ADD symptom hos vuxna

calipso håller med minifer, du behöver inte säga nåt. dessutom tycker jag inte att du ska skämmas för det.jag kan också koncentrera mig, men på andras bekostnad lite ja.

minifer - spännande, men förstår oron. för min del skulle det framför allt kännas "pinsamt" att få sagt att man är helt frisk i skallen typ, dvs jag är bara en slarver helt enkelt.

men oavsett diagnos så är jag glad att jag upptäckte tråden, för de har gjort mig mer medveten, och jag tänker hela tiden "jag måste göra detta nu, annars vet jag hur det blir"
tidigare tänkte jag bara att jag gör det sen, inga problem. Även fast det aldrig gjordes.

jag har alltid velat börja arbeta tidigt om morgnarna,även fast jag är sjukligt morgontrött. annars går tiden åt att tänka på det kommande passet. jag blir trött av bara tanken och vill inte anstränga mig i onödan.
jobbar ju natt nu och hittils har det vart väldigt lugnt i af så jag kanske inte behöver fundera så mkt.
jag fascineras över människor som orkar dra ut på en löprunda innan jobbet. men det är väl det att det mesta sitter i huvudet när det gäller det mesta?
som att ta tag i saker.

bara tanken på att hemmet ser ut som ett bombnedslag om jag är ute nånstans får mig att bli matt, så jag måste alltid försöka se till att ha det i tankarna.
om man åker till landet kan jag känna att det ska bli jobbigt att åka hem och blir skittrött. jag målar upp hur jag ska göra sen är jag nästan trött och orkar inte.

känner ni igen er?

hur menar du med frukosten? hur gör du själv? menar du om man är hungrig?

jag måste se till att ha det fint, ska det stå.

minifer - okej, nej jag har ingen vidare matlust då heller, jag lämnar barnen och sen efter nån timme börjar jag äta frukost. Ibland blir det vid 12, då blir det lunch. även fast jag har diabetes.

mästerkatten - jag känner igen mig i det du säger. oftast handlar det om impulsgrejer, min sambo säger att det inte är "jag" som talar *grrr* utan min sjukdom eller vad han kallar det. Etfter en stund när jag lugnat ner mig inser jag också att jag inte behövde det där livsviktiga.

Men annars, jo, jag känner så med. Som minifer, att nån ska komma" på " mig. Faktum är tyvärr att jag förr i tiden kunde sjukskriva mig för att jag inte orkade gå upp =/ så min kille tycker typ att jag alltid överdriver allt osv. Men i min värld är det inte så. Eller?
 

Jaså? vad lustigt, går det inte att förhindra/skjuta fram på nåt vis? har hört talas om den fasen då kroppen fortfarande har eget insulin. 
Nej jag tar  bara insulin om det ligger högt- normalt sett höjs sockret om morgnarna. det gör det på friska med och kallas "gryningseffekten" men blir jag låg äter jag godis.

I morse blev det sockerkaka och nappar på jobbet. bra vad ;) 

haha ja precis. så tänker jag över lag. "ingen vet hur jag egentligen är"ok som mig då. älskar mat jag med vilket tyvärr börjar synas. =( har ju alltid vart smal. i början kommer jag i håg att jag ringde sjukhuset och frågade stup i kvarten vad jag kunde äta. Pressade mig och låg bra jämt i socker, i flera år. men nu orkar jag inte det längrem eller jag bryr mig inte lika mycket om jag ligger lite högt. men ska bättre mig nu, tröttnade på allt vad fullkorn heter, plus att jag ääääälskar kolhydrater.
lycka till =)ja det är väl kreativiteten när jag väl sätter i gång. det här med impulsiviteten och att inte se faror, det ser inte jag heller som nåt negativt alla gånger. De flesta andra tänker ju alltid längre och vågar inte kasta sig ut. min sambo framför allt, kan bli galen på honom. vi har vart ihop i snart tolv år och han är motsatsen till mig. Lugn, sån som vill hem och mäta så saker får plats om man är på ikea, får inga utbrott, vill inte "sticka ut" osv. detta är inget han säger själv men jag märker ju det.

jag är lite galen av mig och har alltid vart, men sambon har väl hållt mig på plats lite under åren. när jag träffar mina barndomsvänner faller jag tillbaka och vågar vara lite rolig och crazy. låter kanske konstigt, som om jag inte vågade fast jag gör det, men det känns som han bryr sig så mkt vad andra tycker när man är ute. som att vi är dom enda som hörs om man är ute och handlar osv. jag och barnen.

då har jag nog en blandad variant. min mun går oavbrutet om det är ett intressant ämne, annars kan jag vara tyst om det inte är nåt jag kan nåt om eller tycker är intressant.
Jag är väldigt utåt, på hemmaplan.
Har jobbat massor, förra veckan 5 timmar och i går var det kaos hemma. Trots att jag sovit på morgon och dag efter nattpasset var jag helt slut, ungarna bara röjde och röjde och vägrade lyssna, vägrade gå och lägga sig. Jag bara stampade i golvet och skrek rätt ut.
efter en liten stund känns det bra igen. men jag vet inte, med så här mycket jobb och allt som ska kommas ihåg på jobbet, samt två nya jobb till som jag ska börja på. det känns inte som att jag orkar med allt hemma. Stök och oreda gör mig helt jävla hysterisk och när det är så mycket som ska göras som jag vet att JAG måste göra då jag är ledig i dag t.ex och en kille skulle komma med en tvättmaskin.

 kvällsångest? är det så det kallas? jag får också ångest på kvällarna, då blir jag orolig etc och skulle ALDRIG kunna lägga mig i ett mörk rum och bara somna som många gör. usch då kryper det i kroppen av t´rastlöshet och ångest.
Lycka till i dag!trist att dom är på dig, är du sjukskriven så är du. jag vet inte hur du är men jag har alltid haft svårt att säga till chefer hur länge och om jag ska vara hemma. Får dom en chans att fråga om jag kan komma tillbaka det och det datumet har jag vääääldigt svårt att säga nej. jag har öht svårt med det. i hela mitt liv har jag haft det som dig, förutom det senaste året men jag tror det har med min diabetes, mitt socker har varit högt och det gör mig seg och slö. normalt sett är jag också uppe till 2-3-4
Känner också igen det där med att vara seg, jag brukar vara det på dagarna, oavsett hur mycket eller lite jag sovit.
Sen har jag piggnat till vid 12-tiden. och kan klicka runt på datorn eller kolla på filmer.
om jag är intresserad av nåt som att kolla bostäder, det kan jag sitta med i timmar utan problem.

men som sagt, nu däckar jag runt 22 vilket är trist eftersom jag inte ens vaknar utsövd (då troligtvis pga sockret) 

så du somnar ej av sömntabletter? jag har iof aldrig testat det, förstår att du inte vill det med småbarn, jag skulle inte heller våga pga diabetsen. 

haha en liten ändring ;)
förra veckan jobbade jag 55 timmar, inte 5  

bra med tips. har en massa kalendrar och påminnelseappar men är inte riktigt nöjd.

mästerkatten hur mår du nu efter ett par dar med concerta?

nej det vet jag inte, jag är bra på att ljuga :P usch.

minifer vad skönt =)

finskaflikkan - jag känner igen mig i allt du beskriver. stormigt är bara förnamnet! mitt humör är också en berg och dalbana.
Just nu framför allt, jag vet inte hur mycket ADD det är, för det känns som att de med adhd är mycket mer utåt på det sättet? jag har väl lättare att tygla det nu, men har fortfarande utbrott utan dess like. Jag förstår inte hur folk lyckas hålla det inom sig och "ta det när inte barnen hör vid ett senare tillfälle" 
Det är så pinsamt att säga det men när jag blir arg kommer allt direkt.
Funderar på att ringa VC och be dom skynda på det hela. Var ju nån som skrev att dom hade fått det pga att hon hade småbarn.
När jag jobbat många dar på raken har jag ingen stubin alls. minsta grej som sambon eller barnen gör så flippar jag typ ur.