Thursday skrev 2010-10-12 22:13:29 följande:
Alla val är okej, det betyder inte att de inte framstår som udda eller ovanliga. Man kan ju hävda att den som har valt en mer ovanlig livsstil, eller hävdar en ovanlig åsikt aldrig borde ifrågasättas, men tycker vi verkligen det? Jag kan också ställa mig frågande till hur man uttrycker sig om man upplever sig som så oerhört ifrågasätt och närmast kränkt. Jag har varit på två charterresor i mitt liv, och har inga ambitioner att göra om det. Jag har inte varit längre bort än Tyskland och England de senaste 7-8 åren och har inga omedelbara planer på att bege mig längre bort än så. Och aldrig har jag upplevt att någon ifrågasatt mig på grund av detta.
Men bortsett från det så är det självklart så att ens motiv bakom resonamnget har betydelse. Har man nu rest en del, upplevt det som man varit sugen på och nu som nybliven pensionär ägnar sig åt annat så framstår ju inte det som speciellt märkligt. Har man däremot åkt Ålandsbåten som 12-åring och som 25åring deklarerar att det minsann inte finns minsta lilla grej bortom landskapsgränsen som man skulle kunna vara intresserad av att uppleva, ja då måste jag faktiskt vidhålla att det är inskränkt.
Det spelar ju ingen roll hur udda eller ovanliga dom än nu må vara, är dom inom ramen för vad som är personlig val, och på intet sätt skadar andra, eller är olagliga. Vad är rätten för någon annan att ifrågasätta det? Är väll snarare frågan hur individen som ifrågasätter från första början har blivit uppfostrad, skulle jag vilja säga. Och det är ju inte i uttrycket, eftersom man som icke-resenär oftast inte hinner svara mer än "vart hemma", innan den närmast religösa indoktreneringen av resandets guda-upplyftande förmågor ska prackas på en. Varför ska det vara "normala" normen, och inget att ifrågasätta? Jag förstår inte den logiken. Jag skulle vilja påstå att detta är ett ganska TYPISKT svenskt problem, där den duktiga ska fostra. Storebror kommer och tar ihanden. Dumheter, är vad jag skulle vilja kalla det för. Låt var och en göra som dom vill, är det bra med den saken. Jag tror att varenda nykterist, eller vegitarian, som någonsin vart med i ett socialt sammanhang runt ett bord, förstår den här problematiken ganska enkelt.
Sen tycker jag att det är ganska stor skillnad på att säga att man inte tycker om att resa, gentemot att deklarera att det inte finns något som skulle vara intressant att se någon annanstans. Men hur många av dessa "fantaster", har vandrat i Abisko nationalpark, Slagit golfboll i treriksröset, åkt genom glasriket i Småland, eller för den delen åkt på Österlen för att betrakta Svenska fisk-rökeri näringen? i 9 fall av 10, brukar långtbortistan fantasterna stå som ufon, och inte begripa någonting av det man pratar om, för dom har aldrig vart där. Och där kan vi prata om behov av att vidga sina egna vyer. Dom lever faktiskt i det landet, och ska värka för hela landets bästa, delta i val för hela riket osv. Och dom hittar inte längre än till närmaste flygplats? Sorgligt, egentligen.
Nu kanske jag är "välsignad" ur den aspekten att jag är berest, både inom och utom landet, men jag kan inte påstå att det finns särskilt många resor som jag helst inte skulle strukit på schemat, för att få stanna hemma istället. Där jag trivs. Och känner spontant inget behov alls av att åka vare sig till Tjotahejti eller Bulderistan. Och i min värld är det absolut inget konstigt. Och om folk istället för att jobba ihjäl sig för att betala en resa, förkortade arbetstiden och istället spenderade den med varandra, skulle både skillsmässo statistiken och antalet barn som hamnar illa, minska radikalt. Det säger rena logiken. Men det är det däremot inte så många som talar om.
