Umgängesrätt,hur funkar det?

Först så vill jag tacka alla för svaren, nu till dig Kjell-
Jag kan inte vara tydlig nog med att jag verkeligen vill att dom ska ha en fin nära relation, att det inte funkar mellan oss som par har inget med hans relation med barnet att göra-det är en alldeles egen relation.
jag har ensam vårdnad om vårt barn och har sagt att han får träffa den lille när han vill hur mkt han vill i mitt hem dessutom. Jag diskar,lagar mat å lite annat när han e här å umgås med sitt barn. Så jag har inte en tanke på att stoppa ngt umgänge.MEN jag vill inte stressa fram att min lille bebis ska lämna mig när h*n e så liten. Redan när jag låg på BB så kommer mitt x upp och frågar direkt-när ska jag få ha h*n utan dig då?
detta skapade en oerhörd oro hos mig å separationsångest. Varför stressa så? han får ju träffa h*n så mkt han vill å när han vill, varför slita lillen fr mitt bröst? jag helammar å vill inte bli stressad så att mjölken försvinner,å en mamma som mår dåligt av bla stress påverkar helt klart barnet negativt.
Så nu idag på Fm så ringde jag vår handläggare på familjerätten som instämde med mig att man kan vänta tills barnet iallafall är ca 1 år innan umgänge utan mig ska ske. Att pappan inte har några rättigheter till umgänge såvida han inte stämmer mig på det och även det tar tid. Ringde åxå en bra advokat som står bakom mig så idag känns det bättre.
Åter igen så ska jag påpeka att jag VILL att dom ska få en bra kontakt,å självklart ska mitt x få ha sitt barn hos sig så småningom utan mig,men h*n är ju trots allt bara 2 månader,varför stressa så förbannat när han får träffa så mkt han vill?! känns bra ego av honom.
Jag tycker pappans roll är oerhört viktig OM han kan se till barnets behov före sina egna.

Han får hålla bebisen själv,klä på h*n ,byta blöjor mm. jag står inte som en hök över honom å bevakar allt han gör. sen kan jag vara lite hönsig då detta är hans första och han inte har ngn erfarenhet sen innan medans jag har haft barn sen 12 år tillbax. Men jag låter honom vara med så mkt det bara går,han fick tom vara med på förlossningen trots att vi inte var såta vänner pga han skulle kunna knyta an till vårt mirakel.
det stämde som du sa-han får inte umgänge utan mig nu, det sa Fr idag när jag ringde :)

Jag vill inte släppa iväg vår bebis med honom själv då jag anser att han är lite omogen i sin ansvarskänsla,går lite väl mkt efter mottot-det är ingen fara! han har kört med sin systers barn i bil utan stol eller bälte på sig å när jag ifrågasätter detta så säjer han-men jag e en säker förare.
Eh det har inte med saken att göra, det finns en lag om detta å ett ansvar som vuxen som han i det ex inte tar.
barnet ifråga är nu 5 år men det har vart så sen han född blev.
Jag har köpt bilstol till vårt barn, ja babyskydd för att han inte får åka utan å jag har inte ens bil.
så jag känner mig inte trygg med att lämna vår lille med mitt x förens jag ser att han mognat i sin papparoll.

Ja det stämmer OM han stämmer mig på det.

Han vill inte ha enskild vårdnad eller boendet.

Jo självklart så ska jag ge vårt barn riktig mat å delamma när det e dags för det.

Men han kommer stämma mig ändå sa han igår så fort vi skrivit på faderskapet så då får han göra det, ja han ska stämma mig för att han vill ha gemensam vårdnad. Vilket jag sagt såhär om- När vårt barn är ca 1 1/2 år och allt har fungerat med vår komunikation utan kränkningar,hot å dyl så kan jag skriva över gemensam vårdnad men detta tänker han inte finna sig i så då får han väl stämma mig då. jag har gjort ett umgänges schema som tom fr tyckte var mer än generöst, men det vill han inte-så jag bad han att göra ett eget som jag anpassade mig helt efter. Då kommer han inte iallafall med motiveringen-jag tänker inte anpassa mitt liv efter dig! han vill inte kompromissa om ngt. å jag har sagta tt han får träffa sitt barn hur mkt han vill,men eget umgänge innan h*n e 1 år, nej det kommer jag inte gå med på. Å jag har starka skäl till detta. å det är inte egoistiska sådana, vi kan inte komunicera utan att han drar upp gamla saker som hänt för ca 3 år sedan,han kränker mig å jag håller mig lugn för barnets skull, men hur mkt ska jag behöva stå ut med? han tom erkände inför Fr igår att han skriker håll käften till mig, å detta e INTE bra för vårt barn. å i mitt tycke ansvarslöst!
Fr sa det idag när jag ringde att e det gap å skrik å kränkningar fr hans sida så står dom bakom mig att stoppa umgänget helt. Vilket jag inte tänker göra såvida det inte blir så att han fortsätter med gap osv, men så e det ju inte varje gng å jag vill att dom 2 ska kunna få en bra kontakt så jag kämpar på..

nej det vill han inte.

Jag har aldrig dömt ut honom som en dålig föräldrer på ngt vis. Men omogen ja det e han!! Med hans kriminella bana så har jag som mamma största ansvar att se till att vårt barn har det bra å e tryggt, DET är mitt främsta ansvar! han får gladeligen stämma mig å det oroar mig inte det minsta.