Ställ dina frågor till Lotta och Stefan.
Lotta, jag vill börja med att tacka för din föreläsning om vänskaps och kärleksrelationer som du höll i Göteborg för ett par veckor sedan. Den var underhållande och det blev en aha-upplevelse för mig.
En fråga som jag inte fick svar på under föreläsningen var vid vilken ålder du fick din diagnos så den skulle jag gärna vilja ha svar på
En annan fråga jag har är om specialintressen. Kan dessa växla över tid eller fastnar man oftas för ett änme som man håller sig till?
Vid misstanke om att det ligger en diagnos bakom en persons svårigheter, men det är hanterbart för personen och familjen i fråga hur ställer man sig då i fråga om utredning? Bör man utreda eller ska man låta bli?
Något luddig fråga men jag hoppas att ni kan ge ett svar trots det.
Tack på förhand
Hej och tack! Roligt att du uppskattade just den föreläsningen. Det var, i delar, nämligen embryot till min nya vår-föreläsning som kommer heta "ADHD/AS - Hur får man en kompis då?" Arbetar för fullt med den nu.
Jag var 39 år när jag fick min första diagnos. År 2003. När jag inte tjänade så bra längre och inte kunde kompensera med pengar (barnflickor,städerskor, nya kläder när de andra är lortiga, hämtmat m.m. kräver nämligen pengar) blev det uppenbart även för mig att jag var tvungen att utredas.
Specialintressen växlar över tid för en del. Vissa har kvar ett under mycket lång tid. Jag har själv gjort bägge delarna personligen. Det finns spekulationer om att kvinnors specialintressen kan växla mer än mäns och därför inte uppfattas som specialintresse i samma utsträckning. Kvinnors diagnoskriterier anser vissa bör bearbetas om. Låter nog klokt i mina öron. I Sverige har vi en duktig kvinna som heter Svenny Kopp som specielaiserat sig på detta med kvinnors underdiagnosticering.
Om saker i livet är hanterbara för alla inblandade ser jag inget fuktionshindrande i det. Man kan väl ha en funktionsnedsättning som inte är fuktionshindrande. I vissa fall kanske den t.o.m. är funktionshöjande..beroende på vad man gör. Michael Phelps hävdar ju att hans ADHD gav honom alla dessa OS-medaljer i simning.
Det är när det får negativa konsekvenser i livet som jag tycker en diagnos är aktuell (Tex. att man inte har vänner, inte bir förstådd, inte får i sig mat för det är "fel" mat, inte klarar av skola/arbete o.s.v.).
Vänlig hälsning
Lotta Abrahamsson