Överlevnadsbarn

Liljan75>> Har det alltid varit så med din sons panik med att vara fasthållen? för så kan man säga med min son sen han var i princip nyfödd.. eller åtminstone så länge jag bara kan minnas. Han har altid velat bli buren men så fort man håller fast honom blir han panikslagen om det bara så är i en lek för någon sekund eller om man vill lugna han för han är för stimmig.. Man märker att det är PANIK. Ibland får man ju ta ett hårdare tag när han slingrar sig förmycket när man bara måste skynda sig och då håller man ju han på plats för påklädning och blöjbyten.

 Men han är också så att han ska hålla på med allt anat och när man väntar ut honom tar det sån tid.. sammtidigt vill man lära honom att det blir inte gjort om han inte själv sammarbetar. problemet är att det inte känns så viktigt för han att det blir gjort. Där kommer mutan in. så tar vi en glass sen när vi är i affären. Vi går bort om lekplatsen så du får gunga. När vi sen är på lekplatsen och ska hem.. nya lockelser. Det eller bära hem en vansinig unge som slåss o sparkas.. kul.. inte jätte! Däremot så ger jag inte med mig på glass när han gnäller om det eller annvänder riktigt dåligt uppförande för att få det, men att ignorera mamma när man ska hem är ju kanske inte bästa uppförandet heller. dock har han en egen vilja.. åhh önska att man bara var expert. ställs dagligen inför provningar som man bara önskar att man hade de rätta pedagogiska verktygen för att lösa, Min s har börjat slå mig och sin pappa men när han är glad, då vi leker så blir han va ska man säga lite för upprymd och ger oss en snyting inte jätehård än men det känns. och oavsett så är det ju absolut inte ok. Han vet detta och så fort man sger till honom så kommer han och kramas och pussas och jag har sagt att jag inte vill ha det för jag blir arg om han slåss men e det ngt jag inte kan så är det att avvisa kärleksförklaringar från honom för de är inte jättevanliga.  Det e också jättesvårt. för egentlien så vet jag ju att han gör så mer för jag inte ska vara arg på honom. Åh jag  säkert jätteblödg o mesig men också så fruktansvärt mån om min son och att han aldrig någonsin ska känna sig oälskad! Tycker det låter härligt att dn son nu ger tillbaka och lånar ut sina finprylar osv sånt värmer långt in i hjärtat!

Ja ang förhandling. De är ju jättesvårt, i åldern min son är (2) så ska de enl bup/bvc inte klara av att själv välja, det blir för mycket. Mamma och eller pappa ska bestämma efter barnets ega bästa. Sen känner jag att välja är en del av utveckligen sålänge det är små val (inte välja mellan glass och mat/sova eller se på film) Men vill min son välja att ha stövlar och grön mössa till blå jacka så fine för mig. Varför ska jag sätta mig imot det även om jag själv tycker den blåa mösssan är finare, Så länge valen inte är svårare än så. Men hur funkar det om du förbereder honom en kvart innan det börjar bli brottom.. så han får den kvarten till sitt och sen är det lagom att göra det som ska göras sedan? Då vinner ni båda. Fast jag inser att det är en avvägning. Då måste den kvarten med hans lekande få fortskrida utan komfliken så han inte känner att han kan skita i det du säger. men om du säger till han innan att nu ska vi strax gå, Passa nu på att parkera bilarna och gå som en elefant. Då har du gett medhåll til detta och då tappar det kanske dess intresse. Har du tur så vill had då istället skynda sig att ta på sig ist  Kankse kommer han på ngt annat för at förhala osv de är ju inte dumma. Men det e iaf jttesvårt och omöjligt att vara kreativ och hitta på saker när man är stressad och frustrerad, Jag ser mig själv som en såndära  tecknad tryckkokare som bara väntar på att bubbla över!

Den dagen jag tar min son till dagis så börjar vi ofta en hel timme innan med förberdelserna, jag har en plan b i huvudet att om vi är jättetidigt ute så kan vi vara en stund på lekplatsen intill dagis. men det slutar alltid med att vi är sena. Min sambo stiger däremot upp med honom väldigt sent sen fungerar det skitbra mellan dem. Efter blöjbyte och medan sambon går på toa och tar på sig lägger sig sonen med filten i soffan och inväntar vällingen. så får han den och då gör sambon det sista. sen är de sonens tur att få på kläder och sen borsta tänder och iväg. Inget jag ska bara, eller liknande.. De har gjort på samma sätt hela tiden och min sambo ger inte utrymme för velande osv utan han är rak och beskedlig. jag borde lära mig jättemycket av honom men jag e ju mamman, den man ska ta ut allt på. han behöver väl en sådan också. Men jag inser ju hur viktiga rutiner är för det är ju liknande system på dagis oh där är min son en helt anan också, Sånt jag aldrig drömt om som han gör som ingenting där.

Skulle varit kul att träffa dig och din son! fast jag har för mig att vi bodde en bit ifrån varandra va? Jag bor i Skåne! Hade varit kul att träffa alla här med överlevarbarn!! Man har inte jättemycket gemenskap på just den biten med mammavännerna! Haft en storträff i sthlm i sommar, hihi tänk att sammanföra ett gäng stort som en dagsklass med highneed! :)

Lisa73 vi bor utanför Malmö i Svedala:) var bor ni?

Kul att mycket är bättre, vi är inne i trotsperiod nu känns det som, det är vilje mätning hela tiden

Ja tänk att en sån liten sak som vilken saga man läser kan skapa något så stort! Vår S instruerar oss vilken saga som ska läsas eller var vi ska stå när vi ska leka osv, gör vi inte som han tänkt sig blir han arg! Just nu är det mycket ilska, han vaknar arg redan på morgonen och sen en bra bit in på förmiddagen får man stå ut med det humöret. Går man ut och leker blir allt ofta mycket bättre men ibland är det inte väder eller energin saknas och innedagarna är fruktansvärda jättedryga!

Han är så svår att tillgodose ochså väldigt missnöjd! Om jag vist vad som fattades, vad som får honom att bli glad och positiv, känns som hela världen svikit honom! Har svårt för skratt om man inte är på alldeles speciellt humör, då kan han skratta en hel del, men det krävs ofta ganska vilda hårda lekar från hans sida för han ska tina upp.

Usch känner igen mig! Kände mig så ensam och desperat! Jobbigt och dåligt sammvete när man är borta och ens barn "förstör" för alla andra! Låter som en liten high need tjej

Min S har sovit både bra och dåligt men alltid med oss, det har han varit tryggast med

Det var Inte meningen att sätta en "etikett" men ibland kan det vara skönt med en förklaring tror mer det är ett begrepp att vara high need för jag tror där är variationer på alla dessa barn men det gemensamma är ett stort behov av närhet, trygghet och bekräftelse, de kräver också ens totala fokus och gör allt för att få det så.