Downs syndrom - Vi gjorde abort

Hej!

Hur går det för er med allt?

Min vanliga otur fortsätter. Fick feber för några dgar sedan och fick komma upp idag. Troligtvis infektion igen! Väntar på odlingssvar men har börjat äta anitbiotika. Fortfarande rester kvar så ska komma på återbesök igen nästa vecka! Det tar aldrig slut för mig :( Orkar snart inte mer... känner mig ensamast i världens också.. verkar inte vara många som drabbats av samma sak?

Milla: håller tummarna för att testet har gått bra!

Kram

Hej!

Jag får bara förklaringen att i vissa fall sitter moderkakan väldigt hårt fast och det är dessa rester som inte vill ut. Vid skrapningarna har de ite varit säkra på att de fått ut allt eftersom att de måste ju vara försiktiga så att de inte tar hål på något. Jobbigt bara att jag själv hela tiden ska vara den som får söka vård och att jag drar på mig infektioner :(

Bor ju i en stor stad med ett stort sjukhus så det borde ju vara duktiga.. kan man ju tycka? Ska dit igen på torsdag nästa vecka. Är det rester kvar då så tänker jag kräva att de gör något åt saken! Men vill inte skrapas ännu en gång :(

Jag tycker också att det är konstigt att ingen läkare har pratat med oss om något blodprov. Nr vi själva tog upp det verkade läkaren helt oförstående. Vad kan det bero på?

Trevlig helg!

Millan: SÅÅÅÅÅÅÅ glad för er skull!! Nu får ni mysa till det ordentligt ;)

Siobha: Ja skuldkänslorna är enorma! Nu är tanken på att jag aldrig kommer att kunna bli gravid igen som jobbigast. Tänk om jag försört mina möjligheter att få bli mamma? Nu tänker jag nästan att om jag på förhand hade vetat vad jag skulle få utstå så hade jag kanske valt att fortsätta graviditeten. Men då hade det varit för min skull... då hade jag inte tagit hänsyn till det liv mitt barn skulle födas till. Jag visste faktiskt inte heller om jag ens skulle gå klart hela graviditeten utan kunde mycket väl ha fått ett sent missfall enligt min läkare. Så hur man än vänder och vrider på det finns det inget rätt eller fel.

Men som sagt, detta är något jag alltid kommer att bära med mig och det kommer alltid finnas en sorg i mitt hjärta efter det barn jag aldrig fick..

Elle: Jag håller tummarna för att allt ska gå bra på torsdag! Här inne får du massa stöd av oss, skriv av dig, hur du känner och hur du mår. Jag kan ju faktiskt säga att jag vet hur du känner. Gjorde också abort pga Downs i v. 21 för 1 månad sedan lite drygt.
Jag är 27 år och min sambo är 25 år... så ja, det finns inga ord.

Om det är till någon tröst så går man vidare och dagarna blir lättare och lättare. Vi har redan börjat kunna se framåt och vill bli gravida igen snart.

Men som sagt, vetilera dina känslor här! Vi finns här för varandra.

Pernilla: en stor kram till dig! jag passerade nyss datumet för 1 månad :(

Hej!

På rutinultraljudet i v. 19 upptäcktes två såkallade markörer och därför fick vi träffa specialistläkare och valde då att göra fostervattenprov. Chansen var mycket liten att det skulle vara DS trots dessa markörer... men nu var det ju så =(

Elle: jag kände och känner precis som dig att jag inte vill prata så mycket om det som har hänt med mina vänner. Dels för att de ALDRIG kan förstå mig och hur jag känner och dels för att jag känner mig så skör och inte skulle klara av att någon har synpunkter på mitt val.

Vi valde att inte se bebisen, som du kanske läst? Jag vet inte vad som hade varit bäst för mig. Just då kände jag bara inte att jag klarade av att se vad jag gjort mot mitt barn... att det var pga mig som det inte levde... Bilder finns ju tagna på bebisen och jag kanske vil se dem sen i framtiden. Men "förlossning" tog ju ca 15-16 timmar och då fick jag ju bla ryggmärgsbedövning( epidural) och efterår fick jag skrapas två gånger på lasarettet då moderkakan satt så hårt fast. Hade väldigt låga blodvärden så fick även stanna kvar ett par dagar på sjukhuset. Så det var allt annat än lätt för mig. Efter detta har jag ju skrapats ytterligare 2 gånger och fått infektion. Men jag ser ändå ljust på framtiden. Jag ska bli mamma, så är det bara!!!

Kram

Just ja, idag var jag tillbaka på sjukhuset för kontroll. Allt ser mycket bättre ut, inte ens säkert att jag har några rester kvar! Så snälla mensen kom nu!!!

Men, självklart finns det ett men!! Jag har en cysta på ena äggstocken. Är inte alls insatt i vad detta innebär eller vad det är men verkade inte vara någon fara enligt läkaren. Fick ta prover och dår komma tillbaka om 3 månader. Bara så jäkla typiskt att jag hela tiden ska råka ut för något :(

Ja vissta saknar man att vara gravid!!! Jag längtar så mycket efter det! Är extra jobbigt när man ser andra gravida.

Fick min mens igår! Så nu är jag så lycklig! Haha.. tänk vad glad man kan bli över en sån sak. Men nu tändes hoppet igen! Jag har en tro på att jag faktiskt ska få bli mamma :)

Håller tummarna för er att ni får den bästa julklappen!!

Kram till er alla

Elle: hur mår du nu? hur går det för dig med allt?

Hur mår ni andra?
Jag mår helt ok. Väldigt ledsen vissa dagar då jag plötsligt kan komma på att jag skulle ha varit gravid nu egentligen. Saknar magen :( Saknar att vara gravid. Längtar så efter att få bli det igen! Men livet har återgått till det normala, hur normalt det nu kan bli så att säga...

Kram

Ja jag håller med Victoria, lite goda nyheter skulle vi behöva! Ja det kan  ju mycket väl vara dina hormoner som spökar, vi får hoppas på det!
Jag råkade faktiskt ut för samma sak som dig. Förra veckan träffade jag min klass (läser på distans) och i klassen är det en tjej som är gravid och skulle ha princip samtidigt som mig. Det gjorde väldigt ont att se och jag visste inte hur jag skulle reagera. Blev på något vis avundsjuk och nästan sur.... Det där skulle ju ha varit jag!

Men men... bara hoppas att min tid kommer och att ni andra lyckas nu, ni som kämpar på!

Ja det är tur att ni finns här. Så skönt att vända sig hit och få skriva av sig lite till människor som förstår.

Massa kramar till er! Trevlig helg

ja jag håller verkligen med! Inte konstigt att man reagerar. Vi har genomgått något fruktansvärt.
Precis som ni andra har tagit upp så kommer jag bara känna glädje och lycka om ni skullle bli gravida. Vi är verkligen värda det. Det skulle vara roligt om vi då kunde följas upp under graviditeterna och hjälpas åt. För jag tror absolut att en stor oro kommer att finnas där... hur det ska gå denna gången osv.

God Jul på er alla mina "vänner" härinne! Njut nu till fullo och ta hand om er riktigt ordentligt!
Många kramar