Svårt att få diagnos,finns det fler?

Jag blir bara bollad mellan avdelningar. Man har via Mr kunnat konstatera en mängd myosit i båda benen i muskler nerver och även i skelett. 3 läkarutlåtande att det är systematisk myosit men reuma avskrev mig iaf.

Min VC läkare är guld och försöker lösa detta. Ska träffa han på fredag igen.

Hej! 
Jag har varit hemma och sjukskriven i ett drygt år. Har haft fysiska problem som utretts och aldrig diagnosticerats genom åren och kanske är på väg mot en lösning och en diagnos snart, om jag har tur. Har även en depression/utmattningsdepression som verkar svårbehandlad.

Har immunbrist som ska börja behandlas på tre veckor och vägen till den diagnosen (som än inte är riktigt, riktigt fastställd) har varit spännande. Alla (eller iaf de flesta) mina fysiska problem som jag haft tidigare som ingen förstått sig på har förmodligen med immunbristen att göra (med tanke på alla frågor läkare ställde om min tidigare fysiska hälsa). I höstas fick jag flera lunginflammationer, bihåleinflammationer, öroninflammationer och var riktigt dålig i flera månader. Eftersom jag blivit kallad hypokondriker och aldrig känt mig tagen riktigt på allvar väntade jag med att söka hjälp.
När jag slutligen tog mig till vårdcentralen konstaterades (av läkare 1) det att jag inte hade någon snabbsänka men att det lät som lunginflammation i lungorna. Fick antibiotika men förmodligen för kort kur, så jag blev inte frisk. När jag gick tillbaka sa läkaren (2) att jag bara var sliten efter lunginflammationen och att han inte tänkte ta några prover. Han sa att jag skulle vila så skulle allt bli bra. När jag inte blev bättre efter ytterligare en tid gick jag tillbaka till vårdcentralen och av den läkaren (3) fick jag veta att anledningen till att fortfarande kände det som att jag hade lunginflammation var psykisk, eftersom hon såg att jag äter antidepressiv medicin. Jag fick inte lämna prover och fick inte någon medicin.  Blev såklart kränkt av detta och det kändes inte särskilt kul att gå tillbaka igen, men jag var så sjuk att jag inte hade något val. Läkare 4 tog prover, konstaterade att jag hade lunginflammation igen, bihåleinflammation igen, vätska bakom båda trumhinnorna. Jag bad henne kolla om mitt immunförsvar fungerade och då kom svaret tillbaka att mitt immunförsvar var dåligt. Jag hade även tecken på autoimmun sjukdom och ev reumatisk sjukdom men remiss skickades till infektionsmottagning.

Nu har jag i alla fall fått veta att jag har immunbrist. Man har pratat om att remittera mej till reumatologen för att utreda om jag har ledgångsreumatism och SLE men nu har allt strandat. Fast det kanske är så att man måste behandla upp mitt immunförsvar först för att se vilka symtom som finns kvar när immunförsvaret blir bättre.

Jag väntar på att få hjälp att trappa ur den antidepressiva medicinen för att den gör mer skada än nytta, men det verkar svårt att få hjälp med det. Allt tar sån tid. Men å andra sidan tycker ju vi alla det.....:P

Jag har fått "indikationer" från två läkare jag pratat med att min immunbrist kan ha orsakat den depression jag har och som är svårbehandlad. Jag bara hoppas att nån läkare kan ta ett helhetsgrepp på min arma kropp. Förra året träffade jag 11 läkare och alla hade en åsikt (olik den föregående) om min fysiska och psykiska hälsa och medicineringen. Har börjat och slutat med mediciner, fått högt och lågt blodtryck, delvis tappat synen på ögonen, svimmat, sett brännskadad ut i huden av utslag, tappat hud i händer och under fötterna, och dessutom fått Raynauds fenomen.  
 
Har alltså en depression som inte vill ge med sig, som kanske inte är serotoninorsakad (?) och fysiska problem som man tror är allt möjligt...... Om jag bara bli liiiiite piggare, vilket läkaren säger att jag kommer bli efter någon månads behandling med medicinen jag ska få, kanske man orkar driva på.  

Här gerkar det ljusna faktiskt, läkarn ringde i Fredags o berättade om provsvaren jag frågade om jag inte kunde få injektioner med D-vitmin för o få upp det nån gång men han velainte ge mig någonting utan tt prata med dom på endokroligin. Då mitt pth är förhöjt o Även lätt förhöjt calcium. Han ringde upp igen efter några timmar o sa att jag skulle sluta med calcipos D forte som jag ätit i ett år för dom misstänkte bisköldkörtel problem då pth ytterligarehade höjts. Så nu skulle jag ta D-vitamin i droppform en gång vecka i 2 mån o nya prover då lägre så är det med stor sannolikhet bisköldkörtlarna o då blir det kirurgi... Någonstans så kännerjag glädje över o veta vad det har varit som har spökat sen 2004 som bara blivit värre o värre. Då det var beställningsvara dom där dropparna så har jag kört 2-3 tabletter med rent Dvitamin som jag köpt till sonen o jag undrar om jg inte redan känner mig piggare..... Bara hoppas a´tt värdena sänks till sommaren... Spännande värre o tack snälla doktorn för du lyssna o tog mig på allvar.....

Halojken!

Hur går det för er?  

När jag läser denna tråd slås jag av hur många som har symtom som är  typiska för elöverkänslighet. Som elöverkänslig känner jag igen de flesta symtomen. För mig började det med trötthet, en enorm värk i benen, svullna händer, minnes och koncentrationsproblem. De flesta läkare kan inget kan inget om riskerna med strålningen eller så vill de inte erkänna problemet. Ett problem som varit känt sedan länge. http://mobiltelefoni.tv/2012/05/26/myt-att-det-inte-skulle-finnas-belagg-for-eloverkanslighet/.

Här är en lista på symtom man kan få av strålning. http://www.vagbrytarenstockholm.se/halsoproblem/tabell/index.htm

Till denna lista kan man lägga
Blåmärken
Sköldkörtelproblem 
Allergi
Astma
ADHD
Kronisk trötthetsyndrom
Utmattiningssyndrom

När personer elsanerar och får bort strålningen blir många av med en mängd sjukdomar som ADHD, sköldkörtelproblem, problem med blodsocker, hög blodtryck mm. De som har reumatism och fibro blir ofta bättre om de inte utsätter sig för strålning. 

Ju närmare en mobilmast man bor desto större är risken att drabbas av de symtom som många har här inne. http://www.monanilsson.se/document/forskningnov08.pdf
 

Jag är överlycklig mina båda calciumproverna hade sjunkit o (pth) bisköldkörtelprovet hade sjunkit rejält underbart då blir det inte kirurgi...
Jag har varit livrädd för just det. Mitt D-vitmin hade bara ökat till 52 från 50 men fortfarnde för lågt trots höga doser av D-vitaminet..

Men men jah har hört att de tar väldigt lång tid o få upp vitaminhalten....   

Frökenbea: hur gick det för dig? Fick du diagnos? Blev du frisk?