lässvårigheter

Hej!

Som logoped säger jag att det bara finns en sak att göra - utred problemet! Dyslexi har en stark ärftlighet och det jag kan se utifrån min yrkeskompetens är att din dotter har flera klassiska dyslexi-symptom. Det är så viktigt att det tas tag i tidigt så att din dotter kan få den bästa hjälpen och fångas upp i tid!

Många skolor försöker på egen hand skriva åtgärdsproblem och "utreda" dyslexi. Det leder i flera fall till precis det som du beskriver, att hjälpen inte blir tillräcklig. Det står i skollagen att rektor är skyldig att utreda hur skolan bäst kan hjälpa de elever i behov av särskilt stöd, och om det finns resurser på skolan kan naturligtvis göra inom skolans ramar. MEN om det finns misstanke om dyslexi och skolan ej har någon logoped (som är den som sätter diagnos) måste utomstående resurser alltså kallas in för att göra en adekvat utredning. Jag skickar med en hemside-adress där du kan läsa mer. (www.skolverket.se/sb/d/472/a/7051).

Om skolan inte skulle vilja göra det här så kan du själv enkelt kontakta en logopedmottagning och göra en såkallad egen remiss för utredning. Det är ofta lång kö för dyslexiutredningar men eftersom din dotter fortfarande är så pass ung kan hon på många ställen ingå i en prio-grupp.

Vad du som förälder kan göra i vardagen är att skilja på när ni tränar läsning och när ni tränar andra ämnen. Det viktigaste är att din dotter inte går miste om annan kunskap pågrund av att hon har problem att inhämta den via skriften. Läsproblem går att övervinna, men dålig allmänbildning, dålig ordkunskap och dåligt självförtroende är mycket svårare att ta igen. Så framför allt - uppmuntra henne och se till att läsning blir lustfyllt. Kanske kan ni gå till biblioteket och låna ljudböcker? På så sätt kan din flicka inhämta skriftspråket via öronen och tillägnar sig nyttig kunskap på det sättet!

Stort lycka till och skriv gärna igen om du har andra funderingar!

Jättetack för länken, ska verkligen vara på skolan angående detta. Vid utvecklingsamtalet så sa läraren bara att hon inte visste när man kan påbörja en utredning. Utan vi ska arbeta vidare utefter deras åtgärdsplan och utvärdera i december.

Men jag vet ju att köerna är långa för utredning och man måste ju börja ngn stanns att gå vidare nu. Vill verkligen inte att hon ska missa SO och NO som det nu blir. Känns inte bra alls.

Du ska kräva att de utreder henne och ger henne den hjälp hon behöver både med läsningen och andra ämnen. So och no- målen är inte så högt ställda i år två, be att få titta på dem så kan ni prata om det. Tror hon kan lära sig det snabbt muntligt. I framtiden, när hon behöver, har hon rätt att få skivor att lyssna på som komplement till böcker i de ämnen hon behöver samt muntliga prov. Spelar ingen roll om diagnos finns (även om det underlättar) utan den rätten har hon ändå. Sen ska hon lästräna också men hon ska inte behöva halka efter i andra ämnen pga läsningen. Lycka till!

Ska tjata på dem
var ganska upprörd på dem då läraren nu sa att de skule kunna lästräna henne varje dag 8-14 o hon skulle inte komma ikapp.

Tyvärr har nog läraren rätt i att hon inte kommer ikapp med läsningen. Det måste få ta tid och medan ni jobbar med det hjälper ni henne med de andra ämnena muntligt.

om ni undrar lite över min dotters lässymtom så är några tex:

Hon har svårt att skilja på B o D, Å Ä Ö är svårt för henne. När hon läser utalar hon ofta inte ändelsen i orden. När hon läser en text hon läst förut och som hon tror hon kan så kan hon gissa på vissa ord.

Några av hennes symtom och då hon har flera nära släktingar med diagnosen så känns det nära att undra över henne också

Min son går också i tvåan och kan inte heller läsa. Dock så har skolan gjort både en och två ordentliga utredningar och vet vilka styrkor och svagheter han har. Skolan har under nästan hela ettan och hittills i tvåan satt in extra lästräning, men min son kan fortfarande inte läsa... Han blandar ihop bokstäver, har problem med arbetsminnet och svårt med koncentrationen. Man känner sig väldigt maktlös som förälder när man inte vet hur man ska hjälpa sitt barn. Inte ens skolan vet hur de ska göra, så nu står han på kö för ytterligare en utredning, vilket kan ta ett år till... Vi har frågat om han kan ha dyslexi (finns dock inte i släkten vad vi vet) men skolan säger att det är alldeles för tidigt att säga det eftersom han inte kommit upp till den nivån där man kan bedöma det.

Suck. Vi vet inte hur vi ska kunna hjälpa vår underbare, intelligente, klurige och uppfinningsrike son med sin läsning och det känns jättejobbigt.

Hej igen!

Du kan alltid själv ringa en logopedmottagning och göra en själv remiss. Det är vårdgaranti på dem och du skall komma till inom 90 dagar. Med risk för att behöva ge dig iväg för en utredning men att bara påtala vårdgarantin brukar få de flesta mottagningar att prioritera barnet. Detta + att ditt barn går i årsk 2 borde göra att det inte dröjer alldeles för lång tid. Men ialf, skolan är som sagt skyldig att ge stöd och sätta in adekvata åtgärder även utan utredning.

Angående B2011 inlägg: Dyslexi-"symtomen" jag hade i åtanke var att skolan själva anger att de borde satt in hjälp tidigare, lång lästid, ligger på en ettas-nivå i läsningen samt skolans åtgärd i form av spec.lärare. Men det allra viktigaste symptomet är föräldra-oron, detta är alltid en stark prediktor för att problemen skall tas på allvar. Föräldrar känner sina barn bäst.

Lycka till!

Jag kom att tänka på en annan sak också. Lästräning finns inga bevis för att det skulle göra läsningen bättre, det är en vanlig myt i lärarkåren. Men oavsett vad är det viktigaste att din tjej inte missar ordinarie lektioner för att "läsaträna". Detta får isf ske utanför lektionstid. Annars får hon inte samma chans som de andra i klassen till kunskapsinhämtning. Däremot behöver hon kompenserar för att underlätta svårigheterna i ex. SO/NO-ämnen som du själv säger. Genom inlästskolmaterial, stavningshjälp, muntliga test, förlängd lästid osv.

Väntar på att få svar från dotterns lärare då hon skulle "rådfråga" specialläraren på hennes skola. Det enda de tjatar om är upprepa läsningen om o om igen. Träna och träna.

Börjar kännas lite panikartat nu då snart höstterminen är slut och än har man inte gjort ngt mer.

Svaret jag fått från läraren är att de ska diskutera henne i ngn typ av elevhälsogrupp om hur man går vidare. Så inga nya besked från lärarnas sida. Så frustrerande för mig som förälder. Varför ska allt behöva ta så lång tid?

Har idag fått samtal från specialpedagogen på skolan som förklarade att i vår kommun är gången som sådan. Först gör hon en basutredning och sedan kontaktar hon en speciallärare i kommunen som avgör om min dotter ska eller inte ska ställas i kö. Innan specialläraren får tid hos henne kunde det dröja 2 månader. Om hon ställs i kö så är det 2 års väntetid.

Då jag hänvisade till vårdgarantin så sa hon att i kommunen är det inte en logoped som gör utredningen och därför behöver de inte uppfylla några 90 dagars väntetid.

Hon sa även att jag som förälder måste lita på lärarna att de andvänder rätt pedagogik.

Jättefrustrerad över allt detta. Kan man inte göra något för att snabba på?

Känns som vi är de ända föräldrarna med ett barn med läs och skrivproblem.