• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Limpan 83

    Just ja, idag var jag tillbaka på sjukhuset för kontroll. Allt ser mycket bättre ut, inte ens säkert att jag har några rester kvar! Så snälla mensen kom nu!!!

    Men, självklart finns det ett men!! Jag har en cysta på ena äggstocken. Är inte alls insatt i vad detta innebär eller vad det är men verkade inte vara någon fara enligt läkaren. Fick ta prover och dår komma tillbaka om 3 månader. Bara så jäkla typiskt att jag hela tiden ska råka ut för något :(

  • Pilla1979
    Limpan 83 skrev 2010-12-10 14:41:22 följande:
    Just ja, idag var jag tillbaka på sjukhuset för kontroll. Allt ser mycket bättre ut, inte ens säkert att jag har några rester kvar! Så snälla mensen kom nu!!!

    Men, självklart finns det ett men!! Jag har en cysta på ena äggstocken. Är inte alls insatt i vad detta innebär eller vad det är men verkade inte vara någon fara enligt läkaren. Fick ta prover och dår komma tillbaka om 3 månader. Bara så jäkla typiskt att jag hela tiden ska råka ut för något :(
    Skönt att det ändå såg bättre ut!!!Håller tummarna för att du får din mens snart...

    Åååå va jobbigt, men läkaren borde ju ha sagt om det vore nån fara eller hur!? Håller tummarna för dig att allt går som det ska nu!!!

    Kram
  • Kattflickan

    Elle: Skönt att det gick bra och snabbt, för mig tog det ca 9 timmar och gjorde i allafall i början rejält ont. Men jag fick inga komplikationer.

    Vi tittade också på vår lilla flicka och det som etsat sig fast mest i min hjärna är de små händerna som var så fina med sina små  fingrar.  

    Jag hade ägglossning för några dar sen och då försökte vi, så på julafton vet jag om det funkade den här gången. Det har nu gått 2,5 månader sen avbrytandet och jag har haft två mensar. Känns bra att komma igång igen och försöka bli gravid men samtidigt så känner jag mig rädd för att nåt då ska hända igen. Har svårt att ha samma tillförsikt.

    Jag har pratat både med kollegor och vänner om vad som hände och ingen har fördömt mig, bara tröstat. Endast en vän har jag undvikit att prata med för hon är helt emot abort.  

    Limpan: Jätteskönt att det ser bättre ut! Du kanske äntligen kan pusta ut!

    Millan 

  • Victoria70

    Går längre och längre mellan gångerna jag är här, men sorgen och förlusten finns fortfarande nära. I måndags var det 3 månader sedan avrytandet och det har varit jobbigt de senaste dagarna.
    Jag tycker dock att det känns lugnande att gå in här och läsa i tråden då det är jobbigt.

    Jag valde att inte se barnet och ångrar mig iband,  men gjort är gjort och går inte att ändra på. Tåranrna rinner ner för min kind och jag saknar graviditeten som inte blev nånting av. Jag var mest orolig för att fostret skulle vara lik någon av mina barn och för att få ett ansikte att sakna. Nu saknar jag nån som jag inte har sett mer än ett par söta underbara små fötter.

     När kommer jag att känna mig hel igen och känna att jag har gått vidare?.

    Idag när jag var på affären mötte jag en liten tjej med DS som var så söt så jag fick stanna upp och betrakta henne en stund. Gjorde jag verkigen rätt?  Så är det varje gång jag möter ett mindre barn med DS. Förra veckan mötte jag tvillingar ca 6 månader, en  pojke och en flicka. Flickan hade DS, men inte pojken, konstigt och fantastiskt.

    Jag hoppas att ni liksom jag känner att ni kanna känna tröst och finna svar på funderingar som man har i i en sån här situation och jag är glad att tråden har fortsatt som den gjort.

    Lycka till alla ni fantaktiska kvinnor där ute/ Victoria

  • Pilla1979
    Kattflickan skrev 2010-12-10 21:20:26 följande:
    Elle: Skönt att det gick bra och snabbt, för mig tog det ca 9 timmar och gjorde i allafall i början rejält ont. Men jag fick inga komplikationer.

    Vi tittade också på vår lilla flicka och det som etsat sig fast mest i min hjärna är de små händerna som var så fina med sina små  fingrar.  

    Jag hade ägglossning för några dar sen och då försökte vi, så på julafton vet jag om det funkade den här gången. Det har nu gått 2,5 månader sen avbrytandet och jag har haft två mensar. Känns bra att komma igång igen och försöka bli gravid men samtidigt så känner jag mig rädd för att nåt då ska hända igen. Har svårt att ha samma tillförsikt.

    Jag har pratat både med kollegor och vänner om vad som hände och ingen har fördömt mig, bara tröstat. Endast en vän har jag undvikit att prata med för hon är helt emot abort.  

    Limpan: Jätteskönt att det ser bättre ut! Du kanske äntligen kan pusta ut!

    Millan 
    Då får vi se om vi båda får en fin julklapp då Flört 
  • Pilla1979
    Victoria70 skrev 2010-12-10 21:36:46 följande:
    Går längre och längre mellan gångerna jag är här, men sorgen och förlusten finns fortfarande nära. I måndags var det 3 månader sedan avrytandet och det har varit jobbigt de senaste dagarna.
    Jag tycker dock att det känns lugnande att gå in här och läsa i tråden då det är jobbigt.

    Jag valde att inte se barnet och ångrar mig iband,  men gjort är gjort och går inte att ändra på. Tåranrna rinner ner för min kind och jag saknar graviditeten som inte blev nånting av. Jag var mest orolig för att fostret skulle vara lik någon av mina barn och för att få ett ansikte att sakna. Nu saknar jag nån som jag inte har sett mer än ett par söta underbara små fötter.

     När kommer jag att känna mig hel igen och känna att jag har gått vidare?.

    Idag när jag var på affären mötte jag en liten tjej med DS som var så söt så jag fick stanna upp och betrakta henne en stund. Gjorde jag verkigen rätt?  Så är det varje gång jag möter ett mindre barn med DS. Förra veckan mötte jag tvillingar ca 6 månader, en  pojke och en flicka. Flickan hade DS, men inte pojken, konstigt och fantastiskt.

    Jag hoppas att ni liksom jag känner att ni kanna känna tröst och finna svar på funderingar som man har i i en sån här situation och jag är glad att tråden har fortsatt som den gjort.

    Lycka till alla ni fantaktiska kvinnor där ute/ Victoria
    Visst känner man ett lugn och komma in här och läsa....såna som går igenom precis samma som en själv sätter ord på ens tankar när man själv kanske inte alltid orkar...
    Frågan om vi valde rätt kommer vi nog alltid på sätt och vis att undra över, men man får försöka tänka på allt som gjorde att man valde det.

    Hoppas allt är bra med dig annars!

    Kram
  • bouncer
    Rosahjärta skrev 2010-12-11 19:35:13 följande:
    men kan ingen svara ? får man reda på via UL om barnet har någon sjukdom ???
    Menar du allvar?
  • Fröken Susidus

    Har läst lite i tråden, jag har hittills inte behövt uppleva det ni gått igenom men jag tänker på er allesammans och hoppas att det med tiden känns lättare.

    Såg att någon frågat om nupptest/kubtest bland unga. I vårt landsting så erbjuds alla det oavsett ålder så jag 24 år gammal har gjort det.
    Nu vet vi så klart inte hur det skulle kännas att verkligen behöva fatta beslutet men jag och min sambo har alltid varit överens om att avbryta om de skulle hitta något fel.

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort