• Anonym (Förbannad)

    Jag HATAR min mor! (långt)

    Jag vill bara skriva av mig lite.. Orkar fan inte bära allt inombords längre.. Jag blev till på en fest.. Min mamma hitta ett engångsligg och pöka fram mig inför sin polare.. Min pappa är alkis jag har aldrig haft kontakt med honom. Försökte när ja va 8 genom att ringa men då klicka han mig så fort ja sa mitt namn. Gjorde ett nytt försök när ja var 13 genom att knacka på hans dörr men då slängde han igen den när ja sa vem ja var och han bad mig dra åt helvete.. Tillbaka till min vrickade morsa.. När ja var 6 slog hon mig för första gången, sen fortsatte de. När jag var omkring 12-13 hitta hon en kille.. Stans största knarkare.. Hon satte honom i första rum och glömde bort mig. Vi flyttade in hos honom och dom slogs och bråkade.. Kommer ihåg hur han och hans vänner hade en bukett av marijuana som dom sorterade i tv rummet.. På ett glasbord med en våg och sorterade frön i en påse och rökat i en påse.. Han sålde även alkohol, de var ALLTID massa folk hemma hos oss.. Skumt folk.. Knarkare och alkisar. Kommer spec ihåg en kväll när jag kom hem då låg en gammal gubbe i min säng, försökte rubba honom men lyckades inte.. Den natten sov jag på skolgården under bar himmel.. En annan gång rökte dom på i köket och han brukade sälja knark därinne.. Där satt ja mitt i allt, kommer ihåg att allt kändes som ett vimmel.. Att jag satt på en gata i new york under rusningstid och jag bara satt där och titta.. Jag började leta uppmärksamhet på andra sätt. Slogs, vandaliserade, gjorde inbrott mm. Detta resulterade i att vi blev inkallade på socialen och jag blev satt på ett fritidsprogram  på vardagarna.. Sista dagen skulle alla åka till liseberg då drog ja.. Sprang så fort ja kunde pga att jag tyckte de var för skämmigt att säga att vi inte hade råd. Vi gick på soc under hela min uppväxt. Dom hittade mig och lyckades lösa de ekonomiska. De var första gången ja va på liseberg och jag var så glad! Så lycklig och jag hade massor att berätta för mamma! Dörren var låst.. Jag öppnade och de var mörkt, fattade inte varför.. Var är mamma? Sover hon? Gick in i köket för jag tyckte jag hörde ett ljud, tände och där låg min mamma.. Golvet var fullt av bacardi flaskor och piller kartor blandat med spya.. Stolen hade tippat över med henne.. Där låg hon, jag som var så glad och lycklig, jag som hade så mkt att berätta! Jag skrek "MAMMA!!! MAMMA JAG ÄLSKAR DIG SNÄLLA MAMMA!!!!" .. Usch mår skit nu men de är ändå gött att få ur sig de.. Tog upp hennes mobil och hon hade skrivit me knarkaren, stod massa skit.. Tryckte bort de och ringde 112 och jag åkte med in.. Fick en säng brevid mamma. När jag vaknade satte jag mig på en stol brevid henne och när hon vaknade frågade jag varför.. De var de enda jag kunde få ur mig "varför?"... Då såg hon in i mina ögon och sa "de är ditt fel". Mormor hämta mig fick bo där en vecka sen åkte jag till fosterhem.. En familj me hus, hund, bil, mat i kylskåpet och en PAPPA! Wow jag älskade att åka bil och inte nog me de jag fick en pappa! Men de var inte så lyckligt... Jag fick kläder, massa mat, mobil, mini dator mm men jag var inte lycklig för efter att shoppande fick jag sitta på rummet. Ingen pratade och ingen kramade. Allt jag ville ha var ju kärlek!! Började bryta ut i frustration och bråkade me dom.. Dom ringde soc och nu blev ja skickad till ett behandlingshem, jag var 14 strax 15 och dom andra ungdomarna var mellan 19 och 22 och var hardcore knarkare. De va ingen oskyldigt rökande utan de va svampar, lsd, ghb, tabletter, sprutor och dom höll på me skiten i huset.. Personalen hade ingen vidare koll. Jag blev deras lilla "h*ra".. Jag gjorde mackor, kaffe, te, plockade toppslätsskivling (stavning?) och blev sexuellt utnyttjad i 2år. Varje kväll de knacka i väggen var jag tvungen att suga av honom. Jävla as hade jag haft en pistol hade jag fan skjutit honom! Gjorde jag inte de fick ja stryk. Och va fan skulle ja göra? Jag var livrädd!!!! JAG FICK EN KNIV UPPKÖRD MOT HALSEN 2GGR!!!! Strax innan jag var 18 rymde jag till min pojkvän, vilket jag kunde eftersom ja inte hade lvu och då blir man utskriven när man fyller 18.. Jag bodde hemma hos dom tills vi skaffade egen lght. Han älskade mig, han visade mig va kärlek var äkta kärlek inte avsugning vid knackningar i väggen.. Vi förlovade oss och köpte hund. Och precis när vi hade köpt en ny lght hände de som inte fick hända.. Han var otrogen.. Jag flyttade till egen lght och gick på soc.. Började gymnasie men hoppade av. Sålde alla min möbler och flyttade till folkhögskola flera mil bort men hoppa av. Nu var ja hemlös. Hade ingenstans att ta vägen, fick bo lite hos gamla grannar och min kusin..Drog 30mil bort för att skaffa mig en karriär men blev gravid. Vädjade till mor om hjälp och de funkade i någon vecka.. Sen krävde hon pengar.. Jag gick till soc och fick lite till mat tills jag hittat en lght. Mamma fick pengarna och köpte öl.. Vid detta laget hade jag tagit upp kontakten men mitt ex och kärleken blommade på nytt. Morsan slängde ut mig efter att jag inte tog hand om hennes hund när hon va full. Jag hittade en lght, födde min underbara dotter och mitt ex är idag åter min sambo och jag är den lyckligaste på denna jord :) Han är ej biologisk pappa men han älskar henne lika mkt för de! En sak har jag lovat mig sj. Att mina barn ska få de där svensonlivet fullt me kärlek!!

    Men problemet är inte riktigt över ännu.. Jag sa till morsan att om hon någonsin skulle få träffa sitt barnbarn var om tvungen att sluta supa varenda da och knapra piller. Detta höll en vecka sen var hon tillbaka i träsket. Min dotter har ingen mormor, men hellre ingen mormor alls än en som super!!!
    Hela släkten har vänt henne ryggen och hon har inga vänner kvar. Kan ju bero på att hon hela tiden kastar skit på alla i sin omgivning och hotar att slå folk.... Hon har försökt ta livet av sig 3ggr men jag får ingen hjälp.. Hon måste tydligen vara värre för att  bli omhändertagen.

    Snälla hjälp mig se lite ljus i denna mörka tunnel? Säg bara att allt kommer bli bra!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-11 02:01
    Såg nu att detta är ju faktiskt berättelsen om mig. Hela mitt liv i korthet..

  • Svar på tråden Jag HATAR min mor! (långt)
  • Varförärallasignaturerupptagna

    Har bara läst TS och sitter här och gråter nu.. Vad mycket hemskt du har varit med om och ändå verkar du vara en stark människa!
    Vad härligt att du mår bra idag med din lilla familj. Vill skriva så mycket men hittar inte rätt ord.
    Fortsätt vara STARK och ge din dotter allt du själv inte fick. KRAM


    ♥ Mio min Mio 071006 ♥ ♥ Prinsessan Leia 090221 ♥
  • Anonym (Förbannad)
    Anonym skrev 2011-02-03 12:53:04 följande:
    Hej TS och alla andra i tråden! Vill börja med att ge dig en stor eloge Ts! Det du har varit med om är fruktansärt. Jag känner igen mig i det du och andra skriver här. Jag och min tvillingbror blev placerade på barnhem när vi var små, våra föräldrar drogade hellre än att ta ansvar.  De dog senare av sitt missbruk. Vi har haft en riktigt bra uppväxt trots en dålig start, men nu är min bror heroinmissbrukare (han tar allt som finns, men heroinet är hans drog). Nu är det så illa att han kommer antaligen att dö av det. Det värsta är att han inte får någon hjälp, eftersom han själv inte vill sluta med drogerna! Soc gör inget, och det tar visst lååång tid att få ett LVM då det måset upp i länsrätten eller något sådan först. Innan han hinner få det så är han antaglien död.Han har en liten dotter på 3 år och snart föds hans andra barn....Men han är så ägd av drogen så han är inte sig själv längre, det han han tyvärr inte varit på länge. Jag verkligen hatar droger, vad det gör med människan som är beroende och de anhöriga. Skönt att du kan gå vidare i livet utan din mamma. Vi försöker att vända min bror ryggen, det är det enda man kan göra säger alla, men det är så svårt! Man bryr sig ju om den här människan och vill inte att han ska dö! Hur gör man? Hur klarar man det psykiskt??

    Hej lite sent svar men... Man klarar de ej psykiskt, man vill inte lämna och ge upp men tillslut säger både kropp och själ stopp. Tillslut kännerman själv att man inte klarar av att bry sig längre..
  • Anonym (Förbannad)

    Ville bara göra en uppdatering :) idag är min dotter en glad och sprallig 2åring som är full av glädje! Jag försöker så gott jag kan att göra hennes liv så spännande som möjligt och hjälpa henne att utforska den fina delen av världen. Och hon ska snart få ett syskon :) gör mitt bästa för att klara körkortet och har bet av 3/4 av mina skulder jag drog på mig som hemlös på enbart fp och socbidrag. lever nu med samma sambo i en villa och mår underbart!! Fick ett jobb men fick sluta senare :( dock har jag fått en bra yrkesutbildning som jag tror kommer leda till att bra och stabilt jobb :) Min mor blev aldrig bättre.. Slutade i hemlöshet för att senare gå tillbaka till knarkaren... Hör av henne då och då men lägger ingen energi på henne.

  • minst

    Åh vad härligt att höra att du verkar ha det bra! Jag skulle vilja ge ett tips och det är att vara med i någon anhöriggrupp till missbrukare, även om du inte har någon kontakt med din mamma i dag. Jag tror att det är viktigt att dela sina erfarenheter med andra i samma situation och att få guidning och styrka av varandra för hur det än är så har du din uppväxt med i bagaget och den påverkar dig nog mer än du tror, Lycka till med din fina dotter och din växande mage! Kram!

  • Billabong
    Anonym (Förbannad) skrev 2012-10-06 01:00:01 följande:
    Ville bara göra en uppdatering :) idag är min dotter en glad och sprallig 2åring som är full av glädje! Jag försöker så gott jag kan att göra hennes liv så spännande som möjligt och hjälpa henne att utforska den fina delen av världen. Och hon ska snart få ett syskon :) gör mitt bästa för att klara körkortet och har bet av 3/4 av mina skulder jag drog på mig som hemlös på enbart fp och socbidrag. lever nu med samma sambo i en villa och mår underbart!! Fick ett jobb men fick sluta senare :( dock har jag fått en bra yrkesutbildning som jag tror kommer leda till att bra och stabilt jobb :) Min mor blev aldrig bättre.. Slutade i hemlöshet för att senare gå tillbaka till knarkaren... Hör av henne då och då men lägger ingen energi på henne.

    Vilken härlig uppdatering! Underbart att du nu lever i den dröm du längtat efter med mycket kärlek i din familj.
    Men självklart förstår jag att det samtidigt är en sorg med din mamma. Din strategi du har om att inte låta din mamma ta din energi tror jag är den bästa du kan ha.

    Lycka till framöver med småsyskonet, storasyster och massor av glädje och kärlek! 
  • Anonym (Förbannad)

    Tack vad fina ni är! Skönt att se att FL har empatiska, goda och varma medlemmar oxå :) ni tror nog inte att en kommentar gör så mkt, men i två år har jag kommit hit för att läsa era styrkande kommentarer då en del kvällar och nätter varit dystra och fulla av ångest. Tack för att ni tar er tiden, ni är guld värda!!!

  • Anonym (Sanna)
    Anonym (Förbannad) skrev 2012-10-06 01:00:01 följande:
    Ville bara göra en uppdatering :) idag är min dotter en glad och sprallig 2åring som är full av glädje! Jag försöker så gott jag kan att göra hennes liv så spännande som möjligt och hjälpa henne att utforska den fina delen av världen. Och hon ska snart få ett syskon :) gör mitt bästa för att klara körkortet och har bet av 3/4 av mina skulder jag drog på mig som hemlös på enbart fp och socbidrag. lever nu med samma sambo i en villa och mår underbart!! Fick ett jobb men fick sluta senare :( dock har jag fått en bra yrkesutbildning som jag tror kommer leda till att bra och stabilt jobb :) Min mor blev aldrig bättre.. Slutade i hemlöshet för att senare gå tillbaka till knarkaren... Hör av henne då och då men lägger ingen energi på henne.
    Härligt, fantastiskt att du nu uppdaterat! Jag hade själv en trasslig uppväxt och vår "revansch" är att ge våra barn det där svenssonlivet vi själva saknade, du vet, arbetande föräldrar, villa, vvovve, volvo och lugn och ro och roliga små utflykter och stimulans, att bli sedd som barn och få känna sig viktig och värdefull. Det enda som inte är komplett här är att det saknas en bra mormor och morfar till barnen..men man kan inte få allt. Det löser sig ändå. Lycka till i fortsättningen, du klarar det galant
  • Pluppisarna

    Hej känns det bättre om du får veta att du inte är ensam. Hjärta Min mamma är lika dan helt satans vrickad att hon söp och sket i mig och mina syskon var nog djävla svårt att hantera men att dessutom skita i sina barnbarn och svika dem gång på gång glömma deras födelsedagar. Komma någon gång då och då för att sen börja om igen. Ja vad kan man göra? Fortsätta hoppas till kärringen dör! Förr eller senare super hon ihjäl sig blir ihjälslagen av någon utav hennes "kill kompisar"  Han har redans slagit sönder hennes rygg brutit hennes hand. Djävla skit också! 


    äntligen 6 barns mamma <3
  • Annika 702

    Allra sötaste du.
    Jag jobbar med ungdomar och vi har nu hand om en flicka som påminner väldigt mycket om dig. Jag tycker att det är starkt av dig att kunna berätta din historia och det värmer mitt hjärta att läsa fortsättningen av ditt liv. Vilken tjej, vilken styrka och vilket mod. Jag tar särkillt till mig då du skriver  "De värmde otroligt mkt. Hade jag vart 14 hade var verkligen behövt de! Jag tycker verkligen folk ska ha detta i bakhuvudet nästa gång man träffar på en person som bara bråkar, är bitschig och lever jävul. Dom kanske bara behöver en kram? När jag var ledsen agerade jag ut i ilska för de va så min mamma gjorde"

    Detta är vad "min" flicka gör och jag strider stenhårt för att det är detta hon behöver! Kramar, omsorg, varm choklad och någon som står pall för all ilska och sorg som hon bär med sig utan att provoceras av de hårda ord hon har ett behov av att få ur sig!
    Tack du gav mig vatten på min kvarn för att fortsätta strida för vad jag tror denna flicka behöver!

    Styrkekram till dig! Hoppas livet framöver behandlar dig snällt!
          .

  • Anonym (Förbannad)

    jag klarade körkortet :d yay till mig ;p

  • Anonym (Glad)

    Grattis och tack för att du delat med dig av din historia. Jag önskar dig en fantastisk framtid med din familj!

  • M39

    Vilken otroligt enastående människa du är!!! ALL LYCKA till Dig och familjen :)

  • Sunshine02

    Usch, vilken tragisk uppväxt du haft. Du verkar vara en otroligt stark person. Ta hand om dig och din lilla familj!

  • Dageftrda

    Jag vet faktiskt inte om den där berättelsen är sann, men fan! Du måste ju nu vara en jävligt stark person som gått igenom detta, undrar hur det är med dig idag, ditt/dina barn, familj, vänner, jobb. Stark. Ursäkta för så att jag skrev så sent men fan...

  • Anonym (Hehe)

    Hello TS!!! Hur haar du det? Fy vad stökigt du hade det i uppväxten... gubben som sov i din säng... Hallå liksom Jobbiga mammor alltså, Åååh. Blä o våldtäktsmännen. Fy. HOPPAS DET GÅR BRA

  • Anonym (Flora)

    Vilken stark person du verkar vara som ändå tagit dig ur detta helvete! Fy vilket svek du fått utstå från den person som skulle vara din trygghet och klippa i livet.

    Jag önskar dig all lycka och hoppas att resten av ditt liv blir lyckligt och fantastiskt. Ingen förtjänar det mer än du! Man kan inte ändra det förflutna bara sin nutid och framtid. Ta vara på den!

    <3

Svar på tråden Jag HATAR min mor! (långt)