ADD symptom hos vuxna

Jag håller med dig. Det skrivs ut antidepp alldeles för lättvindligt, som om antidepp vore någon jäkla mirakelmedicin. "Här ta de här så ska du se att du snart kommer att må bättre". Smeknamnet "lyckopiller" är också väldigt olyckligt. Men något som gör mig arg är när läkare skriver ut ett recept på antidepp och inte ens erbjuder eller åtminstone nämner samtalskontakt, återuppföljning eller liknande. Som om man antas vara frisk nog att fixa med det själv

Ja, jag är. Jag har oerhört lätt för att känna med andra och får ofta höra att jag har ett stort hjärta.
För min del har detta tyvärr ställt till med problem. Visst är det fint att kunna känna empati och att vilja hjälpa men om man te.x har det som yrke krävs det också att man kan distansera sig och inte ta in för mycket av all den smärta och sorg som man kanske möter. Jag har jättesvårt för det, att "stänga av" och distansera mig.

Mina ventiler är som jag nämnt tidigare alltid öppna.
Jag kan inte gå in i något slags robottillstånd och låtsas vara någon jag inte är, det funkar inte för mig. Jag kan inte låtsas att jag inte känner när jag gör det.

Detta är ytterligare en grej som jag alltid känt skiljer mig och andra åt, som gjort att jag ifrågasatt mig själv och undrat vad som är fel. När jag te.x jobbade på ett hem för psykiskt sjuka tyckte personalen där att jag pratade med och kände för mycket för de boende. Man tyckte att jag gav för mycket av mig själv och uppmanade mig att distansera mig mer för annars skulle jag inte orka jobba där särskilt länge. Mycket riktigt så orkade jag inte jobba kvar där särskilt länge men det var inte p.g.a de psykiskt sjuka människorna som vi var där för att ta hand om utan p.g.a personalen och deras vidriga bemötande och "omhändertagande" av de boende. Mänsklig värme och omtanke existerade inte där. Man gjorde inte mer än det absolut nödvändiga. Om någon av de boende kände sig ledsen och behövde prata sa man: Du får vänta till efter helgen då psykologen är på plats, istället för att sitta ner en stund med denna person.... vem vet, kanske hade det varit tillräckligt? Förmodligen.

Nä, ibland undrar jag vilka som är dom sjuka egentligen. Enligt min mening så var det personalen på det här stället som behövde hjälp, inte de boende.

Ja det är för jävligt men tyvärr vanligt förekommande. Jag har varit med om det på flera ställen och jag har själv varit den psykiskt sjuka och blivit bemött med samma ignorans och kyla. Hur tänker dom att det skulle hjälpa den sjuka att må bättre undrar jag? .. suck  

Men vad skönt att du fått en tid. Har du lust att uppdatera oss här i tråden allt eftersom om hur det går för dig? Om du orkar och vill förstås. 

Kom på att jag mer eller mindre utgått ifrån att det bara är kvinnor som skriver här tråden. Jag tror det beror på att jag hört eller läst någonstans att kvinnor i större utsträckning än män diagnosticeras med ADD medan män får diagnosen ADHD.

MEN....

i boken ADHD/ADD som vuxen-så lyfter du fram dina styrkor stod en sak som gjorde mig något förvirrad.
Jag citerar:

"Enligt den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV, som används vid diagnostisering och klassifiering internationellt och även i Sverige, är ADHD huvuddiagnos. Diagnosen ADHD är således den vetenskapligt riktiga diagnosen. Den delas upp i tre subtyper, varav ADHD F90.0 av den kombinerande typen med symtom från alla kärnområdena, det vill säga ouppmärksamhet och hyperaktivitet/impulsivitet enligt kriterierna A1 och A2, är mest vanligt förekommande.

ADHD med huvudskligen symtom från kärnområdena hyperaktivitet/impulsivitet (ADHD F90.0) enligt kriterie A2 och ADHD med huvudsakligen ouppmärksamhet (ADHD F98.8) enligt kriterie A1, är två mindre vanligt förekommande subtyper av ADHD.

Det är vanligt att symtom från alla tre kärnområden finns kvar även i vuxen ålder. Forskningsresultat visar dock att symtom när det gäller den oftast synliga hyperaktiviteten minskar med stigande ålder, medan svårigheter vad gäller både uppmärksamhet och impulskontroll kan kvarstå och till och med bli mer påtagliga i vuxen ålder, bland annat som en konsekvens av ökande krav från omgivningen.

ADD är inte en "officiell" diagnos, men används ibland för att poängtera att det enbart rör sig om brister i uppmärksamhet. Det finns således en viss risk att ADD kan bli missvisande då diagnosen enbart hänvisar till kriterierna för ouppmärksamhet och inte inberäknar beskrivningen av impulsiva svårigheter, som trots allt kan finnas kvar i vuxen ålder"

Gunnel Ersson
Överläkare vid Psykiatriska kliniken i Västerås
Specialist i allmän medicin och allmän psykologi

Ok, efter att ha läst det här stycket en 10 ggr eller så, så förstår jag äntligen det första. Men det sista, om ADD, förstår jag inte alls. Någon som kan "översätta"?

Sista sidan (272)

AH! Ja men så kanske det är?

Har du boken?

Ja så uppfattar jag det också. Tycker det är lite underligt... bokens titel ADHD/ADD..... men ADD skrivs det inget om förrän på sista sidan. Jag hade gärna sett en mer utförlig förklaring samt mer information om ADD i boken men den tog bara upp ADHD vilket får mig att fundera på om det egentligen är något som skiljer dessa diagnoser åt. Verkar ju inte som om författaren anser det.

För övrigt tycker jag boken är läsvärd. Den tar upp ADHD/ADD-människors egenskaper och styrkor, där finns även övningar efter varje kapitel som jag tror kan vara givande för den intresserade. Författaren själv är tydligen diagnosticerad med ADHD och försöker genom hela boken få fram att ADHD/ADD borde ses som en tillgång och det gjorde i alla fall mig glad att läsa.   

Nej, jag blev jätteförvirrad av hela stycket på sista sidan. Men av texten att döma låter det onekligen som så, att ADD och ADHD är samma diagnos, att det egentligen bara finns ADHD men att man inofficiellt kommit att kalla ADHD utan hyperaktiviteten för ADD.

Ok, nu har jag verkligen hakat upp mig på detta. (Jag gör det med saker jag inte förstår men som jag gärna vill förstå)

Här är sista textsnutten ur boken igen:

"ADD är inte en "officiell" diagnos, men används ibland för att poängtera att det enbart rör sig om brister i uppmärksamhet. Det finns således en viss risk att ADD kan bli missvisande då diagnosen enbart hänvisar till kriterierna för ouppmärksamhet och inte inberäknar beskrivningen av impulsiva svårigheter, som trots allt kan finnas kvar i vuxen ålder"

ADD innefattar alltså BARA brister i uppmärksamheten. Eller? Om man har problem med impulsivitet och annat som vi tagit upp här som inte har med uppmärksamhet att göra, då är det inte ADD utan ADHD? Jag fattar fan inte.  

Vidare står det att diagnosen ADD kan bli missvisande. För vem? Läkare? Personen som fått diagnosen? Omgivningen?

Diagnosen ADD inberäknar INTE beskrivningen av impulsiva svårigheter som trots allt kan finnas kvar i vuxen ålder. Jag kan inte låta bli att undra varför det finns en diagnos som ADD då om den nu är så missvisande och inte verka stämma riktigt. 

Ni som fått diagnosen ADD, står det ADD eller står det ADHD i era journaler?