ADD symptom hos vuxna

 jag brukar inte heller ljuga rakt ut om jag blir ställd, och blir också sådär lite velig.

däremot drar jag tyvärr ofta smålögner, framför allt i stället för att säga att jag inte vill eller har lust.

tack för era svar om utredningen. vad jobbigt att verka organiserad bara för att man har med sig en lista, att göra det hemma i lugn och ro hade inte vart några problem för mig heller, däremot att sitta och berätta om det bara sådär.
 

den där killen jag berättade om som var manodeppressiv, och bipolär eller hur man uttrycker sig...han sa att han ångrar det jättemycket och rådde mig att INTE göra en utredning.
Vissa kanske tycker det är skönt att veta, men jag skulle nog må rätt dåligt av att veta om jag har borderline, men det lär jag ju inte ha dock, då skulle jag må sämre psykiskt. min kompis hade det och tog livet av sig. Men sen vet jag självfallet att många lever normala liv med borderline också.

DÄREMOT diagnoser som adhd/add är inget som skrämmer mig, och DET skulle kännas som en befrielse och kunna få hjälp. 

man kanske inte måste vara på ett och samma vis jämt, mycket beror ju på allt runt omkring. Om man extra mycket att göra då blir jag extremt tankspridd och glömsk. Det händer också ofta att jag är på väg in i köket för att ta ett glas vatten, har då med mig fjärrkontrollen som jag lägger nånstans i köket, kommer på det på vägen in mot vardagsrummet och ställer glaset med vatten i hallen så länge. Hämtar kontrollen sätter mig å glor på teve.

två timmar senare är jag på väg ut, då upptäcker jag glaset i hallen. typ. Mina tankar är också ofta nån annanstans.  

Jag är tidsoptimist. Om jag ska hämta tjejen på dagis kl 15 och kl är kvart i, trots att jag bara vart hemma hela dan tycker jag att jag hinner sminka mig och borsta håret. Att det tar typ 8 minuter att gå dit minst har jag inte med i tidsplanen. 

jag blir galen på att det inte går att förklara detta så bra för folk =(

jag läste i tråden att någon skrivit, "utan mediciner så sitter jag bara, klickar på länk efter länk på datorn...kommer inte i gång med sysslor som är tråkiga"

det ÄR ett problem för oss, men det går typ inte att förklara utan att låta som att man är en lat jävel. visst kan jag ju göra det, jag är inte handikappad, och när jag väl gör det, visst inga problem även om det blir slarvigt ibland.
Men det gäller att komma i gång. det är nåt folk bara garvar åt i princip.

jag har ju som sagt ingen diagnos, jag vet att jag pratar som om jag hade det, men jag VET att jag har det, det bara är så. och det här med igångsättningssvårigheterna är bara en del av det.

Jag tycker själv att det är lättare att ta hand om hemmet och göra tråkiga saker när jag är igång. som när jag jobade förrut (jobbade mycket under 7 år, ofta heltid) då kändes det inte lika jobbigt. det beror på vad det är för slags stress. Om jag skulle ha kalas hemma kl 15, kunde jag komma på kl 12 att jag ville bjuda på smörgåstårta XL, och om just den laxen jag behövde inte fanns i butiken hemma och fick åka långt - inga problem. trots att hemmet såg ut som ett bombnedslag och jag som ett vrak.

Men negativ stress, som på mornarna när barnen ska i väg i tid (min son går själv till skolan sen 2 veckor tillbaka, han har en tid att passa och det är en enorm lättnad för mig) förra året var lilltjejen tvungen att följa med och lämna sonen, och hon hade en jävla hemsk period där hon vägrade att ha på sig de flesta kläder. Sonen fick jag klä på med tvång. Jag ställde mig i vardagsrummet och skrek rakt ut, stampade med fötterna och ville gråta.
ok, jag brukar inte bete mig så, men jag kan inte hålla saker inom mig.

Sån typ av stress gör mig hysterisk, och mitt blodsocker pga min diabetes gör mig ännu mera svettig och arg. sen att jag glömmer mer saker och så. 

En sak, när jag var sjuk och hostig för nåt år sen fick jag coccilana hostmedicinen utskrivet. Jag började ta mer och mer och fick ev an kompis. DÅ kunde jag göra tråkiga saker.
Det var tex tråkigt tyckte jag att måla en bokhylla, men det var inga problem att komma i gång.
Jag tänkte på det nu att vad skönt det vore om man fick nån medicin och jag kunde känna så igen. Jag höll på så under typ 2 månader, men satte stopp sen, vill ju inte bli för beroende av morfinpreparat. 

samma här... har du nåt jobb?
jag ska skicka in cv och ett personligt brev, jag kommer inte i gång alls, ringde arbetsförmedlingen och hon sa att man kunde maila sitt cv så kunde man få feedback. länkarna är uppe men jag har ej kommit längre.
Sambon skulle komma hem vid tolv och då plockade jag och dammsög hysteriskt snabbt och slarvigt. orkade inte ens ta fram skurhinken utan sprayade golvet med rengöringsspray och drog lite med moppen. 

hahahaha

förlåt att jag babblar så mycket om mig själv. 

- du har suttit i tre dar nu och glott på den här tråden, det är allt du har gjort.

säger han.

glott? jag tycker jag har skrivit mer än nånsin  

det beror ju på om han förstår det eller ej. jag klarar inte heller av det utan resonerar nästan som ett barn själv, fastän jag vet hur jag bör göra och varför de beter sig så.

att han velar kan ju ha med svårigheterna att välja/besluta. Där brukar jag inte ha några problem, men din kanske har svårt med detta och tycker inte att det är några problem att välja vilken utav två klädesplagg han ska köpa. 

..som jag har. Eller vilken lunch jag ska ta, vilken hårprodukt eller färg till väggarna. som resulterar i att man (jag) köper allt eller inget. och köper jag bara en är jag alltid lite orolig att produkten ska ta slut,så ofta köper jag flera av samma.

som sån här aloevera juice för 2000 spänn. drack det bara i typ en vecka.  

det finns väl i princip bara en sak jag använt mig mkt av och det är min kvarn och espressomaskin. crosstrainern, step up maskinen, gummibanden, hantlarna. wii spelet med den fantastiska brädan som jag åkte 10 mil för att handla...det bara står. 

och kl 15 ska min dotter vara utanför dagisets grindar.