Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

Även jag har reagerat på liknande sätt, att bli mer osocial. Hela förra hösten ville varken jag eller min man träffa någon. Förr bjöd jag ofta på middagar och gick på fest, men sen våra problem startade har jag ibland tyckt det varit jobbigt att träffa andra än familjen. Nu har det lättat och jag har hört av mig till lite kompisar och gått ut och lunchat och börjat träffa dem igen. Det känns som man lägger hela sitt liv på en hylla i väntan på att bli gravid, svårt att planera saker också då man kanske ska göra IVF. Jag som i princip aldrig varit deppad eller känt ångest fick känningar av detta i höstas. Jag är ju annars glad för det mesta. Jag har varit med om andra jobbiga saker i mitt liv. Mamma gick bort i cancer bl a. Men helt ärligt så har inget påverkat mig så djupt som det som hänt sen vi började försöka få barn.

Nu när jag är gravid känns allt bättre, men jag är så rädd att mattan ska ryckas undan under mina fötter. Att barnet ska visa sig vara sjukt, eller att jag får missfall. Försöker dock njuta av att allt är bra just nu.

Det som är så bra med att diskutera med er här är att vi alla sitter i samma båt. Vi har liknande problem och man kan vända och vrida på dem och häva ur sig när man är ledsen och orolig och ni förstår hur det är! Vänner IRL kan vara deltagande, men de förstår inte helt och fullt. Dessutom har jag lärt mig så mycket av att läsa om era erfarenheter och ta del av era kunskaper. Först när jag fick domen om lågt AMH så trodde jag att det var kört, nu vet jag bättre.

Jag är så glad att ni finns!

Millan 

Sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst lite av era inlägg i denna tråd.. Och känner mig inte så ensam längre... Och jag känner igen mig i så mycket. Har på senare år "börjat om" mitt liv som inte var så bra förut..och så träffade jag mitt livs kärlek!! Nu längtar vi väldigt mycket efter ett knytte .Men har min ålder och ett väldigt lågt AMH emot oss..pendlar mellan hopp o förtvivlan hela tiden. Ibland känner jag mig helt värdelös.. Jag har valt att inte berätta för någon om vad vi går igenom just nu... Av flera skäl.. Men med era berättelser känner jag mig lite starkare / tack

Pippi  - Varmt välkommen till oss här i tråden ska ni  vara. Vad bra att du inte känner dig ensammast i hela världen om att ha lågt AMH....för du är långt ifrån ensam, här finns vi andra
Och även om det har varit lite deppiga inlägg som du har läst nu så spirar det alltid en massa hopp & glädje här också! Många fina solskenshistorier finns att läsa och det behöver verkligen inte vara kört bara för att man har lågt AMH, bara det att det kan vara lite svårare och ta lite längre tid.

Hoppas du kommer att känna dig "hemma" här och att du känner att det ger dig något och framförallt att du hittar lite (gärna mycket) kämparglöd när du får älta, fråga, vända & vrida på allt som kan tänkas dyka upp i tankebanan. Vi finns helt enkelt för varandra och det ger STYRKA  

cff- Välkommen till dig också! Vi har ju mötts i andra trådar och är ju lite mer bekanta  . Har du också lågt AMH?

Stackare, du har det ganska tufft må jag då säga....Dessutom så drar du ditt lass själv då du är singel och gör allt detta på egen hand, det kallar jag verkligen styrka!
Kram och hoppas att du får ditt efterlängtade barn och att plusset kommer alldeles snart till det barnet. Och kämpa på som du redan gör så ska du se att det ger resultat.

Germany - jag identifierar mig som en "låg-AMHare" (ses som det av vården), men mitt AMH har gått upp mycket sedan jag började äta DHEA för 8 månader sedan. Hade som lägst 0,38, men nu för 2 månader sedan var det 1,2 - en förändring som vården dock inte nödvändigtvis tar "på allvar". Det som räknas är äggen de plockar och det blev inga alls senaste gången. 2½ gången dessförinnan. Jag hoppas fortfarande på att undret skall hända och tillåter mig själv att hoppas jättemycket inför varje IVF-omgång - börjar snart omgång 6 (då räknar jag inte 3 stimuleringar jag gjorde i Finland för ett antal år sedan) och det känns konstigt nog jättebra. Har ju både DHEA-tillskott och en operation i ryggen som jag hoppas skall bevisa att de tyckt jag borde gett upp för länge sedan har fel.

Innan jag påbörjade mina inseminationer för 2 år sedan togs ett AMH-prov på mig som visade på 0,67, men det slarvades bort så jag fick aldrig reda på att jag låg utanför något referensintervall (hade ju inte ens en aning om att provet hade tagits eller vad AMH var). Så tyvärr körde jag inseminationer i ett år innan jag, i samband med att jag skulle gå över till IVF fick reda på att mitt AMH då var 0,41 och att det bara var ÄD som gällde. Som singel kan man dock inte gör ÄD i Danmark utan då är det andra länder som gäller och det blir ännu mer komplicerat. Så jag har trots mitt låga AMH valt att köra IVF, men har ÄD som plan B.

Hej! 
 
Jag ska börja medicinera vid nästa mens ( kort protokoll) och har varlt CFC i Danmark. Mina provsvar Är:
AMH 0,70
FSH 6,5
Progesteron 49

Läkaren där sade inget om mitt låga AMH eller att det skulle vara ett problem då mina andra
provsvar inkl spolning/ultarljud ser mkt bra ut/helt frisk.

Nu undrar jag om jag ens ska försöka eftersom man läser så mkt om allt negativt när d gäller lågt AMH.   

       

Hej! Jag är ny i denna tråd, har inte läst hela från början till slut. Däremot har jag gått in här sen i våras då jag fick "domen" att jag aldrig skulle kunna bli mamma igen pga lågt AMH ( ynka yttepytte 0,16).
Jag har en son som är 18 år, har haft 2 konstaterade utomkvedes, kanske 3. Det första när jag var 16 år. De andra 2, som är de konstaterade 2003 och 2008.
Jag separerade från sonens pappa för snart 4 år sedan. För 2 år sen träffade jagen underbar man, 8 år yngre än mig och utan barn.
Vi flyttade ihop för ett år sen och började försöka bli gravida. När jag var hos gynekolog i januari så berättade jag att vi försökte. Jag sa att jag ville spola mina äggledare, då en läkare rekommenderade det vid mitt sista utomkvedes.  Gynekolog sa då att han ville ta prover för att se om jag överhuvudtaget kunde bli mamma vid min ålder.
Det visades att jag hade mild hypotereos (underproduktion av sköldkörtelhormon) och jag fick Levaxin (numer är detta under kontroll). Jag fick också reda på mitt låga AMH.
Vi fick en stor kris i vårt förhållande, jag kan nästan säga att jag puttade bort min man. Jag ville så att han skulle få bli pappa så jag gjorde så att det tog slut. Han flyttade, men vi älskar ju varann och är nu tillsammans igen, men vi bor inte ihop.

Jag har ju läst att det inte behöver vara helt kört för att man har lågt AMH, men mitt AMH är ju så fruktansvärt lågt.
Hur ska vi gå vidare?
Vart ska vi vända oss?
 Jag fyllde 40 år i december så vi får inget genom landstinget. Min man pluggar, är färdig om 2 1/2 år. Vi bor inte ihop och kommer att vänta med det ett tag. Skulle jag bli gravid så flyttar vi ihop igen så klart, men får par som är särbos hjälp med IVF?

Helst vill vi ju ha vårt "egna" barn, men jag är också beredd att göra äggdonation. Hur går det till och får man göra det i Sverige? Jag är inte så insatt, har precis börjat ta reda på saker, innan har jag liksom stoppat huvudet i sanden.

Och hur mycket kostar det? Jag har en ok inkomst, men han pluggar ju, så vi bajsar ju inte pengar direkt.
Ibland känner jag lite hopp när jag läser att man kan bli gravid trots lågt AMH, men bara tills jag läser hur lågt ni andra ligger. Ni har ju 0,8 och 0,4 och liknande. Jämfört med mig är det högt...

Ska vi ge upp att försöka bli gravida genom IVF och gå direkt på äggdonation?

Hej Alicia och välkommen.
Vad tråkigt att höra om ditt låga amhvärde, vi vet hur det känns:(...
Men det finns en här i tråden som hade ändå lägre än dig som blev spontant gravid. Har du testat andra hormonvärden? Vad ligger ditt fshvärde på?

Det där med om man är sambos och ivf vet jag inte något om, men kan tänka mig att det säkert finns en regel på att man ska vara sambos. Men då kan ni ju bara flytta hans adress till dig men han bor kvar hos dig?

Det är några få sjukhus som gör äggdonation i sverige tror jag, det går fortare om du har en korsdonator. Jag tror ÄD kostar mellan 50000-70000, men fler här vet nog mer exakt. Så orättvist för oss som får betala för att bli gravida menas andra bara blir det så lätt:(
Ivf är billigare har jag hört, runt 30000.
Vad skönt att ni hittade tillbaka till varandra, det betyder ju att han verkligen älskar dig. Jag har tänkt samma tanke som du, att jag bara ska  avsluta relationen så att min man kan hitta en fungerande kvinna som kan ge honom barn, men jag är för ego. Han är det enda ljuset i mitt liv just nu, och familjen såklart.
Hoppas du får mer och bättre svar av dom andra här, stor kram till dig.

Alicia: hej! Du liksom jag är ny här och har en liknande historia bakom mig . Fick barn väldigt ung och levde länge i ett dåligt förhållande som tryckte ner mig som människa och kämpar fortfarande med mig själv och min självkänsla! Träffade en man för ett o etthalvt år sen som är yngre och längtar nu efter barn! Det kom som en chock för mig att jag kanske inte kan få fler barn och min sambo blir då barnlös!! Har oxå gjort slut flera gånger för jag vill inte ta bort den möjligheten för honom , men som tur är lyssnar han inte på mig och håller sig troget kvar hos mig och stöttar mig . Skulle inte klara mig utan honom!! Jag är 42 år och har ett AMH på 0,2 har ingen regelbunden mens längre och ingen ägglossning på länge. Men vi försöker ändå för mirakel händer ju! Och vi har inte blivit nekade för IVF . Går på kliniken i Falun och vi betalar själva . Har inte heller mycket pengar, vi bor som sambos men har två hus ... Vet inte vad som händer sen om inte plan À funkar... Men ÄD är absolut ett alternativ ... Men klockan tickar fort!!! Tycker ni ska kontakta en klinik nära er och fråga om råd! Kram

sibylla - Välkommen du också! Kul med nya vänner i tråden
Dina värden ser ju ändå ganska bra ut och som min utredningsläkare skulle ha sagt "hyggliga chanser" till ett barn! Jag hade nämligen ett värde på 0,67 från början och han sa exakt så till mig. :)

Så klart ska du våga vara förväntansfull och hoppas! Du har ju ett superbra FSH och du vet väl att AMH säger inget om kvaliten utan bara om kvantiteten och i bland stämmer inte ens det! Om man får nej hos någon klinik så kan man mkt väl få ett ja till att få försöka hos någon annan. Jag tycker inte att man ska ge upp!
Och här i tråden så finns det verkligen många som har lyckats, trots att de blivit utdömda av läkare t.o.m.

Tror att många som har fått en sådan dom av läkare inte vet att de faktiskt kan lyckas och så lägger dom ner sin kamp för att läkaren har uttalat sig och sagt sitt....Jag är så glad att jag inte lyssnade på min läkare! Inte sagt att jag kommer att få ett barn, men jag tror att min själ kommer att få ett helt annat lugn tack vare att jag VET att jag åtminstone försökte och kämpade så gott jag kan.

Lycka till när du snart sätter igång!

cff - Festligt (eller egentligen inte...) Men jag hade också ett värde på 0,67 som slarvades bort längs vägen!!! Men det kom till rätta senare....Det andra värde jag tog låg på 0,29 och det 10 dagar senare?! Hur kan DET vara möjligt att ett AMH kan ändra sig sååå fort? Jag ringde runt till flera IVF kliniker i Sverige för att fråga om det kan vara riktigt och de höll med om att det verkade mkt konstigt att det kunde svänga så pass fort....Dessutom så fick jag ut 9, respektive 8 ägg. Den gången jag fick ut 9 ägg så har jag nu efter att ha begärt ut min journal fått reda på att jag då hade 16 folliklar som punkterades och ur dom fanns då 9 ägg, vilket är ganska bra för att vara en låg AMH:are. 

Precis som du så har vi ÄD som plan B. Men nu blev jag ju lite rädd för mina ev myom som det ju då inte spelar någon roll om det är mina ägg eller ÄD....ett embryo trivs ju inte där oavsett då pga det som finns ivägen.
(Jag väntar på svar från gyn om hur det ser ut där inne egentligen....)