ADD symptom hos vuxna

Vem är jag och är det fysiskt eller psykiskt om det är nåt fel?

Beskrivning:

Smart, kreativ(om det är nåt jag finner roligt) och glidit genom skolan och även så på universitetet.

Mycket stresskänslig. Blir arg och ledsen om jag inte hinner städa klart innan gästerna kommer. Hoppar och springer när telefonen ringer.(eftersom jag har stämpeln som lite lat och slarvig reagerar jag likadant) 

Extremt trött, sömnig och energilös. Detta vet alla som känner mig. Somnar ofta 2-3 timmar på soffan efter jobb och har gjort så sedan tonåren. (Är nästan 30 nu) Vaknar aldrig utvilad. Jag kan sova 12-14 timmar på natten om ingen väcker mig. Misstas för lat när jag faktiskt inte orkar på riktigt.

Ser detaljer och missar helheter i vissa sammanhang.(så är det ofta, ett exempel i kväll är när vi satt i bilen och lyssnade på radio, en diskussion. jag satt bara och tänkte på sättet de pratade på, en tjej lät så jäkla märkvärdig. när min sambo frågade nå vad tycker jag? jag hade inte en susning..) Blir tex alltid stressad och spänd vid bilkörning.

Glömsk och förvirrad. Glömmer regelbundet viktiga saker på jobb trots att jag anstränger mig.

Temperamentsfull, kort stubin. Känslosam och gråter och skrattar för ingenting. Skrattar också vid "fel" tillfällen som när jag berättar om tragiska upplevelser.

Planerar allt, listor, påminnelser almanackor. men gör allt i sista sekund. Skrev en halv C-uppsats på en vecka och gör det då bra. Har alltid jobbat bäst under press. 

Hinkar i mig kaffe och allt med nikotin. Mellan 16-22 (ca) experimenterade jag även mycket med amfetamin, extacy, hallucinogener och drack mycket sprit. Tyckte hasch var skittråkigt.

Impulsiv, främst förr. Kunde chatta med nån och sedan sticka på en fest i ödemarken med 5 främlingar. <8själv stack jag till norge, en total främling, men jag hann inte fram för mamma hade nys om detta och polisen tog mig)

Social till tusen. Är jag ensam känner jag mig verkligen ensam. Utanför, oönskad och ensammast i världen.
(stämmer verkligen)
När jag gör något gör jag det i 100km/h för att sedan svettig behöva sätta mig.

Prestationsångesten är på en löjlig nivå. Blev tillsagt av en psykolog att jag inte fick satsa på högre än godkänt i skolan. Jag dumförklarade henne självklart. Jag är sällan stolt över något jag gjort för det är aldrig bra i mina ögon.

Kör över folk verbalt med argument. Är också brutalt ärlig och rak. Blivit kallad "manlig" många ggr, även om jag ser kvinnlig ut. Har mycket svårt för folk som påstår korkade saker utan belägg för det. Helst ska allt och alla vara som jag tycker.

Noll tålamod. Ska kunna allt på en sekund annars bryter jag ihop.

Kan fokusera länge på saker, lyssna aktivt osv. Snöar ibland in på grejer och läser på galet mycket. Fastnar oftast vid datorn i hur många timmar som helst. Där kan jag vara aktiv, "social", läsa, lära mig grejer men samtidigt blir jag inte stressad eller trött.

Om jag blir färdig eller lär mig mycket om något tröttnar jag. Kanske borde jag läsa en ny universitetsutbildning nu tex?

Jag är vig och var bra i idrott. Men jag är klumpig när jag inte fokuserar på det. Går in i saker, slår mig hela tiden. Jag har också svårt för lagsporter för det kan jag inte kontrollera.

Kontrollfreak.

MEN: som sagt, flutit genom skolan (till och med blivit tillbakahållen), sköter mitt liv. Varit självständig sedan låg ålder. Sköter jobb, åtaganden, möten, vänner, familj, ekonomi. Har aldrig haft skulder eller kriminella drag (utöver att själv ha stoppat i mig droger). Är detta så kallat normala drag, eller är det liksom lite för mycket?

Minifer:

Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.

Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.

Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)

Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.

Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.

Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.

I så fall är jag lika barnslig jag. Jag har också gjort mig skyldig till "troll-trådar" (fast nu var det ett tag sen) och även personliga påhopp som resulterade att man stängde av mig och tog bort min anonymitet t.o.m 2001-12-18. Lite väl tycker nog jag. Men det jag ville säga är att många troll-trådar är jäkligt underhållande 

Så jävla rövigt av den läkaren att kalla det FÖR strukturerat för att vara ADHD. Jag har visserligen problem med att göra listor men vem tror ni det är som knåpat ihop listan i TS? Jo jag. Därför, om det handlar om något som verkligen intresserar mig kan jag spendera timmar på att göra det. Om någon te.x sa åt mig att lista alla världens psykiska åkommor skulle jag kunna göra det i bokstavsordning dessutom därför det handlar om ett ämne jag finner intressant. Men be någon mig att skriva en matlista är det knappt att jag gör det ens under pistolhot och absolut inget jag lägger ner en massa tid på. Det är inte många som vet men detta (har jag läst) är ett typiskt ADHD-drag. Så.... läkaren du träffade är en idiot som uttalar sig så. 

Kram på dig med :)

Ok  :/ Hoppas att du kan minska, alkohol är ingen lek det heller. Kroppen tar ju så mycket stryk och det är svårt att ta sig ur.Hoppas inte du hunnit utveckla beroende än..

Hur gammal är du? Jag är 23,hade Lvu mellan 14-19 års ålder.
Min dotter är 4 år och är placerad inom familjen, min familj alltså. Men hon har som tur inte LVU.
Hur upplevde att samhällsvården påverkade dig?

Jag har velat ha metadon i 1½ år nu :( Jag vet inte hur länge till jag måste vänta. Allt mellan 2-6 månader..

Att snöa in på saker ja herregud. Jag hängde vareviga dag i den här tråden förut sen fick jag medicin och *poff* så tröttnade jag på allt vad ADHD heter. Nu är jag inte länge under medicinering och vips så är jag tillbaka. 

Min sambo som låter som din. Faktum är att dom flesta låter så "Nä det är ju inte roligt men det måste ju göras".
Men hur fan förmå man sig att göra det när det tar emot så?

Idag te.x så har jag spenderat hela jävla dagen här på FL. Jag har bara lyft röven för att hämta mer kaffe, gå ut och röka och så för toalettbesök. Ja just det en dusch hann jag med också. Men borstade tänderna glömde jag.
Vad jag egentligen borde ha gjort är att ta tag i jobbsökandet och precis som du fixa cv osv men nehedå. Jag loggade in på FL på morgonkvisten för jag "skulle ju bara" kika lite men fastnade här till klockan 17   

Ja nog blev det en förändring. Till en början upplevde jag att jag medicinen gav mig förmågan att organisera. 
Plötsligt kunde jag se vad som behövdes göras och inte. (Det här med prioritering fungerar inget vidare för mig nämligen) Ska jag laga mat åt ungarna eller ska jag vattna blommorna? är en fråga som kan bli jättestor. Inte sällan prioriterar jag helt fel men jag har mina ljusa stunder också men då oftast under tidspress.

Vad som mer hände under medicineringen var att jag slöt mig allt mer. Jag blev mer avstängd känslomässigt, något som helt klart var positivt, åtminstone till en början. Jag fick även bättre ordning på sömn och mat. Visserligen minskade ju hungern och även sockersuget så jag åt mindre portioner än tidigare (och jag är ingen storätare annars heller) Men jag fick till mer regelbundna matvanor tack vare medicinen-den hjälpte mig liksom att tänka mer klart och planera.  

Jadu, jag känner igen mig i prick precis allt du skriver här med (förutom rak och ärlig-delen, jag är sjukt konflikträdd!!!) Om jag fick remiss(trots grinig doktor) borde ju du också få det tycker jag.

Heroinchick: Samma här, 10-12 timmar. Ibland sover jag 14, men då blir jag suuuuperseg. Hoppas du får metadonet snart! Min mamma var heroinist under många år (slutade förvisso med att hon dog av en överdos amfetamin när jag var 13) och hon ville gärna ha metadon men fick aldrig (detta var ju dock många år sedan och tror de var mer restriktiva då) Heja dig!  Hade ju varit perfekt om ritalin eller concerta eller något kunde hjälpa dig så du slipper självmedicinera.

Nu är jag trött.

Har ni några ritualer förresten? Är det adhd eller as? Jag måste alltid spela vissa spel i en viss ordning på min mobil innan jag sover, vilket är skitfånigt, och irriterande för det tar sådan tid. Men jag är väldigt upphängd på att om jag ska göra saker på ett visst sätt så ska det vara på ett visst sätt, punkt slut.

Hoppasmin "kölapp" till utredningen kommer snart så jag i alla fall får veta hur länge jag måste vänta..

Hade ju tänkt att ringa till vårdcentralen idag, men vet inte om jag vågar av någon konstig anledning. Har nästan blivit lite folkskygg av att plugga på distans och vara hemma hela dagarna. Känns konstigt att ringa dit och säga att man tror att man har adhd? Eller ska jag ta mig i kragen och ringa?

Det här händer inte....jag hade skrivit ett lååångt inlägg med svar till flera här...och så försvinner det när jag ska posta inlägget.

Idag är tydligen Murphy som en jävla igel på mig. Bilen död, allt går snett och jag har en riktigt jobbig ADHD-dag idag, då jag inte får ihop 1+1.

Men snabbt...Anonym (ny): Du är ingen pain in the ass här i tråden!

iiih piiinsamt! (med oljan)

Hmm, nä inte direkt tvångshandlingar på så vis att jag liksom skulle må dåligt eller få ångest om jag inte gjorde det. Men det skulle störa mig. Ibland är jag för trött och då skiter jag i det. Men jag undrar om jag möjligen skulle kunna ha något as-drag. Jag har en förkärlek för at beta av enorma grejer lite lite lite i taget. SKa förklara. När jag var liten hade jag tex en lista med alla mina projekt. Istället för att göra det översta och sedan gå vidare gjorde jag en pytteliten del av den första, pyttlelite av den andra pyttelita av den tredje etc. Runt runt i all oändlighet., Inget blev såklart färdigt. Eller om jag målade i en målarbok. DÅ fyllde jag i ett fält på varje sida, istället för att fylla i en hel bild. Tanken var ju så klart att hela boken skulle bli färglagd så småningom. Jo tjena.

Jag satte även upp små minihimnderbanor som slingrade sig över hela golvet, och där ställde jag alla sorters spelojäser hemmet kunde uppbringa i en lång lång rad, flera hundra gubbar. Sedan flyttade jag den som var längst fram ett steg. Och så den bakom ett steg. Osv till alla hade flyttat. DÅ började jag från början igen. Detta med spelen är samma precis. De är av samma typ som mafia  på fejan, och jag "måste" spendera mina poäng varje dag för att bli lvl 300 så jag kan avinstallera dem eftersom jag egentligen inte har plats för dem på telen. (jag är på typ lvl 60, så det lär ta 5 år att bli 300) EN normal människa hade bara ryckt på axlarna och avinstallerat. Suck.  Eh.. Men detta är bara jag va? :D *knäpp*

rutiner suger jag verkligen på. Talar jag om för mig själv att jag ska göra vissa saker i en viss ordning vägrar jag, eftersom jag tycker att "ingen ska fan komma och bestämma hur jag ska göra, inte ens jag själv! SÅ jag ska allt visa mig, BUAHAHAHAH". Typ.

Du är ingen pain in the ass alls, och jag skriver lika långt jag med :D

Du är ingen pain in the ass alls, och jag skriver lika långt jag med :D