skräckslagen...

Jag är skräckslagen....I början av den nuvarande graviditeten var jag glad och levde i ett rus av lycka, inga problem fanns självklart skulle jag klara detta galant.
Men nu är jag skräckslagen, klarar jag detta?? Ju mer jag vet att barnet växer i min mage desto räddare blir jag.
Var på u,l i tisdags, läkaren skulle kolla om blodtillförseln i navelsträngen såg bra ut eftersom jag fick proppar på min moderkaka när jag väntade Oliver, det såg inte fullt så bra ut och jag kommer nu börja med blodförtunnande, detta gjorde mig ännu mer rädd...kommer detta hända igen??
minuterna innan jag skulle göra ultraljudet var fruktansvärt hela min kropp skakade och tårarna sprutade, jag ville inte höra ännu ett dåligt besked. Såhär kommer det vara varje dag och resterande u,l kommer vara hemska. 
Jag vågar inte, hela graiditeten är ett helvete just nu, självklart är jag glad över barnet men jag vågar inte glädjas eftersom jag tror att även detta barn kommer att lämna mig alldeles för tidigt. 
Jag längtar så mycket efter ett barn i min famn, men orkar inte gå igenom graviditeten.