju inte helt säkert att den familj som adopterar syskonet skulle vilja hålla kontakt (om i Sverige) även om man skulle undra vad för människor det är som inte vill ha den kontakten mellan syskonen. Jag skulle tycka det vara en chansning att lägga över ansvar på andra föräldrar, därför skulle jag inte ha tvekat en sekund om pengar fanns. Jag tycker ju att man BÖR kunna plocka pengar från en fond eller liknande på adoptionsorganisationen så att biologiska syskon verkligen har möjlighet att växa upp tillsammans. Har tänkt mkt på att man kanske borde starta en sådan för adoptivföräldrar i samma sits som ni är. Vilja finns, men frågetecken kring pengarna.