ADD symptom hos vuxna

Ni som har gjort en add-utredning vart har ni gjort den? Vart ringde ni och sa att ni vill ha en add-utredning? 

  Funderar på om jag borde ringa och söka hjälp nånstans, men vet inte vart. Vill inte gärna ringa till öppenpsyk som finns här där jag bor då jag ringt dit ett antal gånger och gått i terapi ett antal gånger där utan någon förbättring, känns som om dem e rätt trötta på mig där nu. Sen vet jag inte om jag tycker dem är särkskilt bra där då jag fortfarande inte är bättre efter x antal år!

OM det känns igen! Ojaa. The story of my life. På riktigt.  

Jag hade ett gymkort på autogiro i TVÅ ÅR utan att gå di en enda gång. En betalning gick tom till KF en gång. Varför sade jag bara inte upp kortet? Ja. Det kan man ju fråga sig. 

Jag gör upp grandiosa planer. Om jag fick bestämma så skulle jag bli: mäklare, advokat, sjuksköterska, veterinär, socionom och psykolog! 

Nu har jag inga barn utan bara sambo men jag kan i mitt liv inte förstå hur folk orkar! När jag kommer hem från jobbet så är jag helt slut (detta även om jag inte har jobbat utan bara drällt en hel dag). Tanken på att hämta barn, laga mat, skjutsa hit och dit skrämmer mig till vettet, jag orkar inte ens duscha när jag kommer hem.. Jag antar att man gör det för att man måste. Och jag vill ha barn inom ett par år iaf.

Jag är väääldigt effektiv under tidspress, jag får alltid det gjort, på ett sätt eller ett annat, om jag måste! Jag behöver en deadline. Jag antar att barn är som en konstant deadline, det finns inget "senare".

Frågan jag ofta ställer mig är:

Om jag kan få såhär mycket gjort under tidspress, undrar då hur mycket jag skulle kunna få gjort om jag fungerande som andra människor?

Det förundrade alltid mig att folk pluggade i veckor för ett MVG, medan jag satt sista kvällen till kl 5 på morgonen, höll mig vaken, gick till skolan skrev provet och fick MVG.

  

jag var så uttråkad i morse, satt å läste en tråd om skolbarn och dess mathållning. folk var så jävla präktiga och poängterade hur viktigt det är att äta rätt frukost och började räkna kalorier och grejer.
så jag tänkte kolla reaktionerna med en sån här tråd, helt plötsligt var det inte alls så himla viktigt längre med "rätt" slags frukost (nej jag håller med)

så ja, detta är vad jag sysselsatt mig med. (obs, det finns ingen sanning alls i det som står i TS)
www.familjeliv.se/Forum-4-288/m61437021.html

jag är skyldig till många hetska diskussioner här under åren men jag hade ett avbrott på typ 1,5 år, och add tråden är den enda jag är aktiv i (förutom den länkade då he-he)

Då ska jag ta och ringa till vårdcentralen imorgon redan! Behöver jag också ha med mig ett sånt där självskattningstest tror du? Är det svårt att få remiss? Vill ju så gärna må bra efter alla år som jag mått skit nu! =(

Vem är jag och är det fysiskt eller psykiskt om det är nåt fel?

Beskrivning:

Smart, kreativ och glidit genom skolan och även så på universitetet.

Mycket stresskänslig. Blir arg och ledsen om jag inte hinner städa klart innan gästerna kommer. Hoppar och springer när telefonen ringer.

Extremt trött, sömnig och energilös. Detta vet alla som känner mig. Somnar ofta 2-3 timmar på soffan efter jobb och har gjort så sedan tonåren. (Är nästan 30 nu) Vaknar aldrig utvilad. Jag kan sova 12-14 timmar på natten om ingen väcker mig. Misstas för lat när jag faktiskt inte orkar på riktigt.

Ser detaljer och missar helheter i vissa sammanhang. Blir tex alltid stressad och spänd vid bilkörning.

Glömsk och förvirrad. Glömmer regelbundet viktiga saker på jobb trots att jag anstränger mig.

Temperamentsfull, kort stubin. Känslosam och gråter och skrattar för ingenting. Skrattar också vid "fel" tillfällen som när jag berättar om tragiska upplevelser.

Planerar allt, listor, påminnelser almanackor. Men gör allt i sista sekund. Skrev en halv C-uppsats på en vecka och gör det då bra. Har alltid jobbat bäst under press.

Hinkar i mig kaffe och allt med nikotin. Mellan 16-22 (ca) experimenterade jag även mycket med amfetamin, extacy, hallucinogener och drack mycket sprit. Tyckte hasch var skittråkigt.

Impulsiv, främst förr. Kunde chatta med nån och sedan sticka på en fest i ödemarken med 5 främlingar.

Social till tusen. Är jag ensam känner jag mig verkligen ensam. Utanför, oönskad och ensammast i världen.

När jag gör något gör jag det i 100km/h för att sedan svettig behöva sätta mig.

Prestationsångesten är på en löjlig nivå. Blev tillsagt av en psykolog att jag inte fick satsa på högre än godkänt i skolan. Jag dumförklarade henne självklart. Jag är sällan stolt över något jag gjort för det är aldrig bra i mina ögon.

Kör över folk verbalt med argument. Är också brutalt ärlig och rak. Blivit kallad "manlig" många ggr, även om jag ser kvinnlig ut. Har mycket svårt för folk som påstår korkade saker utan belägg för det. Helst ska allt och alla vara som jag tycker.

Noll tålamod. Ska kunna allt på en sekund annars bryter jag ihop.

Kan fokusera länge på saker, lyssna aktivt osv. Snöar ibland in på grejer och läser på galet mycket. Fastnar oftast vid datorn i hur många timmar som helst. Där kan jag vara aktiv, "social", läsa, lära mig grejer men samtidigt blir jag inte stressad eller trött.

Om jag blir färdig eller lär mig mycket om något tröttnar jag. Kanske borde jag läsa en ny universitetsutbildning nu tex?

Jag är vig och var bra i idrott. Men jag är klumpig när jag inte fokuserar på det. Går in i saker, slår mig hela tiden. Jag har också svårt för lagsporter för det kan jag inte kontrollera.

Kontrollfreak.

MEN: som sagt, flutit genom skolan (till och med blivit tillbakahållen), sköter mitt liv. Varit självständig sedan låg ålder. Sköter jobb, åtaganden, möten, vänner, familj, ekonomi. Har aldrig haft skulder eller kriminella drag (utöver att själv ha stoppat i mig droger). Är detta så kallat normala drag, eller är det liksom lite för mycket?

Så jävla rövigt av den läkaren att kalla det FÖR strukturerat för att vara ADHD. Jag har visserligen problem med att göra listor men vem tror ni det är som knåpat ihop listan i TS? Jo jag. Därför, om det handlar om något som verkligen intresserar mig kan jag spendera timmar på att göra det. Om någon te.x sa åt mig att lista alla världens psykiska åkommor skulle jag kunna göra det i bokstavsordning dessutom därför det handlar om ett ämne jag finner intressant. Men be någon mig att skriva en matlista är det knappt att jag gör det ens under pistolhot och absolut inget jag lägger ner en massa tid på. Det är inte många som vet men detta (har jag läst) är ett typiskt ADHD-drag. Så.... läkaren du träffade är en idiot som uttalar sig så. 

Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.

Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.

jag är nog också lite konflikträdd. jag drar mig för att skämma ut folk, eller det är nog det att jag skäms genom andra.
På landet märkte jag att min avokadoolja som jag glömt där smakade olivolja. då sa jag till sambon "du, jag tror nån hällt olivolja här i"
den kostar 100 spänn den oljan, men va fan det är väl skit samma, personen skämdes väl och hällde i lite annan olja.
Då säger sambon helgen efter till hans syrra som jag tror gjort detta "hade du hällt i olivolja i avokadoljan?? det tror jag för den smakade verkligen det"
då såg jag att hon skämdes å då skämdes jag med.
shit vad löjligt att ens skriva om det, värsta i-landsgrejen... MEN, om nån kliver över gränsen blir jag som ett monster och kan skälla ut folk vart som helst utan problem.  tänder till direkt, framför allt om ingen annan reagerar.

men vad tråkigt att läsa om din mamma låter ju nästan som att dom är lika restriktiva i dag.

med ritualer, menar du typ tvångshandlingar då?
att nåt måste ske på ett visst vis, och att inte klara av att leva utan struktur och rutiner låter som asb, där skulle jag kunna tänka mig att jag hade det. strulmaja skrev att man kan lära sig  olika koder och socialt spel (för sånt har jag inte problem med)
Eller?

Jag kan få sånt ibland "jag måste peta på den där saken igen.." i dag blev det så. men jag vet hur löjligt det är, gjorde dock så ändå. men hade inget sånt under 10 år, dock som barn. mattfransarna skulle vara raka och jag skulle rycka i handtaget 10 gånger innan läggdags. 

under tiden på behandlingshemmet hade jag inget sånt. ingen ångest, inget alls. mådde bara bra där att leva med tjejer, rutiner (sjukt mycket rutiner, planeringsdag på söndan med ett punktligt schema för veckan)

jag kan inte sluta skriva, känns mig som en riktig pain in the ass här med mina lååååååååååånga och många inlägg. 

gör det, förra gången jag ringde. var 6 månader sen. det tog 10 minuter innan jag kom fram till vad jag ville, när det var dags att gå dit avbokade jag.visste inte alls hur jag skulle få fram det. andra gången var i måndags, då sa jag bara att jag ville utreda om jag har adhd eller ej. blev inte så bra bemött av den konstiga sköterskan i växeln, men jag fick en tid i alla fall. säg det bara, skit i vad dom tänker.usch vad irriterade det är!vem är murphy?
tack vad snällt sagt.jaa verkligen pinsamt det där om oljan. jag känner inte igen mig i det där, kan det vara som du säger åt typiskt as-drag? däremot har jag alltid påbörjat saker som påminner om ditt genom att göra en pytteliten del i mycket som jag tröttnade på snabbt och aldrig avslutade :( (eller såg nåt som var roligare, framför allt om jag fastnat)

 

jag förstår dig precis!! =) vad skön det vore att kunna slutfölja sakerna trots att det är tråkigt eller jobbigt.
vi har jätte mycket här hemma som vi "snart" ska ta ta göra klart. ibland undrar jag om sambon inte ar en släng av detta me ;)
med ungarna har jag haft måånga planer. köpt olika leror som man kan göra smycken med, och det blev väl nåt hanlsband. och jag har köpt ALLT. tång för typ 300, silverörhängen och silvertråd, swarovskipärlor och lagt massa tusen på detta, och det bara ligger.

 (anynym är jag galen) jag förstår att du gjorde som du gjorde!!!

AHH jag blir galen här hemma men biter ihop för de leker och är glada,
men sonen alltså. shit vad han drar fram grejer!! han har gjort smoothie, färskpressad juice, haft kuddkrig och kuddarna har flygit överallt och vält ut grejer, hunden hoppar runt, och jag vet att jag får ta rätt på allt. blir helt trött av detta.
sambon är på kräftskiva, jag hade barnvakt i eftermiddags av svägerskan, och just nu är jag ju som sagt arbetslös, men haft 500 på fickan. då åkte jag och handlade som planerat. det blev en hylla, pennor, ritblock, dyra musslor, kräftor och frukter.
är det nån som känner igen sig? att man egentligen inte har råd men köper ändå. detta gör inget just nu direkt då sambon vann lite pengar precis, men det är alltid så med mig. 

hihi ser bilden framför mig av alla dina hundra gubbar som sakta förflyttades framåt. 

En sak till undrar jag; är ni fler som har svårt att läsa mellan raderna? Jag har väldigt svårt att förstå pikar och sarkasm, jag vet inte OM det är en pik/sarkasm riktad mot mig eller inte, och har jag en gång missförstått en sådan mening hänger jag kvar vid innebörden jag TRODDE den hade; jag behöver få allt förklarat för mig så att jag VET att jag förstod rätt. Make any sense?

Det är så många punkter som stämmer med mig som nämns i TS. Mest önskar jag att någon kunde förklara vad det är för fel på mig så att jag kan jobba med mig själv ut efter det. Hittills har psykvården konstaterat depression och kass självkänsla. Men inte mer än så. Äter medicin (Sertralin, Lergigan vid behov) men jag känner väl inte att det hjälper så mycket? PMS dagarna är fortfarande en mardröm, jag kan inte sluta snöa in på tankar. Jag är antingen hyperaktiv eller totalt bortkopplad.