Inlägg från: Jobb Lotta Abrahamsson |Visa alla inlägg
  • Jobb Lotta Abrahamsson

    Ställ dina frågor till Lotta och Stefan.

    två lingon och ett blåbär skrev 2010-11-20 20:01:31 följande:
    Hej Lotta och Stefan.

    Lotta, jag vill börja med att tacka för din föreläsning om vänskaps och kärleksrelationer som du höll i Göteborg för ett par veckor sedan. Den var underhållande och det blev en aha-upplevelse för mig.
    En fråga som jag inte fick svar på under föreläsningen var vid vilken ålder du fick din diagnos så den skulle jag gärna vilja ha svar på

    En annan fråga jag har är om specialintressen. Kan dessa växla över tid eller fastnar man oftas för ett änme som man håller sig till?

    Vid misstanke om att det ligger en diagnos bakom en persons svårigheter, men det är hanterbart för personen och familjen i fråga hur ställer man sig då i fråga om utredning? Bör man utreda eller ska man låta bli?
    Något luddig fråga men jag hoppas att ni kan ge ett svar trots det.

    Tack på förhand
    Hej "två limgon och ett blåbär"

    Hej och tack! Roligt att du uppskattade just den föreläsningen. Det var, i delar, nämligen embryot till min nya vår-föreläsning som kommer heta "ADHD/AS - Hur får man en kompis då?" Arbetar för fullt med den nu.

    Jag var 39 år när jag fick min första diagnos. År 2003. När jag inte tjänade så bra längre och inte kunde kompensera med pengar (barnflickor,städerskor, nya kläder när de andra är lortiga, hämtmat m.m. kräver nämligen pengar) blev det uppenbart även för mig att jag var tvungen att utredas.

    Specialintressen växlar över tid för en del. Vissa har kvar ett under mycket lång tid. Jag har själv gjort bägge delarna personligen. Det finns spekulationer om att kvinnors specialintressen kan växla mer än mäns och därför inte uppfattas som specialintresse i samma utsträckning. Kvinnors diagnoskriterier anser vissa bör bearbetas om. Låter nog klokt i mina öron. I Sverige har vi en duktig kvinna som heter Svenny Kopp som specielaiserat sig på detta med kvinnors underdiagnosticering.

    Om saker i livet är hanterbara för alla inblandade ser jag inget fuktionshindrande i det. Man kan väl ha en funktionsnedsättning som inte är fuktionshindrande. I vissa fall kanske den t.o.m. är funktionshöjande..beroende på vad man gör. Michael Phelps hävdar ju att hans ADHD gav honom alla dessa OS-medaljer i simning.

    Det är när det får negativa konsekvenser i livet som jag tycker en diagnos är aktuell (Tex. att man inte har vänner, inte bir förstådd, inte får i sig mat för det är "fel" mat, inte klarar av skola/arbete o.s.v.).

    Vänlig hälsning
    Lotta Abrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    idiblon yes skrev 2010-11-20 20:19:22 följande:
    Hej hej Lotta.

    Jag läste nu din blogg, mycket träffar rakt in i hjärtat. Jag läser att du har fördelar av Metamina, vilket jag tror att jag också skulle ha. Vilka argument kan jag använda inför min (snälle men tyvärr för okunnige) läkare? Jag har äntligen fått börja med metylfenidat, men jag har experimenterat mer än jag borde (så går det utan bättre information från läkaren) och har problem med rebounds (som läkaren inte ens nämnt något om). Din historia ger mig hopp, det kanske inte är omöjligt att jag kan få det bättre till slut.

    Jag vill inte vara en försökskanin som inte tas på allvar längre!
    Hej Idiblon!

    Jag har aldrig experimenterat med medicin utan prövat ut doser under min läkares vakande öga (ganska självständigt och faktiskt rätt mottvilligt för jag ville helst ha en fix dos som skulle fungera rätt av) Fast detta med ADHD-medicinering är så individuellt och det visste min läkare. Jag hade dock täta läkarbesök under inställningstiden.

    Låter som du ska kommunicera bättre med din läkare och berätta hur du känner. Om han inte förstår dig föreslår jag att du ber att få byta till någon mer erfaren eller ta med dig någon som kan hjäpa dig nå fram i din kommunikaton.

    Rebounds är bas-kunskap och sådant ska en läkare som medicinerar ADHD med metylfenidat känna till. Metylfenidat tycker jag var bra faktiskt. Nu råkar Metamina fungera ännu bättre för mig men hade jag inget annat alternativ skulle jag absolut äta t.ex Ritaina igen.

    Lycka till och hoppas du och din läkare kan kommunicera bättre

    Vänlig hälsning
    Lotta Abrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Kerubmamman skrev 2010-11-20 21:13:36 följande:
    Där vi bor idag finns inga andra alternativ än den vanliga kommunala skolan för våra autister med normalbegåvning. (de är inte välkomna i aspergersklassen)
    I grannkommunen, som vi har funderat att flytta till, lägger de nu ner alla specialklasser med motiveringen att de inte vill bidra till utanförskapet. De vill inkludera barnen med "de normala". Hur ser ni på sånt? Är specialklasser/skolor början till ett liv i utanförskap?
    Jag tycker om inkludering. Dels därför att våra barn med ett autismspektrumtillstånd behöver fler erfarenheter än andra barn då de inte generaliserar kunskap om t.ex. sociala situationer lika lätt. Jag tror på så lika som möjligt men med extra resurs i klassen (som INTE får gå på rast under raster och förflyttningar, dusch et.c.) samt en möjlighet att dra sig tillbaka när det behövs och få arbeta enskilt. Själv gillade jag skolans bibliotek...en studioverksamhet eller liknande är väl främst det jag tänker på men man går mesta tiden i vanlig grupp och väljer själv när man behöver gå undan måste vara målet.
    Givetvis kommer detta ändå inte passa alla barn och specialskolor kommer att vara tvungna att finnas kvar. Man ska heller aldrig glömma att den bästa inlärningen får vi faktiskt av jämnåriga. En del av oss kopierar lättare än imiterar. Då är det bra om vi imiterar rätt sorts personer....
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 08:51:19 följande:
    Hej hej Lotta och Stefan!

    Vad roligt att ni ville komma hit och svara på frågor! Solig

    Jag har läst Lottas blogg och jag tycker den är underbar!
    Tack Lotta för att du delar med dig av din vardag och dina tankar.
    Jag blir också väldigt nyfiken på dina föreläsningar. Hur mycket föreläser du på ett år och vilken respons tycker du att du får på det?
    Du har också alldeles nyss kommit ut med en bok!
    Grattis! Solig
    Kan du berätta lite kort om din bok?
    Vad handlar den om och vilka riktar den sig till?

    Stefan:
    Jag Kan skolan verkar ha ett bra upplägg och jag undrar hur många skolor med likvärdig pedagogik det finns i Sverige
    För det måste finnas behov för skolor med er typ av pedagogik och tillvägagångssätt!

    I en annan tråd framkom det att många barn med NPF har problem i skolan och att det kanske inte finns ett tillräckligt stabilt skyddsnät för dessa barn.
    En mamma beskriver i en av helgens trådar att hennes barn har setts som en bråkstake och att barnet blivit dåligt bemött i den "vanliga" skolan och att föräldrar inte får det stöd de behöver. Hon beskriver bl.a. att uppgjorda handlingsplaner inte har följts t.ex lärare har inte ringt hem direkt när barnet inte dykt upp i skolan utan istället hört av sig flera dagar senare.
    Ser du detta som ett vanligt förekommande problem i ordinarie skolform?
    Vilka andra problem ser du för dessa barn i den ordinarie skolformen och hur har ni undvikit att det uppstår på Ja Kan skolan?
    www.familjeliv.se/Forum-5-397/m55720177.html

    Kan du också berätta lite kort om Ben Furman och vad som är specifikt för hans pedagogik?

    Hej!


    Om man vill se ett smakprov på boken kan man gå till www.smakprov.se och söka på "Lotta Abrahamsson, Tänk om". Där får man svar på mycket. Den riktar sig till främst skolpersonal men många kan nog ha glädje att läsa den. Den är redan antagen som kurslitteratur på universitet så den är kanske bredare än jag trodde? Boken föläggs av
    Boken ges ut av www.epago.se och finns även på många nätbokhandlar.Tips!  Jämför priserna för det är STORA skillnader på dessa. Billigast är om man som företag/org kan köpa den på www.epago.se.

    Jag föreläser under vår och hösttermin. Sammantaget över året arbetar jag betydligt mindre än halvtid men vissa perioder är hektiska. mars och april samt oktober och november är sådana. Mina föreläsningar ser man på www.medalgon.se där man även bokar uppdragsutbildningar och handledning.  www.biljettplatsen.se och www.bokautbildning.se arrangrar en del också.

    Mvh
    Lotta

  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 13:36:46 följande:
    Hej och välkommen Lotta och Stefan! {#emotions_dlg.flower}

    Om det är något som krånglar så är det bara att hojta till!
    Tack...vi svarar för fullt..:)

    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 14:04:29 följande:
    Lotta och Stefan: Jag har tittat igenom en del av de trådar som finns här på sajten som då rör barn med olika former av NPF.
    En intressant tråd där åsikterna var stundtals riktigt heta handlade om det var bra att informera andra föräldrar om att ens barn har diagnos eller inte.
    En del ansåg att det var att stigmatisera barnet och göra det till någon "annorlunda" medans andra ansåg att det nog var bra att informera för att skapa förståelse för barnets beteende.
    Vad anser ni?
    Jag har bara goda erfarenheter av detta att informera och tvärtom av att inte informera.
    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Soffpotaten skrev 2010-11-21 13:49:29 följande:
    vad är rebounds?
    Rebound är den effekten du får när medicinen går ur kroppen. För mig var det som att ha ADHD-symptom gånger 5 eller också somnade jag. Detta kan se olika ut för olika personer men en del blir värre än normalt alltså när medicinen går ut och för en del går den ut snabbare än andra...det tråkiga är att det kan vara så att man inte tror att medicien hjälper då då det kanske är så att man måste fylla på istället. Människor är så olika och så också medicindoser. Jag vet en STOR man med kraftig ADHD som klarar sig på 18 mg Concerta per dag och mår jättebra på det. Själv låg jag på max-dos som var tvungen att pytsas ut under dagen dessutom och jag väger 48 kg....Det kan också finnas det motsatta problemet att du får för MYCKET medicin och reagerar på det (fast då pratar vi inte om en reboundeffekt).
    Vi är olika, alla människor. Både med och utan diagnos. Tur är väl det, dessutom...;)

    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 12:47:41 följande:
    Kan du förklara vad det innebär?
    På vilket sätt kommer kriterierna att ändras?
    Man talar om att alla autismspektrumtillstånd kommer heta just det. Autismspektrumtillstånd (AST). För det är precis vad de är. Samma svårigheter inom samma områden. Vi har bara olika förutsättningar att kompensera dessa. Intelligenskvoten är en skillnad men det finns många skyddsfaktorer som kan göra att en del kompenserar bättre än andra.

    Svårigheterna är dock i mina ögon i princip identiska.

    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 14:04:29 följande:
    Lotta och Stefan: Jag har tittat igenom en del av de trådar som finns här på sajten som då rör barn med olika former av NPF.
    En intressant tråd där åsikterna var stundtals riktigt heta handlade om det var bra att informera andra föräldrar om att ens barn har diagnos eller inte.
    En del ansåg att det var att stigmatisera barnet och göra det till någon "annorlunda" medans andra ansåg att det nog var bra att informera för att skapa förståelse för barnets beteende.
    Vad anser ni?
    Hej. Svarade på detta någon annanstans nyss men jag anser alltid att man ska berätta. Jag ser inget fel i att människor är olika och ibland är det kanske det övriga klassen som bör informeras om detta...att Pelle behöver glasögon, Johan hålfotsinlägg och Mia har problem med sin impulskontroll. Tänk så lika vi är men ändå så olika och det är faktikt  OK.  Bäst är att informera föräldrar först. Ofta kan någon från det utredande teamet eller habilitering vara närvarande också samt givetvis bör elevhälsan vara behjälplig här.
    Olika berikar!!!
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Sharleene skrev 2010-11-21 14:20:33 följande:
    Halloj halloj, trevligt att nu kunna ha möjlighet att ställa dessa frågor direkt till er

    Jag har nog kanske en liten svår fråga, men när på ett ungefär brukar man kunna ha skäliga misstankar om adhd? För just när marnen är yngre än 6 år är det ju vanligt med trotsperioder av olika slag, och hur kan man på bästa sätt avgöra som förälder om detta rör sig om vanlig trots eller något annat?
    Sedan undrar jag även, språkstörningar av olika slag är detta även något som kan ses som ett sammanband till adhd?
    Är jätte dålig på dessa diagnoser så uppskattar svar :)
    Språkstörning är en diagnos i sig men kan ibland också vara en del av en atismspektrumdiagnos.
    Samsjukligheten mellan autismspektrumdiagnoser och ADHD är i sig också jättehög. Idag diagnosticerar man barn långt tidigare än 6 år. Jag rekommenderar dig att kontakta ett neuropsykiatriskt utredningsteam för barn och höra med de hur ni går tillväga där just du bor. Alla barn som utreds har inte diagnos. Ibland brukar jag säga att är man tveksam så kan man ju utesluta det iallafall. Många saker kan ge samma symptom men handlar det om både en språkströning, hyperaktivitet och impulsivitet, trots och om barnet verkar frånvarande frå och till så bör man nog utreda detta och gärna innan skolåldern dessutom. Vi vet att tidig intensiv träning har god evidens.
    Det viktiga är väl att ta reda på vad det kan bero på, oavsett namn. Så man vet vad man ska göra ifall och speciellt om barnet har negativa konsekvenser av sitt beteende....

    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    CallGirl skrev 2010-11-21 14:23:59 följande:
    Hur bemöter man kommentarer i stil med inlägg 43 i denna tråd? www.familjeliv.se/Forum-5-397/m55718299.html
    Kostaterar att personen är okunnig och går vidare? Inget att hänga upp sig på men ett faktum att en del säkert resonerar så.  Ska man bemöta det så kanske man ska välkomna vederbörande at: "Lev med mig och ditt barn en vecka innan du uttalar dig". Vad brukar man säga "Döm inte förrän du gått tvåmveckor i någons mockasiner.."

    Det skrivs mycket om ADHD just nu. Kanske vederbörande hinner lära sig då. Vi får hoppas det. Det var inte länge sedn vi satte folk med epilepsi på sinneslöanstalter (70-talet). Idag vet vi bättre och utvecklingen och kunskapen GÅR framåt. Jag har sett en enorm skillnad på de 10 år jag arbetat inom området....

    Mvh
    Lotta Abrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Forumvärd skrev 2010-11-21 14:36:12 följande:
    Öppenhet är nog bra i alla lägen
    Hur är er uppfattning?
    Finns det bra kunskaper kring dessa frågor idag och då menar jag ute på våra skolor och daghem. Har personalen tillräckligt bra utbildning för att möta barnens behov?
    Nej, det behövs MYCKET mer. 70-80% av alla barn med ADHD och en uppförandestörning löper risk att landa i missbruk, psykiatri och kriminalitet.
    6 av 10 skolbarn med Aspergers syndrom har ingen fungerande skolgång!!!

    Det behövs MYCKET mer kunskap ute i skolorna om detta. Framför allt om fubktionsnedsättningarna i sig, fungerande metoder men också om STYRORNA. För de finns också.

    Om man ser det i ett längre perspektiv så är ADHD eller Autismspektrumtillstånd inte nödvändigtvis sjukt i sig sjäv alls. Dt ÄR inga sjukdomar i den bemärkelsen att man kan bli botad. Man kan inte få dessa diagnoser utav en uppfostran utan de är främst biologiskt nedärvda funktionsnedstättningar.  De kan vara stora tillgångar också. Men det KAN BLI mycket sjukt när man inte förstår varandra människor emellan.

    Men ska man vara lite positiv så har det hänt ENORMT mycket på 10 år och kunskapen ökar ute i skolorna hela tiden faktiskt..:)

    Mvh
    LottaAbrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Soffpotaten skrev 2010-11-21 14:46:48 följande:
    vet ni hur det ser ut för elever som gått i vanlig skola?
    Ja, jag gick i vanlig skola utan stöd och så även min son (med stöd). Det finns hopp.
    Fast jag tror inte det finns någon sådan undersökning om det är det du menar. Vore
    intressant att se en sådan...
    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    idiblon yes skrev 2010-11-21 14:38:03 följande:
    Nu känner jag en rebound vara på gång. Igen.

    Försöka sova (de där dagliga tvåtimmarstupplurarna jag vill slippa), ta mer medicin, försöka höjja vakenheten med koffein eller vräka i mig 200 g choklad för att somna? Jag har nu undvikit alkohol i fyra veckor (!) men annars är det något som fungerat, både för att hjälpa mig komma igång med en vanlig hushållssyssla, eller för att lugna fruktansvärd ängslan. När jag för många år sedan självmedicinerade med amfetamin så tog jag bara oerhört låga doser, för att jag ville fungera normalt och bli lite klar i huvudet. Jag har ALDRIG varit ute efter rus eller att bli hög. (Slutade självmedicinera olagligt när jag råkade bli med barn.) Jag är så trött på att all min ork ska gå till att bygga upp strategier för att kunna leva någorlunda normalt, jag är helt utbränd.

    Med metylfenidat har jag kunnat hålla diskbänken undanplockad, kunnat slänga tvätt i maskinen, äta mer normalt och läsa en hel bok i kurslitteraturen (!!!!!!!!!!!)! Det är bra. Men det är jobbigt att en rebound gör att jag inte orkar hänga upp tvätten sen, eller att den måltiden jag lyckades planera (!) inte blir lagad.

    Jag har börjat skriva lite dagbok om medicinen, som jag kan ta med till läkaren. Vad som fungerat och vad som inte gjort det, etc. Några fler konkreta tips på vad man kan göra?

    Det enda jag egentligen vill är att kunna tillgodogöra mig min intelligens och mina egenskaper.

    {#emotions_dlg.flower}
    Jag fyllde på Concerta t.ex. med korttidaverkande Ritalina. Kolla med din läkare om det kan vara ett alternativ? Jag är tyvärr inte läkare och de kan nog just dig och medicin bättre än jag.
    Mvh
    Lotta
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    Sharleene skrev 2010-11-21 14:43:01 följande:
    Tack snälla för svar
    Min son är aldrig frånvarande eller så, ibland lite små hyper och busig, är inne i en trotsperiod. Och ja jämför man med mig när jag var liten är vi väldns lika och jag har ingen sådan diagnos.
    Där emot kanske det låter lite dumt nu men på min sons pappas sida så hade sonens pappas bror autism.
    Vad jag vet så är ju inte detta något som går i arv, men kan man ha större benägenhet att själv drabbas om någon i familjen har detta?
    Är som sakt inte kunnig alls i detta ämne.
    Aspergers syndrom har bara det en 90% hereditet (alltså en mycket hög ärftlighet). Finns det autism i släkten skulle jag nog överväga en utredning om jag vore du. Ärftligheten vid autism är påtaglig den med.

    Mvh
    Lotta Abrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson
    vampyria2 skrev 2010-11-21 14:49:29 följande:
    Har ni några bra tipps på hur man får ett äldre barn/tonåring att acceptera sina diagnoser, är ju en fördel om de gör det för att kunna jobba med det som hon har problem med.
    Hon var 15 när hon fick sina diagnoser och det har gått 1½ år nu och hon tok vägrar att acceptera att hon har några som helst svårigheter.
    Hon har fått börja i en AS klass men är jätte arg för hon tycker inte att hon passar in där efter som hon inte har några problem.
    Är så ledsen för jag förstår ju att det är jätte jobbigt för henne och vill inte pressa för mycket samtidigt så måste hon ju förstå sina funktionshinder, hon vägrar även att läsa något som handrar om ADHD eller asperger så hon har ingen som helst kunskap om dem heller.
     
    Prata om hennes styrkor och svårigheter bara. Försök undvika diagnosnamnet om du kan. Det kan vara som en röd flagg och speciellt i tonåren. Positivt är om hon får möjlighet att träffa andra med samma dagnos som är ganska lika just henne eller ännu mer välfungerande. Då blir inte diagnosen lika läskig kanske.

    Jag brukar säga att det finns väl ingen tonåring som egentligen VILL ha en diagnos. Man vill vara som alla andra. Det ville jag med, ändå tills jag var 39 år hävdade jag att så nog var fallet också, och försökte och försökte men det gick ju tyvärr inget vidare. Det viktigaste är att hon får en självkännedom om vem HON är. Så att hon har något att utgå ifrån när hon ska jämföra sig med andra. DET är viktigt och att ha självförtroende nog att få vara just den HON är. (Självförtroende krävs också om man ska slipa lite på sina mindre begåvade områden...)

    Säg att hon är BRA precis som hon är en gång i veckan. Man kommer långt med det....
    Jag blev VD och fick skriva en bok och ha fullsatt på mina föreläsningar, Caroline af Ugglas blev fantastiskt framgångsrik på sitt sätt (jag sjunger förresten i hennes kör fast det har hon igen aning om för det gör HUNDRATALS).

    Vi är ALLA bra precis som vi är. Vi gör påtagligt ofta vårt bästa och så gott vi kan. Det får faktiskt räcka!!!

    Med vänlig hälsning
    Lotta Abrahamsson
  • Jobb Lotta Abrahamsson

    Tack för alla frågor och jag hoppas några av er blivit hjälpta på vägen.
    All lycka till från oss bägge!!!

    Lotta och Stefan

Svar på tråden Ställ dina frågor till Lotta och Stefan.