Ställ dina frågor till Lotta och Stefan.

Hej "två limgon och ett blåbär"

Hej och tack! Roligt att du uppskattade just den föreläsningen. Det var, i delar, nämligen embryot till min nya vår-föreläsning som kommer heta "ADHD/AS - Hur får man en kompis då?" Arbetar för fullt med den nu.

Jag var 39 år när jag fick min första diagnos. År 2003. När jag inte tjänade så bra längre och inte kunde kompensera med pengar (barnflickor,städerskor, nya kläder när de andra är lortiga, hämtmat m.m. kräver nämligen pengar) blev det uppenbart även för mig att jag var tvungen att utredas.

Specialintressen växlar över tid för en del. Vissa har kvar ett under mycket lång tid. Jag har själv gjort bägge delarna personligen. Det finns spekulationer om att kvinnors specialintressen kan växla mer än mäns och därför inte uppfattas som specialintresse i samma utsträckning. Kvinnors diagnoskriterier anser vissa bör bearbetas om. Låter nog klokt i mina öron. I Sverige har vi en duktig kvinna som heter Svenny Kopp som specielaiserat sig på detta med kvinnors underdiagnosticering.

Om saker i livet är hanterbara för alla inblandade ser jag inget fuktionshindrande i det. Man kan väl ha en funktionsnedsättning som inte är fuktionshindrande. I vissa fall kanske den t.o.m. är funktionshöjande..beroende på vad man gör. Michael Phelps hävdar ju att hans ADHD gav honom alla dessa OS-medaljer i simning.

Det är när det får negativa konsekvenser i livet som jag tycker en diagnos är aktuell (Tex. att man inte har vänner, inte bir förstådd, inte får i sig mat för det är "fel" mat, inte klarar av skola/arbete o.s.v.).

Vänlig hälsning
Lotta Abrahamsson

Hej Idiblon!

Jag har aldrig experimenterat med medicin utan prövat ut doser under min läkares vakande öga (ganska självständigt och faktiskt rätt mottvilligt för jag ville helst ha en fix dos som skulle fungera rätt av) Fast detta med ADHD-medicinering är så individuellt och det visste min läkare. Jag hade dock täta läkarbesök under inställningstiden.

Låter som du ska kommunicera bättre med din läkare och berätta hur du känner. Om han inte förstår dig föreslår jag att du ber att få byta till någon mer erfaren eller ta med dig någon som kan hjäpa dig nå fram i din kommunikaton.

Rebounds är bas-kunskap och sådant ska en läkare som medicinerar ADHD med metylfenidat känna till. Metylfenidat tycker jag var bra faktiskt. Nu råkar Metamina fungera ännu bättre för mig men hade jag inget annat alternativ skulle jag absolut äta t.ex Ritaina igen.

Lycka till och hoppas du och din läkare kan kommunicera bättre

Vänlig hälsning
Lotta Abrahamsson

Jag tycker om inkludering. Dels därför att våra barn med ett autismspektrumtillstånd behöver fler erfarenheter än andra barn då de inte generaliserar kunskap om t.ex. sociala situationer lika lätt. Jag tror på så lika som möjligt men med extra resurs i klassen (som INTE får gå på rast under raster och förflyttningar, dusch et.c.) samt en möjlighet att dra sig tillbaka när det behövs och få arbeta enskilt. Själv gillade jag skolans bibliotek...en studioverksamhet eller liknande är väl främst det jag tänker på men man går mesta tiden i vanlig grupp och väljer själv när man behöver gå undan måste vara målet.
Givetvis kommer detta ändå inte passa alla barn och specialskolor kommer att vara tvungna att finnas kvar. Man ska heller aldrig glömma att den bästa inlärningen får vi faktiskt av jämnåriga. En del av oss kopierar lättare än imiterar. Då är det bra om vi imiterar rätt sorts personer....

Hej!

Om man vill se ett smakprov på boken kan man gå till www.smakprov.se och söka på "Lotta Abrahamsson, Tänk om". Där får man svar på mycket. Den riktar sig till främst skolpersonal men många kan nog ha glädje att läsa den. Den är redan antagen som kurslitteratur på universitet så den är kanske bredare än jag trodde? Boken föläggs av
Boken ges ut av www.epago.se och finns även på många nätbokhandlar.Tips!  Jämför priserna för det är STORA skillnader på dessa. Billigast är om man som företag/org kan köpa den på www.epago.se.

Jag föreläser under vår och hösttermin. Sammantaget över året arbetar jag betydligt mindre än halvtid men vissa perioder är hektiska. mars och april samt oktober och november är sådana. Mina föreläsningar ser man på www.medalgon.se där man även bokar uppdragsutbildningar och handledning.  www.biljettplatsen.se och www.bokautbildning.se arrangrar en del också.

Mvh
Lotta

Tack...vi svarar för fullt..:)

Lotta

Jag har bara goda erfarenheter av detta att informera och tvärtom av att inte informera.
Mvh
Lotta

Rebound är den effekten du får när medicinen går ur kroppen. För mig var det som att ha ADHD-symptom gånger 5 eller också somnade jag. Detta kan se olika ut för olika personer men en del blir värre än normalt alltså när medicinen går ut och för en del går den ut snabbare än andra...det tråkiga är att det kan vara så att man inte tror att medicien hjälper då då det kanske är så att man måste fylla på istället. Människor är så olika och så också medicindoser. Jag vet en STOR man med kraftig ADHD som klarar sig på 18 mg Concerta per dag och mår jättebra på det. Själv låg jag på max-dos som var tvungen att pytsas ut under dagen dessutom och jag väger 48 kg....Det kan också finnas det motsatta problemet att du får för MYCKET medicin och reagerar på det (fast då pratar vi inte om en reboundeffekt).
Vi är olika, alla människor. Både med och utan diagnos. Tur är väl det, dessutom...;)

Mvh
Lotta

Man talar om att alla autismspektrumtillstånd kommer heta just det. Autismspektrumtillstånd (AST). För det är precis vad de är. Samma svårigheter inom samma områden. Vi har bara olika förutsättningar att kompensera dessa. Intelligenskvoten är en skillnad men det finns många skyddsfaktorer som kan göra att en del kompenserar bättre än andra.

Svårigheterna är dock i mina ögon i princip identiska.

Mvh
Lotta

Hej. Svarade på detta någon annanstans nyss men jag anser alltid att man ska berätta. Jag ser inget fel i att människor är olika och ibland är det kanske det övriga klassen som bör informeras om detta...att Pelle behöver glasögon, Johan hålfotsinlägg och Mia har problem med sin impulskontroll. Tänk så lika vi är men ändå så olika och det är faktikt  OK.  Bäst är att informera föräldrar först. Ofta kan någon från det utredande teamet eller habilitering vara närvarande också samt givetvis bör elevhälsan vara behjälplig här.
Olika berikar!!!

Språkstörning är en diagnos i sig men kan ibland också vara en del av en atismspektrumdiagnos.
Samsjukligheten mellan autismspektrumdiagnoser och ADHD är i sig också jättehög. Idag diagnosticerar man barn långt tidigare än 6 år. Jag rekommenderar dig att kontakta ett neuropsykiatriskt utredningsteam för barn och höra med de hur ni går tillväga där just du bor. Alla barn som utreds har inte diagnos. Ibland brukar jag säga att är man tveksam så kan man ju utesluta det iallafall. Många saker kan ge samma symptom men handlar det om både en språkströning, hyperaktivitet och impulsivitet, trots och om barnet verkar frånvarande frå och till så bör man nog utreda detta och gärna innan skolåldern dessutom. Vi vet att tidig intensiv träning har god evidens.
Det viktiga är väl att ta reda på vad det kan bero på, oavsett namn. Så man vet vad man ska göra ifall och speciellt om barnet har negativa konsekvenser av sitt beteende....

Mvh
Lotta

Kostaterar att personen är okunnig och går vidare? Inget att hänga upp sig på men ett faktum att en del säkert resonerar så.  Ska man bemöta det så kanske man ska välkomna vederbörande at: "Lev med mig och ditt barn en vecka innan du uttalar dig". Vad brukar man säga "Döm inte förrän du gått tvåmveckor i någons mockasiner.."

Det skrivs mycket om ADHD just nu. Kanske vederbörande hinner lära sig då. Vi får hoppas det. Det var inte länge sedn vi satte folk med epilepsi på sinneslöanstalter (70-talet). Idag vet vi bättre och utvecklingen och kunskapen GÅR framåt. Jag har sett en enorm skillnad på de 10 år jag arbetat inom området....

Mvh
Lotta Abrahamsson

Nej, det behövs MYCKET mer. 70-80% av alla barn med ADHD och en uppförandestörning löper risk att landa i missbruk, psykiatri och kriminalitet.
6 av 10 skolbarn med Aspergers syndrom har ingen fungerande skolgång!!!

Det behövs MYCKET mer kunskap ute i skolorna om detta. Framför allt om fubktionsnedsättningarna i sig, fungerande metoder men också om STYRORNA. För de finns också.

Om man ser det i ett längre perspektiv så är ADHD eller Autismspektrumtillstånd inte nödvändigtvis sjukt i sig sjäv alls. Dt ÄR inga sjukdomar i den bemärkelsen att man kan bli botad. Man kan inte få dessa diagnoser utav en uppfostran utan de är främst biologiskt nedärvda funktionsnedstättningar.  De kan vara stora tillgångar också. Men det KAN BLI mycket sjukt när man inte förstår varandra människor emellan.

Men ska man vara lite positiv så har det hänt ENORMT mycket på 10 år och kunskapen ökar ute i skolorna hela tiden faktiskt..:)

Mvh
LottaAbrahamsson

Ja, jag gick i vanlig skola utan stöd och så även min son (med stöd). Det finns hopp.
Fast jag tror inte det finns någon sådan undersökning om det är det du menar. Vore
intressant att se en sådan...
Mvh
Lotta

Jag fyllde på Concerta t.ex. med korttidaverkande Ritalina. Kolla med din läkare om det kan vara ett alternativ? Jag är tyvärr inte läkare och de kan nog just dig och medicin bättre än jag.
Mvh
Lotta

Aspergers syndrom har bara det en 90% hereditet (alltså en mycket hög ärftlighet). Finns det autism i släkten skulle jag nog överväga en utredning om jag vore du. Ärftligheten vid autism är påtaglig den med.

Mvh
Lotta Abrahamsson

Prata om hennes styrkor och svårigheter bara. Försök undvika diagnosnamnet om du kan. Det kan vara som en röd flagg och speciellt i tonåren. Positivt är om hon får möjlighet att träffa andra med samma dagnos som är ganska lika just henne eller ännu mer välfungerande. Då blir inte diagnosen lika läskig kanske.

Jag brukar säga att det finns väl ingen tonåring som egentligen VILL ha en diagnos. Man vill vara som alla andra. Det ville jag med, ändå tills jag var 39 år hävdade jag att så nog var fallet också, och försökte och försökte men det gick ju tyvärr inget vidare. Det viktigaste är att hon får en självkännedom om vem HON är. Så att hon har något att utgå ifrån när hon ska jämföra sig med andra. DET är viktigt och att ha självförtroende nog att få vara just den HON är. (Självförtroende krävs också om man ska slipa lite på sina mindre begåvade områden...)

Säg att hon är BRA precis som hon är en gång i veckan. Man kommer långt med det....
Jag blev VD och fick skriva en bok och ha fullsatt på mina föreläsningar, Caroline af Ugglas blev fantastiskt framgångsrik på sitt sätt (jag sjunger förresten i hennes kör fast det har hon igen aning om för det gör HUNDRATALS).

Vi är ALLA bra precis som vi är. Vi gör påtagligt ofta vårt bästa och så gott vi kan. Det får faktiskt räcka!!!

Med vänlig hälsning
Lotta Abrahamsson

Tack för alla frågor och jag hoppas några av er blivit hjälpta på vägen.
All lycka till från oss bägge!!!

Lotta och Stefan