Pappamannen skrev 2010-10-19 21:10:02 följande:
Jag har två döttrar, 16 och 17 och har många gånger när jag sagt nej till något funderat över hur jag egentligen skulle kunna motivera det. Det började väl med sminket i sjuårsåldern, nej, man ska vara nio för att bära smink, vid nio var det hål i örat och vi sa nej igen, man ska vara tretton för att ta hål i örat. Vid tretton var det piercing, återigen nej, vid femton tatuering osv. Nu inser jag att det är gränserna i sig som är det viktiga. Det handlar om värderingar man överför till sina barn. Man skjuter upp besluten tills de är mogna att fatta dem själva och inte handla på impuls eller p g a att man förväntas ha det. Idag har de hål i öronen och är nöjda med det. Ingen av dem vill varken pierca eller tatuera sig och de verkar inte lida av det heller. Så kan det gå...
Haha vänta du bara min mamma sa nej till mig när jag ville tatuera mig, jag skulle vara 18 sa hon, jag fyllde 18 sen tog det många många år ända tills jag fyllde 38 DÅ gjorde jag min första tatuering...

Haha kan säga att min mamma är inte glad, hon höll på att svimma...så vänta du bara dina ungar kommer nog också hem med nått liknande när de är 38