Hej anonym - jag är också rätt ny och jag undrar detsamma.
Dina problem är mina problem :P känner igen mig precis. Minns så väl första gången jag läste denna tråd och kände att det kanske finns en förklaring, helt sjukt att det finns så många likasinnade och liksom jag inte bara känner att man är en lat och ointresserad person. Men skulle man få det på papper "du har inte adhd" vad är det då? då kanske man helt enkelt är en slarver?
I kväll gjorde jag bort mig på jobbet, jag missade en sak, ganska viktig sak gällande en boende där jag jobbar. Som fanns med i ett tjockt häfte med papper. "här står det viktigaste" sa chefen, och det har jag följt till punkt och pricka, och detta borde inte fått hända, dels kan jag tycka att nån borde berättat det för mig, men något så viktigt som inte stått med på det kortfattade viktigaste pappret. Typiskt mig.
Ibland när nån berättar nåt för mig så kommer jag på efter en stund "vänta nu, vad sa han?" så får jag fråga lite försiktigt "vad sa du om det hör nu igen?" så säger personen ofta att det hade han eller hon inte sagt nåt om. Rätt pinsamt.
Det går ju att vara 100% fokuserad, men på hemvägen från jobbet har jag typ ingen kontroll på kroppen, känner mig helt vimmelkantig.
hej =)vad skönt att höra att andra gör såna misstag.
ja men det ser dom kanske? annars får du ringa dit i morrn och säga det eller nåt! ja det här med inbillningen känns igen
När jag pratar om detta med folk så säger de flesta att det väl inte spelar nån roll om man får en diagnos eller ej, det räcker med att veta om det, man kan ju inte komma ifrån att nåt är fel.
Framför allt när det gäller barn. Men vad fasen! utan diagnos får man ju heller ingen hjälp!? I grunden handlar det om att dessa är emot medicinering, antagligen pga amfetaminet.
Men att höra dessa bekräftar bara att de inte vet hur det är att leva med en person eller som en person som har detta.
Det finns lite saker som hjälpt iaf tack vare att jag hittade tråden, och det är när mina larm startar (på mobilen) kl 12:00 t.ex. "insulin" Ta det nu"
haha! eftersom jag vet att jag inte gör det annars. Det gäller även saker utan larm, nu tänker jag att gör jag det inte nu så gör jag det aldrig! och dessa småsaker är VIKTIGA och spelar roll. (intalar jag mig, för egentligen tycker jag att de inte gör det och kan skjutas upp) som att vika tvätten direkt som hänger på tvättställningen i stället för att samla allt i en hög som växer 2 meter snabbt.
Jag ger mig små belöningar som att jag kan dricka kaffe sen och sitta vid datorn osv.
Men om jag har nåt roligare för mig så skiter jag oftast i småsakerna ändå.
manana666 - jag å min sambo läste ditt ilägg ihop och han tyckte att det kunde vart jag som skrev. väldigt lika på alla punkter!
skrattar lite när jag läste att du flyttade till norge efter ha tänkt på det ett par dar.
inte alls samma sak men folk undrar nog lite över mig, för nån månad sen bestämde "jag" och sambon höll med där i bakgrunden att sonen skulle byta skola, så det gjordes över nån dags fundering samtidigt som jag och sonen då passade på att flytta till andra sidan stan så alla trodde att jag och sambon hade flyttat isär. Till mina kompisar som bor grannar med mig sa jag inget.
så kände vi efter där och när jag kom tillbaks så insåg jag vilket misstag det var och flyttade tillbaka.
men läsa böcker, går oftast inte alls. antingen läser jag hela eller kan inte tänka på nåt annat eller så läser jag många sidor utan att ha en aning om vad som står. velandet är helt sjukt. står också sådär och känner efter hur länge som helst vad jag är sugen på. som sagt CHECK på allt!!
Men angående aggressionsutbrott, jag får det ofta. nu är jag och min sambo hemma och jag höll på med frukosten, jag hade då sagt att jag ville kolla klart på min film (han satt med hörlurar och hade börjat kolla på nånting och hade inte hört mig)
tallriken med all frukost på slog jag sönder i bordet av ilska.
sen satte jag mig brevid och väntade snällt på att den skulle ta slut.
från 0-100 på 1 sekund, sen när jag fått utlopp för det blir jag glad och lugn.
helt sjuk är jag, men jag kan ofta tygla mig framför barnen, men en å annan svordom blir det varje dag.
ibland får jag stampa med fötterna i golvet för att inte kasta sönder nån sak, det liksom bara kokar i mig.
vete fan vad det är för fel på mig.
barnen är i skolan.
stort grattis till mästerkatten!!!!
usch jag ville bara klaga lite! jag orkar egentligen inte gå upp före kl 08. jag känner mig sjuk i kroppen, trött...vill avboka allt. barnen sover och orkar inte väcka dem, snoozar i 30 minuter. barnen är lika morgontrötta som mig, sambon går upp jättetidigt till jobbet. varför ska det behöva vara såhär? vet att de flesta tycker det är jobbigt men jag tycker det är sjukt jobbigt.
har alltid haft svårt att komma upp.
runt jul är jag ledig 10 dar i alla fall.Nu har jag varit på min första bedömning och det blev skickat remiss vidare och under väntetiden ska jag få hjälp av en arbetsterapeut. Det känns så skönt att jag till slut tog tag i det och att jag kommer få hjälp, det är inte bara jag som inbillat mig utan det finns en förklaring till allt 
jag äter väldigt långsamt, blandar maten på gaffeln. När det gäller godis tar jag oftast en tugga på alla och stoppar tillbaka haha. inte så roligt att bjuda på min godispåse :P
angående skolan var jag som vissa andra, kom jag försent ville jag inte gå in i klassrummet alls. oftast lyssnade jag inte så mkt på va läraren sa och tyckte att alla andra var mycket smartare än mig som fattade vad man skulle göra (suck..)
jag kommer nästan för sent till allt, men jag har fått ställa alarmet bara för att jag är en sån
tidsoptimist. min sambo ska komma 9:50 och hämta upp mig, som ligger halvnaken, och dottern (som ligger naken och tuggar på frukosten) kommer sällan iväg med henne som jag ska, dvs runt 9, men eftersom dte inte är ett MåSTE så blir det oftast 9:30-10.00 när dom ändå bara är ute på gården. nu är det tio minuter kvar till han kommer, men det är luuuugnt ;)