Varför skaffa barn fast man är förlossningsrädd?

Det där stämmer inte riktigt! Med planerade snitt så kan just sjukvården planera personal, tider, rum etc. Däremot med vaginala förlossningar så är det väldigt svårt att planera. Man kan ha för lite personal när det blir stor påtryckning av många som måste föda, och tvärtom. Och för lite personal leder till fler akutsnitt. Däremot om en födande kan få en one-to-one-barnmorska så minskar riskerna med akuta snitt betydligt. Men det kräver just personal och vaginala födslar går ju som sagt inte riktigt att planera.

Smidigt och enkelt säger du men hur kandet vara enkelt? Det är ju en operation det handlar om och det är allt annat än smidigt och enkelt. Det gör ont i flera veckor efteråt och du får inte bära tunga saker, det kan bli infekterat i snittet som kräver behandling. Nu har jag inte gjort ett snitt för att ta ut en bebis men ett snitt för att ta ut livmodern så jag vet hur j*la ont det gör. Efter mina förlossningar så kunde jag vara uppe och gå bara någon timme efter.

Risker? För vem? Tvingar du en kvinna som är livrädd för förlossning att föda ändå är det en sjuhelvetes risk med det! Det säger väl sig själv?

Tröttsamt. . .

Ja, skaffa barn ja, men alla aborter som utförs då? Är inte det värre än att någon vill göra ett kejsarsnitt? Shit vilka konstiga resonemang du för.

Men då kan vi väl föda barn hemma också? Jag menar, vi tar ju faktiskt tid från läkare som skulle kunna göra annat, viktigare?

Sen är det inte som så att man bara kommer in på förlossning och säger "jag vill göra kejsarsnitt" och vips befinner du dig i operationssalen. Som gravid har man mycket kontakt med bm m.fl. och dessa hjälper kvinnor med förlossningsrädsla.

Och givetvis är dina upplevelser normerande? Eller inte. Alla har inte ont av sina snitt, alla har inte komplikationsfria vaginala förlossningar. Live and let live för fan.

Vad spelar det dig för roll? Vad blir det för konsekvenser för dig om någon annan får välja snitt?

Hur ofta är det någon dör i barnsäng då? I Sverige?

Det är nog inte många cancerformer som är självförvållat.

Det trista är ju att vissa föräldrar (mammor) är otroligt fixerade vid a) förlossningen och b)ammningen.
En del är så fixerade och ser dessa saker/händelser som symboler på hur BRA mödrar dom är...Ju mer de har "offrat" sig eller stått ut med desto BÄTTRE mödrar inbillar dom sig att dom är....Fast samtidigt då ska det liksom i samma andetag påpekas hur mycket de ÄLSKAR sina barn...för ve och fasa om någon skulle få för sig att de inte älskar sina barn... Varför måste man tjata om hur mycket man älskar sina barn i samma mening som man berättar att man "sprack från a-ö" ????
 JAG utgår från att alla föräldrar älskar sina barn oavsett hur barnet föddes eller av vem och oavsett om mamman ammat i tusen år eller inte alls...Antagligen är en del så extremt fixerade vid dessa saker för att det är dessa saker som i dagens "jämställda" samhälle är skillnaden mellan mammor och pappor....Mamman är den som föder och ammar medan pappan inte kan göra dessa saker. Och på nåt sätt verkar det vara SÅ viktigt att definera sig som MAMMA, inte bara förälder.....Tänk om någon skulle få för sig att PAPPAN är lika viktig för barnen?
Jag kan inte fatta att det ska vara så viktigt HUR barnet föddes eller om man ammar eller inte.....VEM är det som ska BRY SIG egentligen???? Den enda som ska bry sig är väl bebisen? Är det bara JAG som tror att bebisen INTE kommer gnälla på sin mamma om hon fick barn med kejsarsnitt och/eller inte ammade??? Jag tror faktiskt INTE att någon skulle komma till sin mor 20 år senare och säga/tycka "Fy fan vilken rutten morsa du är...jag är född med kejsarsnitt!!!" Jag tror INTE heller att någon skulle säga/tycka "Fy fasen, du ammade inte mig/ du ammade bara mig i 3 månader...blä vilken dålig morsa du är!!"

Det som räknas är UPPVÄXTEN, att man som mamma (och pappa!) funnits där, uppfostrat och tagit hand om en, inte om man ammat eller inte, inte om man fått barn med KS eller vaginalt.......

Jasså!? Jag har gjort två stycken snitt, ett akut och ett planerat och jag känner inte igen mig i det du skriver. Jag hade inte nämvärt ont och var uppe samma dag. Men det är precis som med ALLA födslar, de är individuella. En som föder vaginalt kan få extrema besvär, liksom en som föder med snitt. Liksom det kan gå toppen för bägge. Det som däremot borde minska är akuta snitt och det är där resurserna borde ligga. Ett akutsnitt är varken bra för mamma eller barn och där brukar de flesta komplikationer efter snitt ligga. Dessutom är ett akutsnitt extremt dyrt.

Hört talats om att t.ex. rökning kan ge cancer? Dags att vakna, TS.

Skönhetsoperationer då? Varför ska vi ha dessa?