Missfall i v 22.

Beklagar din sorg. O vill ge dej en värmande kram. Försök få någon att ringa till kuratorn åt er. Så att ni kan få hjälp o stöd i vad som kan behövas göras. Hon/han kan hjälpa till med att ordna begravning, kista, urna. kanske finns det fortfarande en möjlighet att få mått o vikt på er lilla flicka? vet inte om foto blir så bra när det gått några dagar, men sånt kan kuratorn med svara på eller få svar på åt er.

dessutom är det skönt att få prata med nån om allt man känner. trycket inom en kan bli förstort o då behöver man nån som kan avlasta lite av alla tankar o all oro.

kram

jag tycker det är konstigt att det ska vara så olika om man mister ett barn ca halvvägs i en graviditet o om man mister ett barn i slutet av graviditeten. jag har gjort både och o inser hur olika vi egentligen blev behandlade. men eftersom vi hade vår erfarenhet så vågade vi kräva lite mer när vi hade fött mio.

de ska ändå fråga om var ni vill ha ert barn begravt, oavsett om o när man tvingas svara på den frågan är den oerhört viktig. men tyvärr är det så att läkare ser att allt fött före v23-24 är foster vilket medför lite mer kamp om de inte har nån bra erfarenhet.

jag tycker du ska ta kontakt med kuratorn på det sjukhus där du födde o be den om hjälp så att ni får veta om barnet begravs nånstans. kan tänka mig att sjukhuset kan ha avtal med nån kyrkogård i närheten o att det blir minneslund om man inget säger. men även där kan det säkert skiljas beroende på vecka barnet föds i.
Om inte du kan ringa, kanske din man klarar det? eller nån av era mammor? eller kanske går det mejla kuratorn?

här hos oss är det samma personal på förlossningen som på kvinnokliniken o ändå agerar de olika.

ska tjata igen... om det finns spädbarnsfonden eller liknande förening i din närhet så kanske den samordnaren kan hjälpa dig med kontakerna om du själv inte orkar?

vi kallar inte mio för missfall eller abort. han är vår son trots att han föddes i v20.

ta hand om dej o gråt så mycket du känner att du behöver

antagligen för att hon inte kommit fram till den vecka som det sjukhuset har som minimi för att rädda livet på barnet. de räknar inte barn före v23 för barn utan för foster. på andra orter är det v24 eller tom 25 innan de räddar. det spelar ingen roll om barnet lever, de räddar inte ändå eftersom de ser det som ett foster. vilket är så gott som obegripligt för oss.

Rädslan inför en ny graviditet är helt naturlig.
Så fort vi mist så ville jag bli gravid igen, men när avslaget var slut var jag för rädd. men efter ett tag tog den stora längtan över fast att jag fortfarande var rädd.

Om det hjälper dig att skriva så för dagbok över alla känslor som rusar igenom kroppen. Eller en blogg om du vill få respons. går att ha blogg utan att nån läser med.