Jag HATAR min mor! (långt)

Jag vill bara skriva av mig lite.. Orkar fan inte bära allt inombords längre.. Jag blev till på en fest.. Min mamma hitta ett engångsligg och pöka fram mig inför sin polare.. Min pappa är alkis jag har aldrig haft kontakt med honom. Försökte när ja va 8 genom att ringa men då klicka han mig så fort ja sa mitt namn. Gjorde ett nytt försök när ja var 13 genom att knacka på hans dörr men då slängde han igen den när ja sa vem ja var och han bad mig dra åt helvete.. Tillbaka till min vrickade morsa.. När ja var 6 slog hon mig för första gången, sen fortsatte de. När jag var omkring 12-13 hitta hon en kille.. Stans största knarkare.. Hon satte honom i första rum och glömde bort mig. Vi flyttade in hos honom och dom slogs och bråkade.. Kommer ihåg hur han och hans vänner hade en bukett av marijuana som dom sorterade i tv rummet.. På ett glasbord med en våg och sorterade frön i en påse och rökat i en påse.. Han sålde även alkohol, de var ALLTID massa folk hemma hos oss.. Skumt folk.. Knarkare och alkisar. Kommer spec ihåg en kväll när jag kom hem då låg en gammal gubbe i min säng, försökte rubba honom men lyckades inte.. Den natten sov jag på skolgården under bar himmel.. En annan gång rökte dom på i köket och han brukade sälja knark därinne.. Där satt ja mitt i allt, kommer ihåg att allt kändes som ett vimmel.. Att jag satt på en gata i new york under rusningstid och jag bara satt där och titta.. Jag började leta uppmärksamhet på andra sätt. Slogs, vandaliserade, gjorde inbrott mm. Detta resulterade i att vi blev inkallade på socialen och jag blev satt på ett fritidsprogram på vardagarna.. Sista dagen skulle alla åka till liseberg då drog ja.. Sprang så fort ja kunde pga att jag tyckte de var för skämmigt att säga att vi inte hade råd. Vi gick på soc under hela min uppväxt. Dom hittade mig och lyckades lösa de ekonomiska. De var första gången ja va på liseberg och jag var så glad! Så lycklig och jag hade massor att berätta för mamma! Dörren var låst.. Jag öppnade och de var mörkt, fattade inte varför.. Var är mamma? Sover hon? Gick in i köket för jag tyckte jag hörde ett ljud, tände och där låg min mamma.. Golvet var fullt av bacardi flaskor och piller kartor blandat med spya.. Stolen hade tippat över med henne.. Där låg hon, jag som var så glad och lycklig, jag som hade så mkt att berätta! Jag skrek "MAMMA!!! MAMMA JAG ÄLSKAR DIG SNÄLLA MAMMA!!!!" .. Usch mår skit nu men de är ändå gött att få ur sig de.. Tog upp hennes mobil och hon hade skrivit me knarkaren, stod massa skit.. Tryckte bort de och ringde 112 och jag åkte med in.. Fick en säng brevid mamma. När jag vaknade satte jag mig på en stol brevid henne och när hon vaknade frågade jag varför.. De var de enda jag kunde få ur mig "varför?"... Då såg hon in i mina ögon och sa "de är ditt fel". Mormor hämta mig fick bo där en vecka sen åkte jag till fosterhem.. En familj me hus, hund, bil, mat i kylskåpet och en PAPPA! Wow jag älskade att åka bil och inte nog me de jag fick en pappa! Men de var inte så lyckligt... Jag fick kläder, massa mat, mobil, mini dator mm men jag var inte lycklig för efter att shoppande fick jag sitta på rummet. Ingen pratade och ingen kramade. Allt jag ville ha var ju kärlek!! Började bryta ut i frustration och bråkade me dom.. Dom ringde soc och nu blev ja skickad till ett behandlingshem, jag var 14 strax 15 och dom andra ungdomarna var mellan 19 och 22 och var hardcore knarkare. De va ingen oskyldigt rökande utan de va svampar, lsd, ghb, tabletter, sprutor och dom höll på me skiten i huset.. Personalen hade ingen vidare koll. Jag blev deras lilla "h*ra".. Jag gjorde mackor, kaffe, te, plockade toppslätsskivling (stavning?) och blev sexuellt utnyttjad i 2år. Varje kväll de knacka i väggen var jag tvungen att suga av honom. Jävla as hade jag haft en pistol hade jag fan skjutit honom! Gjorde jag inte de fick ja stryk. Och va fan skulle ja göra? Jag var livrädd!!!! JAG FICK EN KNIV UPPKÖRD MOT HALSEN 2GGR!!!! Strax innan jag var 18 rymde jag till min pojkvän, vilket jag kunde eftersom ja inte hade lvu och då blir man utskriven när man fyller 18.. Jag bodde hemma hos dom tills vi skaffade egen lght. Han älskade mig, han visade mig va kärlek var äkta kärlek inte avsugning vid knackningar i väggen.. Vi förlovade oss och köpte hund. Och precis när vi hade köpt en ny lght hände de som inte fick hända.. Han var otrogen.. Jag flyttade till egen lght och gick på soc.. Började gymnasie men hoppade av. Sålde alla min möbler och flyttade till folkhögskola flera mil bort men hoppa av. Nu var ja hemlös. Hade ingenstans att ta vägen, fick bo lite hos gamla grannar och min kusin..Drog 30mil bort för att skaffa mig en karriär men blev gravid. Vädjade till mor om hjälp och de funkade i någon vecka.. Sen krävde hon pengar.. Jag gick till soc och fick lite till mat tills jag hittat en lght. Mamma fick pengarna och köpte öl.. Vid detta laget hade jag tagit upp kontakten men mitt ex och kärleken blommade på nytt. Morsan slängde ut mig efter att jag inte tog hand om hennes hund när hon va full. Jag hittade en lght, födde min underbara dotter och mitt ex är idag åter min sambo och jag är den lyckligaste på denna jord :) Han är ej biologisk pappa men han älskar henne lika mkt för de! En sak har jag lovat mig sj. Att mina barn ska få de där svensonlivet fullt me kärlek!!

Men problemet är inte riktigt över ännu.. Jag sa till morsan att om hon någonsin skulle få träffa sitt barnbarn var om tvungen att sluta supa varenda da och knapra piller. Detta höll en vecka sen var hon tillbaka i träsket. Min dotter har ingen mormor, men hellre ingen mormor alls än en som super!!!
Hela släkten har vänt henne ryggen och hon har inga vänner kvar. Kan ju bero på att hon hela tiden kastar skit på alla i sin omgivning och hotar att slå folk.... Hon har försökt ta livet av sig 3ggr men jag får ingen hjälp.. Hon måste tydligen vara värre för att bli omhändertagen.

Snälla hjälp mig se lite ljus i denna mörka tunnel? Säg bara att allt kommer bli bra!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-11 02:01
Såg nu att detta är ju faktiskt berättelsen om mig. Hela mitt liv i korthet..

Annelie68

Äldre 11 Nov 22:04

#31

Vilken otrolig människa du är! Vilken historia.. Jag önskar dig all lycka i denna värld! Vill bara säga att min åttaåriga dotter inte har någon direkt farmor då dotterns pappa valt bort dottern. Tyvärr så dog hennes mormor förra året - min högt älskade mamma. Min dotter är ändå en lycklig åttaåring - och senast ikväll sa hon till mig att vi hade världens bästa familj - och hon menade mig, hon och katterna..hihi. Du ska inte ha dåligt samvete för din mamma för hon har nog inte varit så mycket till mamma under din uppväxt tyvärr. Jag förstår att det känns tungt men precis som du skrev så tror jag nog att ditt liv blir lugnare och din dotter blir då automatiskt lyckligare. Min dotter har ingen pappa.. han har valt bort henne men hon mår bra ändå. Återigen! Vilken otrolig människa du är och lycka till i framtiden.

Anonym

Äldre 11 Nov 22:22

#32

TS din historia berörde mig mycket djupt. Jag önskar dig all lycka, men det vore ju synd om du blev svetsare, du skulle kunna hjälpa andra ungdomar med dina erfarenheter. Du vet säkert hu mycket det betyder bara att veta att man inte är ensam om att ha det som man har det..
Man kan ju inte låta bli att undra hur du hade det när du var riktigt liten- vem som tog hand om dig och steg upp i natten så du fick mat, badade dig, såg till att du hade kläder, tög hand om dig då du var sjuk...

Ibland tänker jag att vuxna är dåliga på att "se" barn som far illa.

ShaGaDeLiC

Äldre 11 Nov 22:31

#33

Jag sitter här och fäller en tår för dig TS! Det var en rörande och ledsamt läsa din historia.
Hatten av för dig, du har gått från botten, du är fantastisk! Och med din inställning så tror jag inte det kommer vara några probem.
Jag vet inte om man får säga såhär, men du kan inte rädda din mamma. Det kan nog ingen. Det hon utsatte dig för är tortyr och inget ett barn ska behöva uppleva. Du har hittills i ditt liv fått klara dig utan mamma, och jagtror både duoch ditt barn klarar er en livstid utan henne.

Jag önskar dig lycka till, ta hand om din lilla familj och dig själv. Massa kramar

Anonym (ingen mormor)

Äldre 12 Nov 08:41

#34

Anonym (Förbannad) skrev 2010-11-11 14:18:30 följande:

Mm precis, jag har oxå märkt att man inte känner sig så orolig hela tiden. Hon är ju faktiskt 50 och de ligger inte på mig att ta hand om henne de borde hon klara själv. Som tur är har ja inga syskon så behövde inte dela min skit uppväxt me någon.

Jag kan förstå att du tycker det är tur att inga syskon behövt ha det som du. Jag har haft många långa diskussioner på kvällarna med mina båda systrar om vår mamma, så för oss är det nog bra att vi var flera. För mina systrar var det värre också, min mamma fick som sagt någon psykos i samband med skilsmässa och jag var 18 men mina systrar betydligt yngre. Så jag har haft en normal uppväxt med en normal mamma, de med en pappa med alkoholproblem (depression i samband med skilsmässa, samtidigt uppsagd pga arbetsbrist och farmor dog ett halvår senare!) och en mamma som bara försvann, hon flyttade över 100mil och hörde aldrig av sig!

Jag undrar om du som jag upplever att nu när du har barn har du inte lika mycket energi att lägga på din mamma. Energin behövs till dig själv och din dotter och din sambo. För att du skall räcka till måste du prioritera. Var vad jag var tvungen till iallafall. Men, jag känner att jag inte har dåligt samvete för att jag inte försöker hålla kontakten längre. Just det, inte mitt fel, inte mitt ansvar, det gör att jag mår bra idag.

Jag har haft enorma skuldkänslor för att jag 'övergav' mina småsystrar, flyttade direkt efter gymnasiet till annan ort och studerade på högskola. Minns ett tillfälle då min pappa skällde ut mig för att jag inte ville komma hem en helg så han fick lite barnfri tid, jag hade tenta då både lördag och måndag, men det var inte tillräckliga skäl, jag kunde ju komma på lördag eftermiddag och åka upp tidigt måndag morgon!!! Ja gud, skulle jag nämna detta för honom idag skulle han blåneka till att det hände.

Anonym (JLDL)

Äldre 12 Nov 21:06

#35

Känner igen så mycket av det du skriver förrutom att min mamma inte supit.. men är psykotisk.... identiskt annars... Men idag är ja 24år två barn, jobb egen lgh med pappan och nyss kirrat körkort... så jag är tacksam över att mitt liv tillslut blivit bättre och jag fått bevisa alla att det inte var mitt fel eller jag som var störd.

Mitt råd är att lämna allt bakom dig och se framåt...

GLÄDS åt din dotter och bli en bättre mor nu när du har chansen.

Kram

lemony

Äldre 13 Nov 18:30

#36

det finns bra människor som kan hjälpa dej få verktyg med att hantera det som varit och komma skall. du är inte ensam och skall inte kämpa ensam heller. Att vuxna beter sig så här är inget du ska acceptera. du behöver nog oxå någon som kan bearbeta det som hänt. har själv erfarenhet av samma.. det tar tid. kramis

MaLindi

Äldre 13 Jan 03:43

#37

Nu kommer jag in väldigt sent men ramla in och berördes djupt av din historia.
Tycker du ska klappa dig själv på axeln varje morgon och påminna dig själv om hur stark, fantastisk och bra du är.
Genom eld föds själen... Du har gått igenom din eld och av detta utvecklats till den empatiska och inkännande människa du verkar vara. Använd detta till att hjälpa andra, det kan vara så att genom ditt lidande befriar du 100tals från sitt lidande. Du kan tom förhindra lidande innan det sker. Du ska absolut jobbamed ungdomar och vuxna i behov av stöd eller liknande. Och tycker du ska ge uten bok, inte bara får du rensa ut allt, men tror intresset för en sådan här tragisk historia med ett så vackert slut kommer fånga mångas intressen och den där trisslotten finns redan inom dig;)

Lycka till med allt, fortsätt vara positiv och sprid din positivitet! Kärlek kommer man långt med som du själv vet. var glad du är den som bryter vad som kunde ha blivit ett mönster och skapar en trygg kärleksfull miljö till ditt barn.

All my love & stor kram!

linne2011

Äldre 31 Jan 20:45

#38

Skulle gärna ge dej en kram. Har en son som knarkar, har relativt bra kontakt per telefon.Har sagt att han inte får komma hit så länge han knarkarmen att alltid kommer att älska honom och vill ha kontakt. han har varit på avvänjning (tvång) några månade men släpps ut i dagarna utan plan. han vill knarka säger han?
Varför knarka? Innebär stöld, fängelse mm varför?

Anonym

Äldre 3 Feb 12:53

#39

Hej TS och alla andra i tråden!

Vill börja med att ge dig en stor eloge Ts! Det du har varit med om är fruktansärt. Jag känner igen mig i det du och andra skriver här. Jag och min tvillingbror blev placerade på barnhem när vi var små, våra föräldrar drogade hellre än att ta ansvar. De dog senare av sitt missbruk. Vi har haft en riktigt bra uppväxt trots en dålig start, men nu är min bror heroinmissbrukare (han tar allt som finns, men heroinet är hans drog). Nu är det så illa att han kommer antaligen att dö av det. Det värsta är att han inte får någon hjälp, eftersom han själv inte vill sluta med drogerna! Soc gör inget, och det tar visst lååång tid att få ett LVM då det måset upp i länsrätten eller något sådan först. Innan han hinner få det så är han antaglien död.Han har en liten dotter på 3 år och snart föds hans andra barn....Men han är så ägd av drogen så han är inte sig själv längre, det han han tyvärr inte varit på länge. Jag verkligen hatar droger, vad det gör med människan som är beroende och de anhöriga.

Skönt att du kan gå vidare i livet utan din mamma. Vi försöker att vända min bror ryggen, det är det enda man kan göra säger alla, men det är så svårt! Man bryr sig ju om den här människan och vill inte att han ska dö! Hur gör man? Hur klarar man det psykiskt??

Anonym

Äldre 3 Feb 12:55

#40

Jag som skrev precis om min bror bland annat. Glömde att nämna att jag dessutom levde i ett helvete med min förra sambo, som också var missbrukare. Misshandel, droger och bara hemskheter. Han var nära att döda mig. Droger bara förstör och är ett helvete rent ut sagt! Och tyvärr verkar det som om det förföljer mig hela tiden.

Jag HATAR min mor! (långt)

INNEHÅLL