Även jag är gravid! Tredje försöket för ett syskon och första gången någonsin vi har lyckats utan hjälp från sjukvården. Är så glad och tacksam! Men också orolig så klart, vill så gärna behålla bebyn. Min dotter är inte ens 8 månader än så om allt går bra blir det bara ca 16 månader mellan barnen men med mitt amh har jag inte råd att vänta hur länge som helst.
Allt är VERKLIGEN möjligt!
Wohoooo, Stort Grattis! Åh vad härligt! Hoppas verkligen att det går hela vägen!
Igen!!! Åh grattis!!!!
Åh men grattis, vad underbart! Håller med dig, allt är verkligen möjligt. Jag är i vecka 15 nu med barn nummer två. Kommer ha 17 månader mellan mina små mirakel. Min läkare kunde inte tro att det var sant när jag berättade att jag var gravid igen. Båda naturligt. Man får aldrig ge upp <3
Men wow! Grattis till er som är gravida :) så häftigt att det faktiskt funkar trots lågt amh. Vi har börjat planera för syskon och hoppas på att det ska gå vägen på egen hand. Jag helammar dock och tänkte göra det ett tag till så jag förväntar mig inga under innan amningen trappas ner. Jag börjar jobba lite smått i maj så vi får väl börja tänka på att trappa ner amningen om några veckor. Då hoppas jag också på ett till litet mirakel!
Varit aktiv i denna tråd för något år sedan.
Vi har 2 mirakelbarn som kommit till på naturlig väg trots lågt AMH.
Nu är jag 40 + (45) och precis när jag börjat acceptera att det inte blev någon 3:a för oss så sitter jag nu här med ett starkt graviditetstest taget för några dagar sedan.....AMH tog jag om i december i samband med andra prover som inte hade med barnverkstad att göra och det visade 0,1.
Fantastiskt kan man tycka (en del av mig tycker ju att det är fantastiskt).....men också väldigt väldigt jobbigt att ta emot detta plus då jag & mannen helt fullt ut accepterat att vi är 2 barnsföräldrar och nu tvingas ta ett väldigt svårt beslut hur vi ska göra kring att behålla eller ej.
Ni som är yngre ska inte sluta ge upp....för trots lågt AMH så har det inte med det provet att göra om man kan bli gravid eller ej.
Hej tjejer! Från glädjen att vara gravid till sorgen att få missfall - det går tyvärr alldeles för fort. Vår resa till att få syskon tog slut igår när jag började blöda. Men vi kommer att kämpa vidare och försöka på nytt lite längre fram. Vi är ändå glada att vi lyckades bli gravida själva och förhoppningsvis kommer vi lyckas igen. Annars blir det IVF igen. Hoppas ni mår bra!
I torsdags var vi på rul (vecka 18+5) och det konstaterades att vår sons hjärta inte längre slog. I fredags fick jag föda fram honom. Det var det VÄRSTA jag gjort i hela mitt liv. Jag kan fortfarande inte förstå att det här har hänt. Jag känner mig så fruktansvärt trasig. Sorgen äter upp mig. Jag ville så gärna få ge vår son ett syskon. Nu är jag rädd för att det aldrig kommer bli så. Att när sambon är redo att försöka igen är min tid ute. Hur fan kan livet vara så orättvist?
Tråkigt Nube att det slutade i missfall. Men det är ju positivt att ni lyckades på egen hand.
Idag har jag haft ägglossningsflytningar så jag hoppas att jag och sambon kan få lite egen tid om Lilleman kan tänka sig att sova utan att ha min tutte i munnen hela kvällen :D
Se till att din man börjar ta folsyra, c-vitamin och Zink direkt. Min man är 50 och har spermier som en 22 åring säger de, men han har tagit det så länge. 0.4 är inte särskilt lågt utan du skulle nog lyckas bli gravid naturligt om hans spermier var starkare. Jag skulle prova med letrozol först en el 2 ggr innan jag körde på med ivf och icsi.
Men börja med vitaminerna direkt för det tar 3-6 månader innan resultat kan ses. Se till att han inte cyklar, badar för varmt, bastar och dyligt.
Du kan köpa Borago och börja ta, drt är bra för hormonbalans och slemhinna. Har tagit det innan min första ivf, gravid mitt första äd, gravid och nu är jag gravid på äd igen och jag tog Borago i 3 månader innan.
Lycka till!