Hur fixar man att separera med små barn? När ska man ge upp?
Vill bara skriva av mig.
Har fästman, hus och två små barn. Jag funderar varje dag på separation. Vi har bråkat sen den dag vi träffades och har år av tjafs och olikheter bakom oss. Ändå har jag älskat honom och det har "inte gått" att lämna pga starka band och barn. Jag vill så in i helvete gärna kunna ge mina barn en trygg uppväxt tillsammans med båda sina föräldrar. Det har länge varit det enda alternativet för mig. Vi har satt dem till världen oc vi måste ge dem den familj som de behöver och förtjänar. Bråken och de negativa spänningarna som finns mellan oss går ut över barnen. Jag ser sorgen i deras ögon och det skär i hjärtat på mig varje gång. Ibland får jag panik och känner att jag måste ta dem ur detta hem som är så fyllt av gnäll, tjafs och kyla. Vi går i familjerådgivning och jag hoppas verkligen att vi kan rädda detta förhållande så att det blir harmoni i vår familj. Jag vill detta så innerligt för mina barns skull. Ibland känns det dock som att HAN är fel för mig på alla sätt. Som att jag inte ens tycker om honom fast han är en jättebra människa och pappa. Jag gillar inte hans sidor och vi är så otroligt olika och han är så svår att leva med (för mig). Tidigare har det funnits en kärlek men just nu är jag bara fylld av besvikelse, irritation, äckelkänslor (närhet) och bitterhet. Jag mår dåligt och han med. Jag är rädd för att om vi separerar så kommer jag stå där sen i efterhand och undra vad "f-n som hände?!?". Att JAG förstört allt och inte ansträngt mig nog. Att vi snurrat in oss i destruktiva konflikter som egentligen är helt onödiga. Många gånger känner jag "vi skulle kunna ha det så bra tillsammans". Allting har ju funnits där, alla förutsättningar, eller? Känns som att om jag bara rycker upp mig och skärper mig så får vi ordning på detta. Jag fattar inte hur vi kunnat sno in oss i detta att varenda samtal känns så infekterat. Varje simpel diskussion kan på sekunder leda till världens bråk. Det är ett så skadat förhållande, känns som att det är försent för att få rätsida på allt. Vi slarvade bort allting pga bråk och olikheter helt i onödan. Jag kan inte, även om jag vill förmedla hur det varit och är mellan oss. Det är så många år och så mkt. Jag vet inte själv längre. Var får man kraften att bryta upp, sälja huset och splittra vår lilla familj????? Får man göra så mot sina barn. Misslyckas så katastrofalt?!?! Jag är en hemsk mamma som satte barn till världen i detta förhållande. Jag tar ifrån mina barn chansen att växa upp i en familj och det känns som om jag får hjärtat utslitet när jag ser på dem. Får man göra så mot sina barn som inget hellre vill än att ha sin mamma och pappa hos sig, tillsammans.
