Forum Familjeliv.se Helgvärd
Inlägg från: Little Ms Chatterbox |Visa alla inlägg
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    103 svar
    Citera Återställ Anmäl

    Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

    Klockan är 16.23 en vardag. Ett barn vill ha en yoghurt, en med chokladkulor och krispigt. Dessutom får man en cool sked med också, om man köper 4 stycken. Barnet föräldern säger nej och barnet kastar sig på golvet och skriker. Du går förbi och tänker ett och annat...
    -"Varför finns det inte tvångssterilisering.
    -"Säg till på skarpen, man kan inte låta barnet styra."
    -"Men låt barnet få saken så det blir tyst någon gång."
    -"Men bär uut barnet!"
    -"Bra förälder som inte ger vika för barnets protester."
    -"Stackars förälder, h*n kan inte ha det lätt."

    Alla och några kommentarer till har nog alla tänkt någon gång. Vad är det som gör vad man tänker? Har du någon gång tänkt att det skulle kunna vara ADHD eller Autism? Att varken barnet eller föräldern kan hjälpa vad som händer? Att den här reaktionen kan uppkomma när som helst, vad det än är? Att orsaken inte alls är just orsakad av yoghurt barnet vill ha och svaret föräldern gav.
    EN möjlig anledning till att situationen uppkom kan vara en socka på morgonen. låter väl helt befängt i de flesta öron, t.o.m. för mig. Men låt mig förklara hur det kan vara.

    På morgonen när föräldern kommer in till barnet säger Godmorgon och börjar plocka med kläderna som barnet ska ha under dagen. Barnet börjar leka med en legobit, bla lägger den i strumpan, när det är dags för strumporna och föräldern som inte ser det ber barnet hjälpa till med påklädningen och vara mer "med". Föräldern går och dukar till frukost när kläderna är på. Vid frukosten upptäcker föräldern att barnet är kall om fötterna, för barnet har tagit av sig strumpan. Föräldern tar på strumpan igen och säger att de ska skynda sig till dagis/skola. När barnet blir hämtat  får h*n reda på att barnet har varit i luven med en kompis. Barnet åt inte som den brukar fast det var god mat och hela dagen har barnen varit frånvarande och inte alls hängt med vad som händer. när det är dags att gå hem sitter ena strumpan utochinvänd och andra går inte och hitta. Det är "bara" någon billig tubsocka så man tar på skor och går hem, på vägen hem kommer föräldern på att det behövs handlas mjölk och tar vägen om affären. Inne på affären ligger det en massa strumpor till extrapris och föräldern nappar åt sig en 3-pack, kan ju vara bra att ha. Och det är där vi se vad som händer.

    Socka som plockades fram på morgonen hade en söm som irriterade och sen satt den lite slappt på foten. Barnet ville inte ta på den så den började leka med legot, om man trycker legot mot tån just där strumpsömmen brukar sitta så är det inte så obekvämt. Under dagen har barnet tagit av sig sockan så fort det går, det kliar från sömmen och den korvar sig hela tiden i skon. Sista gången barnet försökte rätta till var när h*n var på toaletten.
    Sen när barnet längtar hem för att få ta av sig den för****ade strumpan så ska de en omväg till affären, barnet följer med in för att se om det finns någon god mat som man kan föreslå som middag.

    Vad som hände i barnet var en låsning. Barnet hade tänkt sig en sak och det blev inte som barnet hade tänkt sig. I barnets värld så har bara en enda sak existerat under dagen, en socksöm som har irriterat. Sen när föräldern tar en förpackning med liknande strumpor så vill barnet protestera , det är ju fel sort strumpor. Det har barnet försökt visa hela dagen att något är fel. Strumporna gjorde att h*n inte ens klarade av att äta och nu är h*n hungrig. Strumporna gjorde så vi blev försenade hem också.

    Vad man än gör som förälder så gör man fel i någons ögon, om man låter barnet få yoghurten så blir det mer socker som inte är bra eller så kommer barnet alltid vilja ha den sortens yoghurt. Ett bestämt nej sägs ju vara bra och flera andra kunder står och tittar. Föräldern vill bara hem och är inte den mest pedagogiska personen just då.

    Vad du väljer att tänka beror mycket på din kunskap om hur barn kan reagera. Det finns inte någon mall för att så reagerar man som barn när man får ett Nej. Dina erfarenheter och tankar om uppfostran färgar vad du tänker om situationen. Har du tillräckliga kunskaper om just hur barn med ADHD och Autism reagerar?
    Vad tänker du om situationen? Tror du att du skulle kunna tänka om?

    Det här var ETT exempel, vad en strumpa kan ha orsakat. En tröja med noppar, eller dålig lukt från en medresenär på bussen eller kanske en strumpa som sitter för hårt åt kan lika gärna ha orsakat reaktionen. Med ett barn med ADHD och/eller Autism så händer det här flera gånger varje dag, varje vecka hela året. Fast man försöker förbereda så gott man kan så är det alltid något mer. Det här kämpar barnet med också, h*n vet hur man uppför sig men när det är något som stör rutinerna hela tiden så klarar inte barnet av att hålla ihop sig.


  • Svara i tråden
    Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #39
    Citera Återställ Anmäl
    Ari Gold skrev 2010-11-20 20:59:46 följande:
    Min erfarenhet som pedagog är också att det är svårt att skapa förståelse hos omgivningen för barn som har autism,  särskilt om det inte är i kombination med andra tydligt synliga/märkbara funktionshinder. Dels för att det inte syns, dels för att de är så "ojämna" om ni förstår vad jag menar.

    Ett barn som uppför sig "som vem som helst" och pratar normalt, men sedan får ett tokutbrott för att de har möblerat om på biblioteket eller för att ett lysrör blinkar i mataffären...folk kan inte koppla att en person kan fungera så. Det gäller inte bara den främmande omgivningen utan även människor som vet om funktionshindret kan ha svårt att förstå detta enl. min uppfattning,

    Ett "trick" för större förståelse i offentlig miljö tycker jag är att stödteckna. Jag växlar mellan att ha elever som behöver det och elever som inte behöver. Men försöker hålla teckandet igång jämt eftersom det har som positiv "bieffekt" att omgivningen blir uppmärksam på att barnet har någon typ av särskilda behov och agerar mer förstående.
    Det är bra! När Z. var mindre sa han att han ville lära sig teckenspråk, försökte t.o.m. göra några viftingar och sa att när jag gör så här så menar jag...
    Då hade han ingen diagnos men tänk vad bra det hade varit om vi hade kunnat stöd teckna, då hade han inte behövt bry sig så mycket om vad vi sa runt om. "Kan du öppna dörren efter du tagit på dig?" Jag kan inte teckespråk men jag kan tänka mig att man tecknar "öppna" och "dörr" och använder man sig av tecken som stöd så tar man "klä på dig" först och väntar med "öppna dörren" tills det var aktuellt.
    Det blir lagom takt och inte för mycket information. Det tror jag att Z. hade mått bra av.
    Skulle nog vilja lära mig att stöd teckna.
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #40
    Citera Återställ Anmäl
    Reglementet skrev 2010-11-20 22:23:27 följande:
    Oavsett varför detta barn ligger i affären och vrålar, är denne ändå jobbig. Det låter lika högt oavsett.
    OK, du känner på det sättet. Skulle du vilja få förståelse över vad som händer? Om det hade varit en medelålders person, hade du reagerat på samma sätt? Hade du varit lite nyfiken på vad som har hänt för att en vuxen agerar på det sättet? Hade du stått och stirrat?
    Känner du någon sympati med föräldern eller barnet?
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #49
    Citera Återställ Anmäl
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 00:46:10 följande:
    Jag tänker. Titta ännu en förälder som inte kan uppfostra sitt barn. Och tänk så mycket bättre det skulle bli för alla parter om de slutade använda diagnosen som en ursäkt för att skita i uppfostran. Jag känner en hel del barn med ADHD och/eller autism och en sak är klar deras betende beror på föräldrarna. De barn som inte kan sköta sig har föräldrar som skyller allt på diagnosen. De barn som kan sköta sig har föräldrar som sliter som djur för att få det att fungera.
    Jag kan ju inte påverka vad du tänker men vad är dina kunskaper och erfarenheter om ADHD och Autism?

    Hur menar du att föräldrarna skyller på diagnosen?
    Vad är det som dom gör som du tycker att de skulle kunna gjort bättre?
    Har du själv någon lösning som du tror skulle hjälpa?
    Har du frågat eller fått förklarat utifrån vilken behandlingsmetod de jobbar efter?

    Det jag skriv i TS, vad tror du att föräldern gjorde för fel och vad kunde den ha gjort i stället?
    Varför tror du att barnet gjorde som det gjorde?
    Hur tror du barnet tänkte och hur tror du föräldern tänkte?
    Du får gärna skriva efter hur du skulle ha aggerat om det var ditt barn som låg på golvet, och hur du tror att de föräldrar som är slappa i sin uppfostran har låtit bli att ta sig an problematiken.

    Jag undrar om du erkänner att det finns npf? Som en ny upptäckt ("hittipå") alt. som ca 50-årig kunskap om udda beteende hos en mycket lite del av de barn som levde helt passivt på institution.
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #76
    Citera Återställ Anmäl
    Dr Mupp skrev 2010-11-21 16:24:46 följande:
    Och tänk att mina syskon kan gå i affären utan ett endaste utbrott, men så har ju inte våra föräldrar sagt att det går inte att göra nått för hon har den diagnosen.
    Har dom haft problem med affärer öht?

    Mitt exempel i min TS i affären är som sagt bara ett exempel, en sån urladding kan ju komma var som helst, när som helst. det kan vara när man kommer hem och man klär av eller när man sätter sig till bords.

    Min son med ADHD och Atypisk Autism har inte haft någon endaste på-golvet-incident vad jag kan komma ihåg medan hans lillasyster (NTV) lägger sig var och varannan gång för att hon inte får vad hon vill ha. Z. har aldrig tagit saker och lagt i vagnen medan samma syster ska ha och ha alla saker. Z. går själv i butiken, nu när han är ok, jag vet att han går först till leksakerna och sen till fiskdisken och sen tillbaka till charken. Men när han var mindre så försvann han bara, var borta på ½ sekund. Han släppte min hand för att klia sig och sen fanns han inte på denna jord. Medan Mtjej sällan släpper mig ur sikte någonsin, men hon vägrar kategoriskt att hålla handen. Medan man går för bi rakvatten och kattsand (vi har inte katt) som hon ska ha så är det Nej. Samma som jag har kört med till alla 4 barn men hon är "konstig" Normal NPF upfostran funkar inte på henne!
    När hon kastar sig på golvet så låter jag henne ligga tills jag har gjort det jag ska, (Z. skäms och går ut så fort hon lägger sig. ) tar mina varor och henne om hon inte går själv.
    Att låta pappan handla funkar inte eftersom han antingen jobbar em eller så har jag maten färdig till han kommer hem (nej, jag är inte fastkedjad vid spisen, han slutar jobber och hämtar barn på dagis samma tid som dagis äter em-mellanmål så då följer vi frivilligt de tiderna.) att förlita mig på att någon annan handlar åt mig känns inte direkt självständigt.
    Som jag sker i början så har inte Z. haft några affärs incidenter, men väääldigt många när han kommer hem eller på vägen hem. Han klarar av att hålla ihop men sen rasar han. Jag kan inte på något sätt se hur det skulle vara uppfostran. och Mtjej som inte har, eller att vi misstänker att hon skulle kunna ha något inom npf hon kastar sig på affärsgolvet titt som tätt. Undra varför jag skulle ha uppfostrat henne på ett annat sätt en hennes 3 andra syskon. Dessutom är hon tvilling så man ser verkligen hur olika det är mellan syskon, även om Mkille kanske har en diagnos.
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #79
    Citera Återställ Anmäl
    Ari gold Jag uppskattar verkligen dina inlägg. Tycker du har vida kunskaper om NPF och att du jobbar med det också är ju väldigt bra, måste finnas några lyckliga barn där ute som har dig som resurs/assistans.

    Jag har ett fysiskt FH som gör att jag inte kan fortsätta med de jobb jag har sysslat med tidigare och utstämplad arbetslös är jag också. Jag försöker se det här som en möjlighet till en ny väg här i livet och får utblida mig till något annat. Så jag undrar vad du har för utbildning? Vilka kurser har du gått? Hur lång (effektiv) tid tog dina studier? Är du lärare i grunden eller har du "bara" resursutbildad? Om det nu finns någon sån yrkestitel
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #85
    Citera Återställ Anmäl
    Ari Gold skrev 2010-11-21 18:37:35 följande:
    Jag har en lärarutbildning i botten med ämneskombinationen Bild och Specialpedagogik, men jag hoppade av innan sista terminen (ped. c) då jag insåg att jag ej ville jobba som lärare.

    Har därefter läst högskolekurser i bla. Handikappvetenskap, och specialiceringskurser inom Autism, Aspeger, ADHD och utvecklingsstörning.

    Utöver det har jag gått distansfortbildning i AKK (alternativ kompletterande kommunikation) via Specialpedagogiska skolmyndigheten och läst kvällskurser i teckenspråk.'

    Sedan pluggade jag lite  innan jag började lärarprogrammet så jag har även läst Engelska, Historia och Litteraturvetenskap på högskolenivå. Så jag har pluggat ungefär 6 år totalt (ibland paralellt med yrkesarbete)

    Har utöver resursuppdrag arbetat som lärare i särskola och som bildlärare i grundskola/gymnasium men undviker det helst.

    Man behöver INTE plugga så här mycket för att arbet som resurs. Det viktigaste är att man vet mycket om autism och det autistiska sättet att tänka, annars kan man ej ligga steget före.

    När man arbetar som resurs är man normalt sett den enda som har kunskap om funktionshindret och måste lära den övriga personalgruppen hur eleven tänker, då krävs att man har goda förklaringsmodeller för det. Därför är utbildning viktigt, även om man har personlig erfarenhet av autism.

    Jag arbetar mycket med bildscheman och bildstödda instruktioner och miljöer, och gör nästan allt mitt material själv. Där har jag nytta av mina bildkunskaper/bildtänkande men den typen av saker kan  man annars få hjälp med utifrån av specialpedagogen. Man måste inte ha den typen av kunskaper. 

    "Autism,Aspeger, Damp/ADHD ur ett pedagogiskt perspektiv" 15hp distans via Umeå Universitet är en riktigt bra kurs som jag rekomenderar. Den kräver inga förskunskaper tror jag.

    Att jobba som resurs är ett oerhört fritt och varierande yrke där man styr över sin egen arbetsdag väldigt mycket vilket jag gillar. Kräver mycket egen initiativförmåga och självklart god pedagogisk förmåga men är inte fysiskt tungt alls.
    Hittade det här: lnu.se/utbildning/kurser/1SA400
    kanske kan vara något.

    Mitt fysiska funktionshinder jag har är carpaltunnelsyndrom i handen, men nerven har blivit permanent skadad så jag kommer aldrig bli bra. Har opererats 2 ggr och ska in igen för koll på torsdag, verkar ha blivit sammanväxtning. Just nu klarar jag inte av att öppna redan öppnade PET-flaskor men brukar inte vara riiiktigt så dålig i vanliga fall. detta gör att jag kan inte direkt vara handgripligen bestämd mot några som behöver säras åt eller hållas fast. INTE holding men ibland så måste man ju hålla ögonkontakt på ett ganska bestämt sätt. Jag är inte för något sätt av våld alls men det kan lätt tolkas fel i skrivform på ett forum. hoppas du förstår vad jag menar.
    Men iaf mitt FH kanske gör att jag inte kan göra det jag vill jobba med. Att jag kanske inte klarar av själva studierna får jag försöka fixa.
  • Little Ms Chatterbox
    Little Ms Chatte­rbox
    #97
    Citera Återställ Anmäl

    Just det här med att barnen ska uppföra sig gentemot syskon är ju något som innebär att man alltid måste vara minst en med dom, innan sonen fick medicin var vi alltid med honom om han var tillsammans med sina syskon, för allas säkerhet. 
    Så som det är nu så ser man ju till att förebygga, att föregå med gott exempel och punktmarkera. Att alltid se till att det är lugnt och harmoniskt här hemma. Det är inte tillåtet att retas, puttas eller att slå någon annan. Man får inte som man vill bara för att man höjer rösten. Att tex spotta på någon är ju aldrig tillåtet, varken i min familj eller annanstans. 
    Att man tänker sig för innan man gör något för att det kommer kopieras direkt.

    Eftersom sonen inte "vet" hur man ska göra så måste man lära honom "allt". Alla saker som gäller hur man uppför sig. Allt som man ska lära sig i livet måste man påpeka och poängtera. MEN man kan inte ta allt på en gång. Det kan vara därför som en del med tex ADHD kan uppfattas som ouppfostrade för man kan inte lägga krut på mer än 1-2 saker om gången.
    Ska barnet lära sig att hänga upp jackan när de kommer hem och inte slå sina syskon finns det inte tid till att lära sig att inte tugga med öppen mun, inte prata när andra pratar, inte peta näsan, inte allt annat som man kan ta lite hur som helst med andra barn. Sen vet jag inte om jag har tur eller så men mina barn är ganska lugna, han med ADHD är ingen som man behöver plocka ner från träd och garage. Han slår mest bara när han känner sig trängd i ett utbrott. Och är sällan några utbrott eftersom vi har så mycket förberedelser och vet vad han klarar av. Att man har hyperaktivitet är ju liksom inget som ska fostras bort, men till följd av att man är hyper så kan det ju hända en del saker som gör att det blir stökigt, mycket rörelser eller måste hända en massa saker hela tiden. Men det är ju en följd av diagnosen och för det ska ju inte barnet drabbas av.
    Sen med min son som har oerhört mycket hyperaktivitet, men han har inte så det syns utåt, hans är vänd inåt och sitter mycket i huvudet men han han har även koncentrationssvårigheter så han har svårt för att hålla en tanke.

    Min grundfilosofi med uppfostran har alltid varit att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att försöka ha ett öppet sinne till varför någon gör som de gör.
    Att man själv ska stå för sina handlanden.
    Uppför dig väl så kommer du inte behöva be om ursäkt heller. 
    Spara förlåtelse till när det verkligen behövs.

    När man får ett barn som lär sig på ett annat sätt som ADHD är så behöver man inte ändra på sin inställning, utan bara på sätet hur man vill förmedla sina tankar.
    Något som jag har fått lära mig på vägen är verkligen att välja mina fighter. Att plocka ut guldkornen i ens grundtanke om hur man vill att barnet ska fostras. 

    Hoppas du har fått svar på din fråga, annars får du fråga igen.  


Svara i tråden
Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies