Min man spelar onlinespel

Du har mer tur än mig med att han iaf hjälper till hemma och följer med på grejer...min sambo har precis börjat spela igen och det som jag är mest orolig över är när catalysm kommer ut :( Den dagen har han t.o.m tagit ledigt från jobbet....ibland känns det som att spelet betyder mer än vad jag gör. Men klart att man måste acceptera andras intressen också, men hade min sambo hjälp till mer hemma så hade jag tyckt att det var mer ok.

Klart du har rätt att känna som du gör, oavsett vad han pysslar med så upplever ju du att er relation har blivit lidande. Har du pratat med honom om detta, vad säger han då? Problemet är väl egentligen inte att han spelar utan att han struntar i allt annat runtomkring. Har du sagt det till honom?

Jag hade samma problem med min man, för cirka 6 år sedan innan vi var gifta, det slutade med att situationen blev ohållbar och han åkte ut. Han kom tillbaka efter cirka ett halvår, efter mycket bedyrande om förbättring, och vi försökte på nytt. Det händer att han kan spela lite väl intensivt ibland, men då talar jag om det för honom att jag känner mig försummad och vi pratar om det hela. Ibland tycker han att jag överreagerar, vilket jag givetvis kan göra, och ibland tycker han att jag har helt rätt och vi lägger ner lite extra tid på att vara tillsammans.

Alltså, man kan ju faktiskt bli spelberoende också?
Tar ni och bara accepterar att de spelar så mycket???
Visst, det är jättebra att man har ett intresse, men om man spelar så pass mycket så kanske det är dags att reagera?
För min del tycker jag att dailys och två raider i veckan (onsdag och söndag) okej. Blir det mer än så åker spelet eller han punkt.

Självklart kan man bli spelberoende, och att TS man struntar i gråtande barn och att gå ut med hunden tyder ju på det i allra högsta grad. Min man får spela så mycket han vill, så länge han kan fungera normalt i övrigt. Behöver vi tid tillsammans så ska det finnas utrymme för det, behöver barnet tröstas så ska han kunna släppa spelet och göra det. Kan man inte göra så enkla saker så är det givetvis ett problem, men problemet är ju inte spelet utan att annat väljs bort för spelet.

Ibland läser min man helt sjukt mycket, när han till exempel hittat en ny bokserie han gillar så kan han plöja bok efter bok, det går många, många timmar i sträck utan att han lägger ner boken. Jag skulle aldrig få för mig att säga till honom att "nej, du får bara läsa tre kvällar i veckan". Hade han däremot skitit i allt runtomkring sig och fortsatt läsa, så skulle jag tala om för honom att det är en ohållbar situation och han borde ta sig en funderare på hur hans handling/brist på handling påverkar vårt förhållande. 

Min man levde för wow. Han sov, gick upp, åkte till jobbet, jobbade, åkte hem, lagade mat och sedan spelade han till 01:00-02:00 och sedan upp och jobba 05:45. Hans vändpunkt kom när han somnade mitt under spelet. Detta var ca en månad innan vi blev ihop. Visst han spelar nu också, men aldrig wow och inte alls lika mycket.

Jag hade sagt till honom att han antingen får söka hjälp för sitt spelberoende eller också kommer du och dottern inte finnas kvar. Det är fler än man tror som separerar pga dataspel och speciellt wow

Ja, jag säger det till honom hela tiden. Han blir bara arg. Han jämför det med att jag tränar! Alltså jag tränar framför TV:n ca 2 ggr i veckan medans tösen sover och han är på jobbet. Han menar på att det är ett intresse! Jag kan inte förstå hur han kan jämföra de båda sakerna! Det är ju knappast så att det första jag gör på morgonen är att börja träna och jag sätter inte igång att börja träna om han lagar mat och jag tränar inte tills klockan fem på natten.

Jag har försökt mig på en dialog, men det är som att tala med en vägg.

Han vägrar att över huvudtaget inse att vi har ett problem.

Jag har sagt att jag inte vill leva så här. Jag har t.o.m gjort slut! (men det funkar inte riktigt när han inte har någon annanstans att ta vägen och vi dessutom har en liten bebis och ett hushåll som jag inte kan försörja själv) och så älskar jag ju faktiskt honom.

Jag har sagt att de dagar han spelar (vilket är alla dagar) blir det inget sex. Vilket har resulterat i att vi inte har haft det på sex månader. Hans högsta prioritet står helt klart till spelet.

Visst kunde det ha varit värre. Det kunde ha varit så att han missskötte allt annat. Nu är det mer som att han gör det helt plikskyldigast för att med "gott samvete" kunna spela sedan. I hans ögon har jag då inget att slå ned på.

Det är som om han spelar en roll. Om t.ex mina föräldrar är här och hälsar på en stund. Då sitter han med vår dotter i famnen och är såå gullig. Så fort de har gått så lägger han henne ifrån sig eller ger henne till mig och börjar spela.

Jag förstår precis vad du menar med att det känns som att spelet betyder mer.

Jo, jag får väl kanske vara glad för det lilla.

Ja, det är ju helt klart svårt att ha en diskussion med någon som inte lyssnar. Jag tycker du ska kontakta någon hjälporganisation, nu vet ju inte jag var du bor men det finns även en del föreningar du kan kolla upp, här är exempel: http://www.spelberoende.se/foreningar.html

De kan nog ge dig stöd och hjälp med att få din karl att lyssna, eller iaf tips på hur du ska kunna gå vidare med detta. Hoppas att ni kan lösa detta, önskar dig all lycka till!  

men varför skulle du bli änka?

Tja, man får väl anta att TS tänker skjuta sin man om han inte lägger av med WOW