ADD symptom hos vuxna

Hej allesammans!

Nu är det så att jag har lite funderingar kring mitt barns pappa. Det är nämligen så att vi har lite konflikter med varandra, vad behöver vi inte gå in på. Men jag vet att han hade adhd när han var mindre. Vad är det för skillnad på adhd och add, kan det vara möjligt att han fortfarande har kvar det?

Vet att hans bror har sagt att han ska äta mediciner egentligen, men vet inte om det var i tonåren eller nu(tror det är nuläge). Finns det ens mediciner att äta mot det, och vad innebär det egentligen?

Varför jag faktiskt tror att det kan stämma är för att han får ett väldigt konstigt ordförråd då han inte verkar trygg, massa fula och elaka saker kan han säga då, han har ticks, det går inte att diskutera med honom, han blir jättearg och kan knappt kontrollera vad han säger ibland, glömmer saker hela tiden, tänker inte som en "normal" person, samt att han inte kan tänka sig in i eller förstå saker och ting.
Detta är bara lite av allt. Vet inte ens om det har något samband med det eller om det är normalt?

Gick bara in här att läsa för skojs skull då såg jag eran lista. Känns som att nästan allt av det där stämmer in på mig, mycket mer än hälften i alla fall. Kändes lite lustigt. Vad är ens add? kan det vara så att jag har det?

Jag har ingen direkt säker källa på det nej. Dels har det stått i olika artiklar jag läst samt vissa av de böcker om ADHD som jag plöjt igenom.
Jag skulle däremot ha skrivit ÖVERkonsumerar kaffe, coca cola ... osv ... för det är det många av "oss" gör. Att de flesta vuxna dricker kaffe och coca cola tror jag också.... faktiskt  Slarvigt av mig!

Det med CS förstod jag däremot inte. När jag skrev "missbrukar droger (främst centralstimulantia)" tänkte jag utifrån en person med odiagnosticerad ADHD/ADD. Jag har läst att då bl.a amfetamin är vanligt, som vi alla vet finns i bl.a concerta.
Men jag tror jag ska skriva om lite ... hm.... missade ju alkohol helt och hållet.

Jag förstår. Tänkte inte alls så när jag skrev. Kan väl inte vara alltför vanligt att missbruka concerta? eller? Jag menar... vill man uppleva ett riktigt "rus" krävs väl lite större mängd AF än vad som finns i de pillrena? Men skitsamma, jag uttryckte mig väldigt otydligt.  

Okej! Tack för svar :)

Nämligen så att vi ska in i familjerätt nu, så funderar på om jag ska dra upp detta eller inte, då jag faktiskt tror att han handlande och tänkande kan påverkas utav detta i många av våra gräl. Vilket jag ofta försöker ta hänsyn till. Men det är väldigt svårt att göra det ibland. Blir så trött.

Menar att han tänker för just stunden, han tänker inte djupare och vidare i saker. Och när jag förklarar vissa saker så känns det som att han inte förstår mig. Alltså svårt att ta in saker och förstå andra människor och utifrån deras håll. Han "fastnar" vid hans tankesätt och tycke om saker och ting.

Okej! Har läst lite mer om det på internet och jag säger inte att jag har det. Vet inte om det är ren inbillning men det känns verkligen som att jag har fått en koppling till saker och ting i mitt liv. Känns nästan som att jag har blivit hel på något konstigt sätt och vis. Som ett svar på saker och ting då det finns så himla mycket jag har undrat över men ändå inte, som säkert har legat där bak i huvudet hela tiden.

Om man vill utreda sig, är det vårcentralen läste jag att man vände sig till, läste dock också på många ställen att det är väldigt svårt att få en utredning om man inte gör det privat då det kostar 20-30 tusen, stämmer detta?

Åhh Strulmaja vad du har varit duktig som gjort en lista!!  Jättebra blev den också!! Jag klistrar gärna in den i TS

Good point! Jag kan skriva till det så fort jag får tid. Har lite annat jag vill ändra på också.  

Hej igen!

Jag har äntligen varit på psykiatrin och pratat med en kvinna som var kurator/psykolog/socionom/sjuksjöterska!

Jag berättade om mina problem, och det kändes så skönt att hon inte försökte att bortförklara mina problem på annat, utan tog mig på allvar. Hon sade att vi skulle reda ut mina problem i vardagen och försöka lösa min ångest/prestationsångest och depression, och eventuellt en sjukskrivning eftersom Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen vill att jag ska börja arbeta.

Och eftersom det jag berättade om min uppväxt inte lät normalt så har jag måhända ett "fel" och behöver få en diagnos. Är det normalt att önska sig en diagnos? Jag vill höra varför jag mår dåligt, och att jag inte ska behöva må som jag gör, sedan kan de stoppa mig full på piller så att jag kan leva ett "normalt liv".

Jag berättade om mina minnesproblem, allt från "småsaker" som att jag kan helt frustrerat leta efter mobilen medan jag har den i fickan eller t.o.m. pratar i den.
Till att jag gör grova misstag, som på Julafton fram till igår.
Jag städade undan mina presenter, ställde det materiella på en skänk och presentkort och pengar lade jag i plånboken. Jag glömde bort i 3 dagar bort HELT att mina saker låg i plånboken och anklagade hela min familj för stöld och vi städade igenom huset 2ggr.
(Tills jag igår fick en uppenbarelse igår och insåg att det jag letade alltid legat i plånboken!!)
Jag glömmer bort allt hela tiden, jag har mycket att tänka på: Vårdnadstvist och sådana saker, och kan inte hålla många bollar i luften, jag släpper dem bara!

Jag har kommit på att jag aldrig kunnat hantera stress, när jag har mycket att göra så släpper jag allt och gör ingenting. Har jag bråttom virrar jag bara runt i lägenheten förvirrad, och jag blir trött, anfådd och hjärtat slår snabbare.

Upplever ni också det här vid stress? Har ni också problem med minnet?