• Anonym

    Behçets sjukdom

    Vad jag vet så gör de en uteslutningsmetod för att fastställa sjukdomen. Jag har den och lever ett relativt normalt liv. Varför skulle den leda till döden menar du? 

    Man kan ibland göra ett hudtest för att fastställa om man har behcet men det är inte så vanligt att en svensk har sjukdomen då den mest finns runt medelhavet och bägge föräldrarna måste vara bärare av sjukdomen, latent eller inte.  

  • Anonym

    Men om du gjort hudtestet så borde väl läkarna kunna fastställa diagnosen. 

    Förstår fortfarande inte varför du inte söker en professionell läkare istället för att fråga härinne eller din vän som studerar till läkare. Det är ingen vanlig sjukdom och de flesta vet inte något alls om det.

    Att ha ont i ögonen är inte samma sak som att ha behcet. Dessutom så drabbar behcet olika leder i kroppen. Det kan ju vara något annat du har men du måste söka en läkarvård istället för att själv diagnostisera eller spekulera. Bättre att få det utrett och sen kanske få medicin som kan mildra symptom.  

  • Anonym

    Hur har det gått? Har du varit hos läkaren nu? För mig tog det flera år innan diagnosen fastställdes då det finns andra sjukdomar som måste uteslutas osv.

  • Anonym
    Anonym (?) skrev 2010-09-30 15:48:06 följande:
    Jag har vart sjuk i flera år. Massa har uteslutits. MASSA. Finns detta kvar, ungefär, som kan förklara mina slemhinnebesvär samt hud problem. Jag fick prata med min läkare som tyckte att det lät som Behcets och hon tog lite blodprover, varför vet jag inte. Ska få svar på dessa idag.

    Hur är livet för dig? har du mycket huvudvärk samt bihålebesvär?
    Det är tufft kan jag lova! Har ständigt värk i olika leder och det kan komma bara på några timmar. Huvudvärk har jag jämt dessutom så har jag utvecklat fibromyalgi för att kroppen har haft värk så länge så nervsignalerna har fått fnatt. 
    Just nu är jag dessutom gravid ( inte planerat) med min tredje och livet är en pest. Gråter när jag ska gå och lägga mig, gråter när jag vaknar. Vill bara krypa ut ur min egen kropp, känner mig fången då man i sinnet är "frisk".
    Vi kan aldrig planera något helt säkert för allt beror på hur jag mår vilket också gör att man drar sig undan för bekanta och vänner, orkar inte förklara för folk som inte förstår vad en kronisk sjukdom är och att man aldrig kommer bli frisk.
    Förlåt, nu sitter jag här och bara spyr hemskheter men jag mår inte så bra just. Har bättre dagar också då jag under medicinering kan fungera relativt bra och jobbar heltid.
    Livet tar inte slut för att man får en obotlig sjukdom däremot så får man göra det bästa av situationen. Min man är det bästa som hänt mig, han är insatt i min sjukdom och följer mig på varje besök för att veta hur han ska kunna hjälpa mig. Utan honom skulle jag nog inte ha klarat mig.

     
  • Anonym

    Hur mås det? Jag känner ingen (förutom min mamma ) som har behcet. Har kännt mig ganska ensam i min sjukdom. Värst är det när man kommer till en ny läkare som inte vet vad det är och blandar ihop det med bectrew ( vet inte hur det stavas). Trots allt som sjukdomen berövat mig är jag glad att jag inte har den värsta varianten och tackar livet för min fina familj och mina tre underbara barn. Livet är trots allt ljuvligt! Jag kan bli gråtfärdig när jag tänker att det finns en liten liten chans att jag fört det vidare till dem för det skulle vara det så hemskt! När jag var gravid första fången så fick en genetiker reda ut om det kunde föras vidare till mina barn. Chansen var 0 enligt honom. Får försöka tänka att det är så men tanken finns i bakhuvudet hela tiden. Kram på er och kom ihåg sjukdomen är en liten del av er och inte tvärtom!

Svar på tråden Behçets sjukdom