• Minifer

    ADD symptom hos vuxna

    Stövelkatten skrev 2011-11-02 07:53:32 följande:
    Minifer- för mig hänger frukost direkt ihop med hur jag mår. Bra perioder behöver jag frukost, sämre perioder kan jag inte äta, känns precis som du beskriver. Just nu, tex, så fantiserar jag om god frukost på kvällen, och äter sen inget alls fram till lunch dagen efter.

    Och.... ingen som har några tankar om mitt senaste inlägg? Obestämd Det är så himla ovant att säga att något är fel och att jag behöver en paus från livet, och jag vet som sagt inte riktigt vad som är rätt och äkta i mina tankar om sjukskrivning. Är det tänkt att man bara ska bita ihop och köra på?
    Jag känner igen mig supermycket i detta att aldrig veta om det verkligen ÄR så, eller om det är en fix idé i mitt huvud. Av samma anledning tycker jag det är jobbigt att gå till läkaren samt sjukanmäla  mig från jobb och så, eftersom det alltid känns som att "tänk om jag inbillar mig" och att någon ska komma "på" mig med detta. Väl hos läkare har det dock aldrig visat sig vara inbillning.

    Om du känner på ett visst sätt måste det ju komma någonstans ifrån. Tala du om sjukskrivning om du känner att du behöver det, det värsta som kan hända är väl att du får ett nej?
  • Minifer
    Anonym (ny) skrev 2011-11-02 13:56:15 följande:
    minifer - okej, nej jag har ingen vidare matlust då heller, jag lämnar barnen och sen efter nån timme börjar jag äta frukost. Ibland blir det vid 12, då blir det lunch. även fast jag har diabetes.

    mästerkatten - jag känner igen mig i det du säger. oftast handlar det om impulsgrejer, min sambo säger att det inte är "jag" som talar *grrr* utan min sjukdom eller vad han kallar det. Etfter en stund när jag lugnat ner mig inser jag också att jag inte behövde det där livsviktiga.

    Men annars, jo, jag känner så med. Som minifer, att nån ska komma" på " mig. Faktum är tyvärr att jag förr i tiden kunde sjukskriva mig för att jag inte orkade gå upp =/ så min kille tycker typ att jag alltid överdriver allt osv. Men i min värld är det inte så. Eller?
    oh, hur gör du då, får du inte känning? Jag kommer ju också få diabetes snart. Eller jag har ju konstaterat typ etta, men den har inte riktigt brutit ut än, så behöver inget insulin än och är lite bekymrad över hur tusan jag ska få ihop det med maten. Äter lunch kanske 30% av alla dagar, annars bara middag/kvällsmat
  • Minifer
    Anonym (ny) skrev 2011-11-02 14:12:35 följande:
    Jaså? vad lustigt, går det inte att förhindra/skjuta fram på nåt vis? har hört talas om den fasen då kroppen fortfarande har eget insulin. 
    Nej jag tar  bara insulin om det ligger högt- normalt sett höjs sockret om morgnarna. det gör det på friska med och kallas "gryningseffekten" men blir jag låg äter jag godis.

    I morse blev det sockerkaka och nappar på jobbet. bra vad ;) 
    Ja, det är väl i "smekmånaden" jag är =) Under graviditeterna behövdes insulin dock, så det var där det upptäcktes. Man kan säkert skjuta upp det mer genom att käka diabeteskost, men det..ehum. Alltså, jag älskar mat...SÅ jag njuter av min sista tid i livet som "normal" istället. *harkel* Ibland vill jag bara att det ska vara klart och att jag är inställd på rätt insulin och så, för det känns så drygt att hålla på att lära sig allt, hur man reagerar och så..
    Stövelkatten skrev 2011-11-02 15:21:33 följande:
    Minifer skrev 2011-11-02 09:39:51 följande:
    Jag känner igen mig supermycket i detta att aldrig veta om det verkligen ÄR så, eller om det är en fix idé i mitt huvud. Av samma anledning tycker jag det är jobbigt att gå till läkaren samt sjukanmäla  mig från jobb och så, eftersom det alltid känns som att "tänk om jag inbillar mig" och att någon ska komma "på" mig med detta. Väl hos läkare har det dock aldrig visat sig vara inbillning.

    Om du känner på ett visst sätt måste det ju komma någonstans ifrån. Tala du om sjukskrivning om du känner att du behöver det, det värsta som kan hända är väl att du får ett nej?
    Åh ja, detta med att bli påkommen med att "fuska" och bara vara lat!
    Kan ni få den känslan över lag i livet? Typ, visst min sambo älskar mig men snart kommer han på vem jag egentligen är och då är det roliga slut!
    jopp. Men nu sedan jag fick nys om adhd har jag efter 6 år börjat outa mig ;) Säger hur jag är, vilket känns skumt men mycket befriande!
  • Minifer
    Stövelkatten skrev 2011-11-02 19:39:03 följande:
    Så, för lite pepp: Vad är er bästa egenskap? (som du tror grundar sig i dina "problem"
    oh skoj! Jag är sjukt kreativ! Och enormt effektiv när jag väl sätter igång. Eller ja, kanske inte så jäkla effektiv, men kan hålla på i evigheter utan rast för toa eller mat. (gick ner fem kilo när jag sydde min balklänning). Hm. Jag är enormt principfast och lojal. Ärlig (eftersom jag är helt oförmögen att ljuga eftersom det stressar mig för mycket, vilket märks). Och så är jag jävligt charmig :D Det är så jag alltid klarat mig undan här i livet, genom att charma bort alla mina fuck-ups ;)
  • Minifer

    Hej på er! Sömn! Hur har ni det med det? Jag har så mycket problem att jag nästan överväger skiljsmässa för att skona familjen. Oavsett när jag vaknar på morgonen (oftast mellan 7-8.30) så kan jag inte somna innan 2-3. Kan inte stänga av skallen. Imorse låg jag till 5 och försökte. Kl 06.30 var det bara att gå upp (är ju hemma med kids). Har sedan dottern kom för elva månader sedan i stort sett snittat på 3h sömn per natt (utan överdrift, har en app på telen som loggar statistik) Det var bättre någon månad, sedan gick det åt skogen igen. En bra dag när jag fått sova 7-8 timmar är jag superseg till typ 20-21 då jag piggnar till (piggnar till då sömnlösa dagar med, vare sig jag vill eller ej.) Alltså. Jag är så sataniskt trött jämt, orkar ingenting. Barnen blir lidande, maken med, och själv är jag en zombie. Sömntabletter vill jag inte ta eftersom jag samsover med lillan, men de hjälper inte oavsett, somnar inte utan mår bara enormt dåligt av dem. Känner någon igen sig? Kan adhd-medicin hjälpa? Jag är helt desperat :'( Har haft problem med sömnen hela livet, men det har blivit att jag sovit bort livet innan, men det funkar ju inte med barn direkt


  • Minifer
    Anonym (ny) skrev 2011-11-14 23:44:46 följande:
    bra med tips. har en massa kalendrar och påminnelseappar men är inte riktigt nöjd.

    mästerkatten hur mår du nu efter ett par dar med concerta?
    =) Jag var tvungen att avinstallera den själv, fick inte plats med den just nu. Dumma htc desire och minnesbristen!

    Imorgon kl 13 skall jag vara hos psykologen för första samtal om "ev medicinskt överlåtande" eller vad det heter. Antar att det som kommer frma bestämmer om jag ska utredas eller ej. Sjukt nervööööös.
  • Minifer
    Tralala skrev 2011-11-16 14:16:38 följande:
    Wow!

    Jag har läst en del symtomlistor men den här var verkligen bra förklarad! Jag skulle säg att 90% stämmer. Har ingen diagnos . Jag har ett jobb förståss men har schabblat med studier o skola fram till jag var nästan 30! Då gick jag en yrkesutbildning o klarade den. Sedan dess har jag jobbat men det har varit många tårar under min jobbkarriär med. Det syns inte på mig hur jag mår så ingen anar. Har även ovanliga symptom som trichotillomani och  PMS eller PMDD som är den psykiska varianten, samt dyskalkyli. Språk är jag däremot hyfsad på. Mycket dagdrömmande. Tvång och ångest mer sällan men ofta rastlös. Måste tala med VC snart. Vill så gärna ha svar... Den här listan följer med. Tack!
    åh! Jag har också tricho! Du är den enda jag någonsin hört talas om ever som också har det!!   Lika mycket stämde på mig med ioch nu sitter man här och får höra av psykologen att man har adhd utan tvekan, är så glad :D
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna