Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Idag är en sån dag när allt känns så där ledsamt och hopplöst.

Vi kommer inte få genomgå ivf eller äd på grund av min tidigare stroke. Varken neurologen eller läkarna tror att jag klarar av behandlingen. Ingen idé att försöka med andra kliniker, står i min journal att min neurolog avråder så ingen läkare går nog inte emot det och jag vågar nog inte heller.

Min läkare sa att vi får försöka själva. Kände hur hoppet bara försvann. Bli gravid på naturlig väg? Jo tack, lär aldrig hända och hjälp kan vi inte få så här lär inte bli några barn gjorda. Gnällde till min läkare över mina mellanblödningar och sa att jag lär aldrig få en slemhinna tjock nog för ett ägg.. fick lutinus utskrivet. Tog det för första gången denna cykel och idag kom mensen och den allt för bekanta hopplösa känslan. Saknar helt hopp på att vi kommer bli gravida. Känns meningslöst att ta lutinus när jag inte vet om det finns ett befruktat ägg. Känns som vi famlar i mörkret, hoppas lite bara för att falla brutalt varje gång mensen kommer :( jag hatar detta. Jag hatar verkligen denna kamp. Den förstör allt, precis allt. Tar bort all glädje. Hör jag någon säga en gång till "ja men ni kan väl adoptera" kommer jag nog vråla rakt ut. Som om det skulle ta bort all smärta och längtan efter ett eget barn? Få vara gravid.

Ber om ursäkt för ett så deprimerande inlägg. Allt känns bara så utdömt. Speciellt när man bara hör "ja med ditt amh ska du inte förvänta dig för mycket".. livet är så orättvist

Ja för en vecka sedan ville läkarna inte att vi skulle fortsätta så...

Nu håller vi tummarna för att vi får tillbaka något. Vi har ju redan bett om att få tillbaka två ägg- eftersom detta är första och enda försöket- så nu får vi se :S

Mitt lilla, och enda ägg, gav mig idag resultatet Gravid 2-3. Helt otroligt, är i chock och glad förstås. Men kommer nog behöva lite tid att förstå detta, kommer jag få ett barn med mina egna gener? Jag hade på något sätt redan tänkt att det inte var möjligt med mitt amh värde. Mycket kan så klart hända, men jag hoppas att bebyn vill stanna kvar. Jag ska försöka att inte oroa mig för mycket. Vi lyckades med första riktiga försöket efter att vi var tvungna att avbryta i januari. Och med ett enda ägg. Antar att det är en framgångshistoria trots låg amh. Så ge inte upp, det är möjligt!

Hej på er! En till som kämpar trots lågt AMH och något högt FSH.. Fått några månader med försök av Letrozol. Hoppas att det gyllene ägget ska släppa och förgylla oss med ett syskon..

Fick min diagnos i mars, vår bästa chans ska vara ivf, men jag känner mig orolig att det inte ska fungera, de kan ju inte få några klara vul bilder på mina äggstockar?!

Jag kommer troligen åka på en chansbedömning på någon klinik för att jag ska känna att vi ändå gjort allt.

Nu i efterhand undrar jag om det kan vara så att det var det här som spökade för ett år sedan då jag mådde väldigt dåligt? Sov dåligt, deprimerad och humörsvängningar. Nu mår jag bättre både fysiskt och psykiskt. Har de senaste månaderna haft lite vallningar, främst nätter.. Hör det till eller kan det vara tabletterna?

Så glad att jag hittat er :)

Tack för att ni delar med er av både solskenshistorier och de mindre ljusa i mörkret!

Idag fick vi dödsdomen, det är inte lönt att fortsätta med IVF.

Jag, envis som en åsna, sade att jag och mannen inte är redo att ge upp. Läkaren menade att det är oetiskt av dem att gå vidare då vi har mindre än 10 % chans att bli gravida. De ska diskutera på kliniken om de ska låta oss göra ett försök till.

Vad gör vi nu!!?? Jag är inte redo för andra alternativ än!

Vad tråkigt:( Men det kan ju varit en dålig cykel. Du är ung så än finns tid! Vi kör ÄD till hösten om inte det sista försöket vi gör nu mot alla odds skulle lyckas. Men ställ er i kön , ändå ca 2 års väntetid och mycket kan hända innan dess. Kände som du bara för 3 månader sen men nu ser jag på ÄD med helt andra ögon. Även om barnet inte blir likt mig så är det ju VÅRT och skulle aldrig blivit till om jag inte fanns.

Men du kan ju bli gravid så hoppet finns.

Kram