Anonym (orolig dotter) skrev 2011-04-17 17:21:50 följande:
Hej
Hoppas TS är kvar i tråden, sökte och hittade den här tråden, har fått reda på att min pappa har cancerceller i prostatan.. Han ska på vidare undersökning inom några månader..
Han har haft problem med kisseriet osv, därför han sökte hjälp.. Är så orolig, förlorade min mamma i lungcancer för 6 år sedan. Jag är 28 år. Min pappa är 64 år snart.
Hur har det gått för din pappa?
Hur gammal är din pappa?
Hur kom det sig att cancern upptäcktes? Hade han symptom?
Jag vet ingenting om prostatacancer och är jätte orolig.
Hej
Förstår att du är orolig för din pappa just nu och med tanke på att din mamma gick bort i lungcancer för 6 år sedan kan jag inte ens tänka mig vilken ångest och förtvivlan du känner. Jag HATAR cancer om jag ska uttrycka mig milt. Jag ska försöka besvara din frågor.
Min pappa har nu haft sin cancer i lite mer än ett år. Just nu vårdas han i hemmet med hemsjukvård. Redan vid upptäckten hade den spridit sig vilket gör att en botande behandlig inte är möjlig. Pappa hade inga direkta symtom som vi tänkte på innan upptäckten. Så här i efterhand har man ju förstått att anledningen till att han började gå ner i vikt och var så otroligt trött var symtom på cancern och inte på att han arbetade för mycket. Annars upptäcktes cancer i och med att han fick ett spontant benbrott (inte gjort sig illa) och blev röntgad vilket visade metastaser. Efter det fick de gå vidare och leta efter huvudtumörer som satt i prostatan. Min pappa är 65 år.
Har din pappa fått någon tid för magnetröntgen eller så? Är det det dom ska göra om några månader? Hade han förhöjda PSA värden och så gjorde de en biopsi som visade cancerceller?
Om det är cancer din pappa har så går det att bota om cancern bara är lokaliserad i prostatan och inte spridit sig. Det finns olika sorter av prostatacancer och vissa växer mycket långsamt vilket gör att man kan leva i jättemånga år efter diagnos och andra växer mycket fort (så som min pappas gör). Hoppas ni snart får svar på varför han har cancerceller och hur man ska gå vidare utifrån det svaret. Det värsta är att gå och vänta och oroa sig.
Styrkekramar till dig och din pappa!