Thalis skrev 2010-10-14 11:50:20 följande:
Det var tvillingar och det var mest hon som ville adoptera barnen... men fick inte till slut. Det var också helt hysteriskt kring detta.
Till viss del blev jag irriterad på kvinnan, för hon pratde en massa om barnen som om de var ägodelar.
Det störde mig.
Kommer du ihåg namnet på dokumentären?
Jag blev också irriterad på henne av många anledningar.
Men detta med att amma sina adoptivbarn måste väl vara rätt provocerande bara det. Jag tänker mig att kanske en del människor provoceras av att man är väldigt barn som i deras ögon inte är "ens egna" barn. Jag har aldrig hållt inne med pussar och kramar och massor av kärlek. Men ibland kan jag tycka mig få blickar från andra. Kanske inbillning, men på ngt vis tror jag det är en provokation ocks att vi faktiskt visar hur lätt det är att älska ett adopterat barn precis som ett egenfött. Det kanske i grund och botten även är provocerande för at vi själva är så bekväma i vår kärlek inom familjen

För är man adoptivförälder ska man antingen skämmas för att man lagt ut pengar för att få hem ett barn som någon annan kvinna i ett fattigt land fött eller för att man inte kan "producera" biologiska barn (för så är det ju med alla oss som adopterar

) Och får man biologiska barn efter adoptionen så är det för att man blev välsignad efter en god gärning. nu bara spårade mitt inlägg ur, men jag tror kort och gott att vi kan provocera rätt mycket utan att säga ett enda ord .Detta med att man visar hur bekväm i sitt liv och sitt beslut, provocerar nog mest. Kanske är det minsta problemet färgen på barnet?