Överlevnadsbarn

Ja det är sällan man unnar sig att bara få va när man har passning, det blir ofta de syslor man måste få gjorda. Jag skulle bara vilja ha en hel eftermiddag i soffan framför en massa serier eller någon film. Känns som det livet är helt pase. Blev smittad av lillens maginfluensa och var jättesjuk igår men eftersom sambons arm är gipsad efter en operation så var jag illa tvungen att finnas där för lillen som hade akut diaree, kan säga att man kände sig helt borta. Ville bara få spy ifred..

Sia>> Han hade stora problem med sin mage när han var liten och fram till 6 månader. Pga en tuff start i livet fick vi aldrig ammning till att fungera så efter 2,5 månader gav vi upp och körde bara på ersättning och det blev magen jättehård av och han blev ofta förstoppad. Jättemycket strul. önskar att jag orkat fortsätta pumpa istället men jag hade så lite tid eftersom han alltid var vaken och redan då krävde all uppmärksamhet. Då provade vi även mjölkfritt men det gjorde ingen skillnad. utan det blev bättre med magen först när vi började intruducera välling och riktig mat och vid 6 månader slopade vi ersättningen. Tyvärr så ändrades inte humöret med magens förbättring vilket jag verkligen hoppats. Kanske hade min son haft extra behov av anknytningen vid amning men han ville aldrig ta bröstet och hade inte tålamod att ligga där eftersom han blev vand vid kopp och flaska på bb.  och att bara ligga i min famn och gosa har har aldrig gått hem fören nu på senare tid då han gärna föredrar att somna i min famn när han är riktigt trött. Så jag har svårt att tro att det är mjölkallergi. och det är så påfrestande att experimentera en massa med mat och produkter. men när vi var hos läkaren så sa de att det inte var lönt att utreda utan bättre att prova sig fram vilket jag har svårt att hålla med om. Magen är iallafall extremt känslig fortfarande och råkar man ge för mycket banan tex så blir han hård och får han förmycket aprikos, päron så blir han lös så man får nästan undvika produkter som har effekt på magen.
Något annat vet vi inte, Hna utvecklas normalt förövrigt. Man nojjar ju lite att något ska vara "fel" Men jag försöker att slå bort de tankarna.
Igentligen så tror jag att vår start kan förkalar en del. Han fick inte komma till mig direkt utan blev tvungen att sugas ca en timme för han hade svalt fostervatten och sen var han så medtagen och fick sond och jag var ganska slut också efter 2,5 dygn utan sömn så jag kanske inte var där mentalt jag vet inte.. Jag var iaf ledsen och orolig eftersom han inte ville äta. Har ju försökt ta igen det där med anknytningen hela tiden sen dess och så har jag ständigt dåligt samvete och rädsla att inte räcka till. och hans humör gör ju inte det bättre eftersom han aldrig är nöjd. så det är en ond cirkel.

Har din son någon allergi?

Ja angående hans magsjuka. vilken pers. Natten till igår hade han diaree. Vi var uppe med honom hela natten och det sprutade ur honom. Jag hade feber o mådde förfärligt men vi tog oss igenom det och igår vände det och han fick behålla ris och banan blåbär och vätska. han va förståss jättehungrig och arg att han intt fick så han blev mätt men vi fick bara ge små mängder. Men mot kvällen verkade allt bra och han var ganska nöjd (sina mått mätt) Men sen i morse var han totalt aptitlös och började klökas när han fick dricka. kändes flera ggr som han var påväg att kräkas men det kom inget. Han har varit väldigt trött och är ostadig när han kryper och reser sig, nära att trilla hela tiden. Känns inte ett dugg bra att det blivit sånt bakslag igen. Han sover nu och bvc sa att vi skulle avvavkta framåt middag för vidare åtgärder. Vill bara att allt ska bli normalt.

Han är 8 månader nu:) (Var 8 när tråden startades) Som tur va så piggnade han till och efter ha pratat med bvc ett par rundor beslöt vi oss för att avvakta. Han är riktigt trött men har ändå varit "med" och kissat riktigt bra så därför så kändes det bara som en pers att dra han till akuten igen men blir han inte helt bra snart så får vi ta in. tycker det är jobbigt att se honom så sjuk.

Usch så orättvist att de ska ha besvär med mat-känslighet mm man vill att de ska må bra. måste vara jobbigt att vara så liten och besvärad av något o inte riktigt kunna förmedla det hela. Hur gick ni tillväga för att få det utrett?

Ja det är en jättebra ide. Jag ska ringa bvc och be om att få ett samtal mellan kontrollerna.
Jag vill så gärna få allt sånt utrett.

 Imorgon ska vi till buptanten, Vi får se lite vad hon säger. De brukar ju inte vilja kännas vid överlevartermen och undervisar gärna heldre Anna Whalgrens metoder än ap. men jag är öppen i sinnet. Har hon knep som kan göra S mindre arg och frustrerad, ledsen och orolig så tänker jag prova men jag tänker inte "vänja" S vid att klara sig själv o lära sig att mamma inte kommer när han är ledssen. Risken är rätt stor att vi kommer att ha meningsskiljaktigheter där. Jag vill att han ska känna sig trygg med mig då kan jag ta att vi är tillsammans 24 timmar om dygnet. Men när han är arg gnällig ledsen mer än  halva den vakna tiden trots att jag försöker med alla medel så tär det så extremt och man blir själv både ledsen och trött såklart. Sen blir han så arg när vi gör saker som han av någon annledning tycker att han hatar som att byta blöja och ta på eller av sig kläder.

Puffin>> Hej! klart du får! Ja det e tufft att inte ha det så mysigt o trevligt som alla andra utan mest tuft uttömmande och jobbigt ständigt kämpa med dåligt samvete för att man inte riktigt räcker till för att göra sitt barn nöjd. Har själv fått stöd av att bara läsa andras berättelser att det finns andra med barn som syns och hörs. och som inte nöjer sig med det lilla. Vi får stärka oss med att våra barn får otroligt mycket kärlek och uppmärksamhet av oss (ja till vår egen bristningsgräns, Vi ger ju allt vi har) och förhoppningsvis kommer de aldrig att tvivla på sitt värde!

Lova med tre>> Kan också bara tacka, sitter med tårar i ögonen för det känns verkligen underbart att ni har sån fin relation idag och att du gick på din magkännsla och skrotade bvc-metoderna.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
var som bekant hos bup-tanten härförleden och hon ville absolut inte höra talas om ap och överlevarbarn vilket jag redan viste. men bestämmde mig ändå för att vara öppen i sinnet och ta till mig det som jag tror kan funka. hon talade om att barn styrs av impulser och det är helt omöjligt som förälder att vara där hela tiden och ta upp såfort barnet får en impuls osv och till viss del har vi annamat detta. när sonen inte är ledsen för han är trött eller annat basbehov så kan jag faktiskt göra klart det jag håller på med utan att ta upp honom när han gnäller och är missnöjd. jag pratar med honom hela tiden. lämnar aldrig rummet han är i utan att han får följa med. men jag kan ta på mig kläderna fixa klart frukosten borsta tänderna mm utan dåligt sammvete och han är alltid med, ibland missnöjd för jag inte fokuserar 100% på honom.
Hon pratade även om att visa saker vet vi bäst som blöjbyten och påklädning, jag har försökt lura sonen varje gång och haft jättemycket ångest inför dessa moment eftersom jag vet att det blir komflikt, har tex gett honom välling isamband med blöjbytena o försökt klä på honom ett plagg i taget medan han leker runt för att undvika att han blir arg. men nu gör jag det. tar komflikten försöker förmedla känslan att detta är något man måste göra ioch just detta bestämmer mamma. Jag tror och hoppas att han inte tar skada av detta. jag hoppas och tror att gränssättning inte är skadligt utan bara nyttigt. Dock så finns där inga gränser för närhet vilket han får så ofta han vill. Va tycker ni? gör jag fel som sätter gränser? detta har verkligen hjälpt mig iaf och jag tycker inte att sonen är ledsnare än vanligt.

Så många vi är med olika erfartenheter ändå väldigt lika.. jag känner igen min son i de mesta historierna här och kan bara instämma att folks fördommar och "goda" råd verkligen tar knäcken på en! Det gör riktigt ont iband att se nöjda bebisar på öppna förskolor, i mammagruppen eller tillockmed på tv. För man vill så gärna ge ens eget barn den glädjen men man har ingen aning om hur man gör...... Man vet bara att de INTE härdas av att skrika sig blå eller till de svimmar.

Jag tänker öppna en fortsättningstråd eftersom denna snart blir för gammal

här är en länk till fortsättningstråden hoppas ni hänger på när denna blir förgammmal

www.familjeliv.se/Forum-3-100/m57618004.html

Fick just reda på att de tagit bort tidsbegränsningen på trådar så det behövs inte bytas tråd ju