skräckslagen...

Hej, lilla du.. jag vet precis hur du känner, du får gärna höra av dig om du vill och orkar, du har kanske kvar min msn? I början de första av veckorna för oss, vågade vi inte hoppas vips var vi i 15 det gick så himla snabbt eftersom vi inte trodde det var sant, var vi gravida igen.. sen började ville sparka inne i magen. var dag oroade jag mig för blod eller för att han skulle sluta sparka. Sen kom panikångesten som ett brev på posten bara för att jag trodde han skulle sluta sparka. I slutet gick jag på kontroll varannan dag. Ultraljud flödeskontroll och Ctg kurvor. Inte ens en halv timme innan han skulle komma till oss med kejsarsnitt trodde vi att det var sant.
Vi fick all hjälp vi ville, hur mycket kontroller ultraljud mm. När jag var i den veckan då malte dog med Ville la de in mig på förlossningen eller KK för extrakontroller. Vi gick hos Kurator under hela graviditeten. Tillsammans. det hjälpte mig lite. Hoppas att du kan få samma stöd. annars är jag säker på att vi alla här ska hjälpa dig så gott det går. många varma kramar!!