skräckslagen...

Hej!

Jag vet precis hur du känner dig. Ju längre graviditeten gick desto jobbigare blev det. I början tänkte jag att sker det något nu så är det ledsamt men jag klarar mig. Men ju längre tiden gick desto räddare blev jag och det spelade ingen roll att omgivningen peppade mig med ord som att det kan inte hända två gånger, det är klart att det går bra. Jag var så jäkla rädd att trilla på mållinjen igen. Jag fick väldigt bra stöd att min barnmorska och jag fick gå på många ultraljud som lugnade mig lite grann. Jag blev inlagd den sista månaden ( låg inne v 33 till 36+6) av olika orsaker och då gjorde de ctg tre gånger om dagen. Sedan krävde jag att han skulle få komma ut i v 36+6 med planerat kejsarsnitt och det gick de med på.

Jag hoppas att du snart mår lite bättre och att du får det stöd du behöver. Att känna panik och ångest kan gå i perioder. Vissa veckor bara rann på medan andra kändes som att de stod stilla. Att du får blodförtunnande är jättebra för det är ju alltid ett skydd. Jag fick blodförtunnande hela graviditeten.

Jag håller alla tummar och tänk på att risken att det ska hända igen är försvinnande liten. Men som sagt, jag vet hur det är...