Anonym (Who am I?) skrev 2011-10-06 22:43:08 följande:
Minifer:
Ja, det är problem i min vardag. På jobbet blir det problem när jag glömmer viktiga saker. Jag vet vad jag ska, men glömmer bort det ändå. Så fort det blir lite stressigt blir det kaos i huvudet på mig och jag blir förvirrad och klumpig och stirrig. Och i mitt jobb är de där viktiga sakerna verkligen viktiga- för andra människors välmående. Jag är mån om att göra ett bra arbete, men när jag kommer därifrån är jag fullständigt slut i huvudet och kan knappt fokusera på bilkörningen. Då jobbar jag ändå bara deltid.
Hemma blir det problem eftersom sambon uppfattar mig som lat och inte fattar varför jag lägger mig och sover flera timmar mitt på dagen. Jag har dessutom barn och kommer knappt upp på morgonen. Barnet har tom slutat försöka väcka mig och väcker sambon istället för det är inte lönt. Sedan är jag ofta för trött för att vara en kul mamma. Jag kan samla kraft och orka pyssla med något en halvtimme eller en timme, men sedan är det mest soffläge och datorn igen.
Det där med att duscha hoppas jag över ibland för jag bara inte pallar ta mig in där. När jag väl tar mig in i duschen brukar jag inte palla ta mig ut igen för det är så jävla omständigt att torka sig, så då duschar jag länge istället ;)
Jag slarvar med min kost. Äter inte tillräckligt ofta för jag orkar inte, kommer inte till skott även om jag är hungrig. Förutom med middagen för den kräver ju liksom övriga familjen också. Efter maten orkar jag inte göra ett skit och gnäller på sambon tills kaffekoppen står framför mig på soffbordet.
Kvällen kommer och jag känner lättnad när barnet ska lägga sig, för då behöver jag inte kämpa längre. Fast i realiteten har jag inte fått något gjort innan heller, jag har bara tänkt på att jag BORDE och haft ångest över det.
Sedan börjar jag piggna till när de börjar närma sig läggdags och jag kommer inte i säng i tid. Pladdrar på i sängen med en trött sambo. Tänker på jobb och åtaganden om och om igen om jag inte är så utmattad att jag tvärdäckar. Somnar 5 timmar innan jag ska upp till jobb. Snoozar till sista sekund och kastar mig in i bilen.
Jag måste dessutom jämt och ständigt ha något på gång, eld i järnen, utmaningar, saker att se fram emot. När jag inte har det så känns livet meningslöst, grått och tråkigt. Har jag inget så börjar jag typ kolla igenom tradera och blocket i timtal. Läsa på om en ny hårvårdskur i 4 timmar, snöa in på en ny community, eller som nu streckläsa denna tråden.
I tonåren hade jag dessutom en djup depression som varade ett par år. Jag har gått på 3 olika gymnasieskolor, lernia, komvux 2 ggr plus universitetet. Nu var jag färdig och jobbar, så då anmälde jag mig till en distanskurs på impuls häromkvällen.
Flera vänner har jag varit så "rak och ärlig" mot att det blivit problem. De skulle nog kalla beteendet att lägga näsan i blöt och säga elaka saker. Riktigt nära vänskap har jag alltid haft lite svårt med. Från jag var 5-13 hade jag en bästis som jag lekte med alltid och typ ingen annan. Sedan har jag haft en liten grupp nära vänner från skolan.